Enligt vanligtvis välunderrättad källa , befinner sig långlimericken nu hos Annele.

Någon där ute i cyberspace, som vet var vår "långkatekes" befinner sig?

Följde den i går kväll och förstod att den förökat sig värre möss.

Mars, april och maj är det 4-dagarsvecka på Parker.

Ofrivillig arbetsledighet med känd orsak.

När det ändå inträffar, är det väl bra att det blir på våren.

Vi valde att göra dagen till en städdag.

Städning hos oss, innebär att vi vänder upochner på det mesta, nån gång i månaden.

Däremellan får det samla sig på nytt.

Jag är uppvuxen med att man gjorde saker och ting "ifall det kom nån".

Man städade, lagade stängsel, rensade rabatter och slog gräs, inte i första hand för funktionen, utan "i fall det kom nån".

Hur skulle det se ut annars?

Vad skulle folk säga?

Samma inställning som städningen har jag till ogräsrensning, det får inte bli nån mani, ja t.o.m varar rensningen längre om det får växa till sig.

Jag använder gräsmattegräset till att täcka jord i rabatter med, så därför gör det inget om det är lite längre när man slår.

Allting handlar om motiv, vad som driver en.

För att inte tala om snöskottning.

Hur många ton snö har inte kostat ryggar, när den ändå smälter bort om några dar?

Ha det bra ute i världen, det finns alternativ till det man absolut inte måste.

Efter att  historien om Skotten Mac gått i mål fick jag en utmaning;

Skogsfrun undrade om jag kanske ville starta ”en långkatekes”.

Jag gör det och sänder en utmaning till Smeden.

Snickra ihop en Limerick, sätt den över nedanstående och lägg ut paketet på din blogg,

Skicka utmaningen vidare.

Skulle någon i kedjan få skrivhäfta, så stjäl (dock inte bland de nedanstående) en i stället för att bryta.

Flanören…

En grönfingrad gratisbloggare från Nabben*

på att anta utmaningar var en snabb en 

skickade den vidare ut i cyberspace

med en önskan att det blir nåt efter vejs** 

till alla som ställde upp räckte han labben. 

*Nabben är ett f.d torp på Tolkens östra sida, mitt emot Sundholmens slottsruin.

Idag ryms på torpets tidigare marker, en samfällighet om 33 tomter. Från början avsett för fritidsbruk, men nu har runt halva antalet omvandlats till åretruntboende.

** efter vejs  är norska och översätts: efter hand.

Nu har historien om Macken fått ett slut och myten om sjöodjuret består.

Tack alla inblandade för en spännade läsning.

Scottland inbjuder till mystik. Inte bara sjöodjur, de gamla slotten bär ofta på ganska drypande historia.

Under inverkan av en Malt, kan tankarna lätt flyga iväg. där fantasin avlöser verkligheten.

Lägg märke till den svarta fläcken till vänster i bild och vattnet som rörs upp vid sidan om.

Motivet är hämtat utanför Oban, på Scotska västkusten.

Skulle kunna tala för att det finns fler sjöodjur.

Frifredag igen, men nu har jag inte valt själv.

Dagen ingår i ett program för att dra ner kapaciteten på företaget.

Nu är det bara 12 arbetsdagar kvar till pensionen, jag har inte skaffat kam, som i lumpen, men en mental muckarkam finns naturligtvis.

Vädret är sisådär, men det blir en runda på sjön, man får ta vara på möjligheterna.

På söndag blir det ingen sjörunda, för då åker vi till Göteborg.

Förmiddagen ägnas åt matmässa och eftermiddagen åt bokpresentation.

  Hej vänner och bekanta,                                          
         
 Här kommer en liten påminnelse inför presentationen av min alldeles       
 nytryckta bok "Masthugget Moskva Madrid". Boken är en intervjubok med     
 Bengt och Greta Segerson, den handlar om deras mycket politiska liv och   
 tar med läsaren till inbördeskrigets Spanien, 30-talets Sovjet och mest av
 allt till arbetarklassens Göteborg. Det är en politisk historia som       
 sträcker sig från 1917 till idag. Greta kommer att närvara vid            
 presentationen då det också blir musik och boksignering.                  
                                                  
                         
 Stora salongen i Hagabion, Linnégatan 21, 14.00 nu på söndag den 8e mars  
 Abf och Calssons förlag arrangerar, fri entré                             
                                                  
                         
 sprid gärna inbjudan                                          
            
                                                  
                         
 Välkomna!                                        
                         
                                                  
                         
 Jonas Sjöstedt 

Livet behöver ju både bröd och skådespel.

Blev irriterad på väg till jobbet idag.

Lyssnade på Radio 7, två "jornalister" som satt och pratade med varandra om sina verdermödor. Den ene hade ett barn som fått magsjuka och beklagade sig över att någon måste vara hemma, trots att de hade så-skulle man förstå- viktiga jobb.

På väg till veckans sista arbetsdag, vi är hemskickade på fredagar, det räckte inte med att sparka 200, minst hälften av oss som är kvar har inget vettigt att göra, kunde jag inte annat än tycka att de hade ett lyxproblem.

Ursäkta mig, men världen är lite stärre än Radio 7:s redaktion.

Skotte i Bollebygd

Den här bilden är lika malplacerad i sammanhanget,

som studiosamtalet, men ankyter till en vandringshistoria ,

som håller på att byggas upp ute i bloggvärlden.

Världen utanför studion har andra problem, stora problem.

Världsfrånvändhet är inte en sjukdom, men för visso ett fenomen.

Ett allvarligt samhällsproblem håller på att torna upp sig.

Jornalisterna som ska rapportera från verkligheten, sitter i stället i en studio och pratar med varandra. Tänk efter, hur ofta är det inte att jornalister intervjuar jornalister i dagens media, utser varandra till experter på det ena och det andra.

Världen krymper till observationer från en studio, eller tidningsredaktion.

Morgonens radiosamtal får mig att tänka på, och har stora likheter med , Hasse och Tages sketch, Säffle- en kopp kaffe!

Köpte en bok idag.

Kanske inte så konstigt, det har ju hänt många gånger.

Idag var det speciellt.

En arbetskamrat, Mats A Persson har debuterat som författare.

Jag blev verkligen överraskad, visste inte att han hade såna dimensioner.

Mats fru har varit mycket sjuk, under en tid verkade hoppet vara ute, men sjukdomen har tagit en annan riktning och livslusten har börjat återvända.

Vi talades vid en hel del under den tiden.

För att skingra tankarna i de svåra stunderna började han skriva.

Boken heter CCM 235 och finna att köpa ute i cyberrymden, vet inte var.

Jag är innehavare av ett dedikerat exemplar.

Mats har börjat på ytterligare en bok.

Ur all hopplöshet har han fötts på nytt.