-8 grader, men det var inte värst.

På samma dag som jag slutar jobbet och ska pensionera mig, slår seniliteten till med full kraft.

När jag kom till jobbet i morse,sista dagen, så märkte jag att snusen inte hade mommit med. Inga problem, köper en dosa i automaten...

Men, ingen plånbok heller.

För handen till bröstfickan, nä nu jä...., telefonen var heller inte med.

Redan vid inpasseringen märkte jag att, vid jackbyte, inte hade fått med mig ID-kortet, det som jag skulle lämna tillbaka idag innan jag går hem för sista gången.

Allt ligger prydligt på hörnet, närmast dörren på köksbordet.

Enorm timing med seniliteten!

Rimfrosten glänser, snö och is vägrar lämna rabatter och land.

Nu ska det väl ge med sig, men då har dom hotat med en massa snö i väderomslaget.

Jag tröstar mig med, att jag inte hade kunnat göra så mycket ändå under konvalesensen.

Ibland spelar det en i händerna, eller i lillfingret.

Bilden föreställer en tuva rimfrostig Gråtimjan, Thymus praecox, en väldigt fin timjan, som är vacker att se på där den breder ut sig i stora tuvor.

I matlagning är det den vanliga, Thymus vulgaris, som jag tycker är bäst.

Kom på felet.

Hade inte skrivit nån text innan jag försökte lägga in bilden.

Är det nån där ute i cybervärlden som känner igen fenomenet?

Jag ska lägga in en bild i texten, klickar på den lilla gröna, men får bara fram 300 Jpg-bilder, men inte mina egna uppladdade.

Vore tacksam för hjälp.

En som aldrig frågat förr

Den 26 mars blir en av vinterns kallaste morgnar, -13 grader!

En märklig känsla, t.o.m jag hade övertygats om att nu är det vår.

Ännu märkligare känsla ger allt röjande innan jag definitit lämnar jobbet bakom mig.

Vad man samlar på sig.

Det enda jag inte hittar, är en bild som skulle fått ackompanjera detta inlägg, men jag hittar den.

Var ute i verkstaden en släng och gjorde den absolut sista arbetsuppgiften, nu på morgonen.

I morgon kl. 14 har det inbjudits till avslutningskaffe, själv har jag speciellt inbjudit ett par personer jag haft mycket att göra med genom åren, det ska bli trevligt, men lite eftertanke blir det, med tanke på att det var 41 år sen jag satte min fot här första gången.

Har en stor COOP-kasse med mig som ska fyllas med sånt som ska med hem.

Bilden visar Flanören vid en svarv i mitten av 1970-talet.

 

Nu finns det webbkamera vid Hornborgasjön.

Det är bara att sitta framför datorn och räkna in dem tusen efter tusen.

Men det blir en livetur i gryningen ändå, som så mycket annat så är den riktiga upplevelsen nummer ett.

Macka och kaffe smakar mycket bättre i snålblåsten än framför datorn.

Så är den då här, sista arbetsveckan. På torsdag gör jag sista dagen på Parker Hannifin/VOAC/Monsun Tison.Det var 41 år sedan jag satte min fot första gången på företaget. Med golvet som lagerplats, "artikeltorg" började jag montera hydraulcylindrar. Bl.a stod jag en hel helg för att bli färdig med 4 dämpare till Ölandsbron, som var under byggnad.Efter några år började jag svarva, en supportsvarv, VDF, jäkla bra maskin.Men det blev inte så länge, för i mitten av 1974 fick jag hoppa in som ordförande i Metallklubben. På den vägen var det, i 25 år.Sen var jag tjänstledig i 4 år för att jobba i regionstyrelsen i Västra Götaland.Tillbaka igen hamnade jag på produktionsteknik, skulle serva lager, måleri och utleverans. Men nu har den resan kommit till sitt mål.Framför mig ser jag fri tid, som det gäller att ta vara på.

Kommer även fortsättningsvis att hålla på med regionfrågor även om jag trappar ner något i nästa val, men en del uppdrag, som passar ålder och erfarenhet, skulle vara trevligt att ha kvar.

Så brottningen förståss. Där blir det väl snarast en upptrappning. Men främst hägrar, allt det som man tror sig kunna göra mer av.Fyra barnbarn, mellan 9 månader och 16 år. Ja de båda är med på bild, från den älstes 15-årsdag.

16 åringen, Max, har varit enormt mycket hos oss under sin uppväxt, han betraktade "stugan" som sin, vi fick inte åka dit utan att han skulle följa med.

Sånt ändrar sig, nu gäller sova, datorn och grafitti.Sen blir det en hel del mera tid att lägga ned på att odla spiralmorötter och andra nyttigheter på grönsakssidan, men även kryddor och blommor.Slutligen ska det väl bli tid till att drömma sig bort till regnbågens fäste.En del resor hoppas vi hinna med.Livet på företaget har jag dokumenterat i 8 krönikor, från 1960-tal fram till vår tid.Vad livet bjuder på i nutid ska väl ge innehåll åt den här bloggen.Kanske rent av blir så nostalgisk, så jag förmedlar levnadshistorien.Den finns på pränt, till stora delar, även om mycket bara är stolpar för minnet än så länge.Den krönikan är i första hand avsedd för barnbarnen, tänkte utrusta dom med den och ett antal vidhängande fotografier.Men man kan ju alltid "fildela". 

Istäcket är fortfarande tjockt på sjön. men går upp där det är strömt.

Det är förrädiskt nu, isen är väldigt porös.

Isborr och pimpelutrustning får ses över inför sommarförvaringen.

Det är en kort tid, men känslan är dubbel.

Dels vill man ha några fiskehelger till, dels så vill man ha vår.

I år har det ju ändå varit bärande is i två manader, i fjol gick det aldrig att komma på över huvud taget.

 

I övrigt så fortsätter konvalecensen, får nog rent av åka in till sjukhuset och se om det spruckna lillfingret, ser inte för grannt ut.

Trädgårdsarbetet får vänta, från fredag har vi ju all tid i världen.