Media rapporterar om glas i maten.

Först var det Kronfågels kycklingar som blev utsatta, fortsatte i Falukorv mm. sen även i frukt.

BT har haft en följetong om punkterade förpackningar med sjuvårdsmaterial.

Vem kan finna nån mening i dessa sabotage?

Vem mår så illa, ropar så mycket på hjälp, så att det tar sig sådana här uttryck?

Först trodde jag på förvirrade veganer, men i äpplen? Nej.

Någon som upplevt sig missförståd på Borås lasarett, men nej, inte av den omfattningen och på så många olika håll på sjukhuset.

Det finns månge där ute som ropar på hjälp, jag vill tro att det är så.

Men.... under inverkan av vad som erbjuds på nätet, i media och samhället i övrigt, så kan det få konsekvenser i dessa handlingar, överslag.

Som enskilda handlingar är det allvarligt, men samtidigt kommer minst 99,9% av oss aldrig i kontakt med fenomenet, annat än genom media.

Jag tror det blir svårlöst, eftersom det handlar om många enskilda handlingar på olika håll i landet.

Förvisso är det rop på hjälp, men vem är det som ropar?

Vi var inte så morgonpigga, kom inte i väg till Trandansen förrän vid 9-tiden.

Det spelade inte så stor roll, för det var ganska disigt, solen kom inte fram förrän på hemvägen.

Men jag uppskattar diset, blir bra foton, enligt min smak.

Väl framme, kunde vi snabbt konstatera, att det var tre kategorier människor där;

Pensionärer, entusiaster och Tyskar!

Senare dök det upp en och annan skolklass, där lärarnas entusiasm inte riktigt fick gehör hos ungarna.

18500 tranor som mest här om dagen, idag var det 15100.

Många tranor blir det, som tur var behövde vi inte räkna dem det var redan gjort.

Ett fantasiskt skådespel.

Jag tycker om att fotografera landningar, men det är marigt att kunna följa Tranorna med objektivet, framför allt som man har dragit in dom så långt det går.

Vi har aldrig sett så många Tranor förr, det är rekord för oss.

De kommer också allt tidigare.

För några år sedan var toppen runt 18-20 april, det är två veckor tidigare nu.

Experterna skyllar på global uppvärmning, jag är beredd att tro dom.

Tranorna var i fint sällskap, Svanarna syntes bäst och mest, men gäss och en favorit, Tofsviporna. Flera sorters änder sökte också i gräset efter det utlagda fodret.

Förr gick Tranorna och åt i gamla potatisåkrar, potatisen som frusit, utvecklade alkohol, en del av den högsta intensiteten i Trandansen hänför man till potatisdieten.

Fick ingen bild, men vid ett tillfälle såg jag ett Tranpar som flög en runda, "jagade" av en Tofsvipa!

Såg kul ut föräldrar och barn.

För amatörer som oss, så är det snart gjort att ha tittat på Tranor.

Det är ju massupplevelsen som är det stora, vid sidan av att faktiskt komma fåglarna så nära.

Vi räknade inte husbilarna heller, men så många!

Tydligen tar folk, med det där riktigt stora intresset, nån veckas semester och studerar tranor dagarna i ända.

En annan höjdpunkt är fikat, det var packat runt borden och macka och kaffe sitter bra.

Ute i bloggvärden, den stora världen, utanför Nabben, där jag bor ,

Bildgooglas det friskt på födelsedatum just nu, för att få se sin framtid.

Så gjode även jag.

Men resultatet?

Det vill nog till en Sibylla för att kunna se vad det blir av detta?

Skrämma barn som tomte?

En ulv i tomtekläder?

Fritt tolkat.

När jag kom ut till bilen vid 11-tiden idag och skulle vrida fram parkeringsskivan, hade jag fått parkeringsböter!

Visst, jag hade ställt tiden på sluttiden och inte starttiden.

300 kronor.

Men jag tror jag kan få Vänersborgs kommun att förstå att de får vara lite flexibla.

Jag hade gjort fel, men hade parkeringsskiva, bara otur att det var fel P-vakt.

Regionfullmäktige diskuterade bl.a Värmlands begäran att få gå med i Västra Götalandsunionen.

Förslaget var att utreda förutsättningarna, styrkor-svagheter, positivt-negativt.

De allra flest var positiva till en utredning och debatten blev emellanåt riktigt spirituell, med både Gustav Fröding och Selma Lagerlöv som ingridienser.

Bara 4 ledamöter av 149 emot.

Själv kan jag se två stora fördelar.

Karlstad är ett kraftcentrum fullt i klass med vårt eget, Tvåstad, Skövde och Borås. Det skulle bli en bra regional balans och bla. placera Dalsland utefter allfartsvägen.

Värmland ser redan idag Göteborg som sin storstad.

Med en så lång landgräns mot Norge, skulle ett fruktbart samarbete kunna upprättas. Dalsland och Västra Värmlands position skulle klart förbättras.

Har suttit hela dagen med budgettexter.

Inte klokt vad det går att fila på formuleringar.

A-4-sidornas antal bara rusar iväg.

Varje år i upptakten så bestämmer vi att nu måste vi koncentrara oss, folk ska orka läsa.

När alla hjärtefrågor och utvikningar i förklaringar är på pränt så går det åt nån gran till på pappersbruket.

Nu är det i alla fall kvällen och man hinner kajka runt på era bloggar.

Tänkte kompensera den uteblivna 3 km:s rundan i morse, med motsvarande stadsvandring i Trollhättan.

Morgonen bjöd på -1 grad, dis och dimma.

Man såg knappt sjön på 100 meters håll.

Långa rundan efter tidningen, kroppen sa halv sju, en rätt ställd klocka, halv åtta.

Borås Tidning är inte sena att hylla Alliansens senaste påhitt, konkurrens på spåren.

Ja, man bygger inga spår, men vi ska ha konkurrens på dem som är.

Ur spår! Snabbast till Stockholm!

Det blir ju löjligt, olika avgångar ska ha olika operatörer.

Ska jag vara nånstans kl. 9.00, spelar det väl ingen roll om det finns en operatör som är framme 09.18, trots att de serverar löjrom till bonuskunder i bistron.

Och så har vi alla mindre banor, där ingen operatör vill verka, där vi får lägga till av allmänna medel för att det ska trafikeras över huvud taget.

Lika löjligt som konkurrens i vården.

Här i Sjuhärad har vi en, delvis konstruerad, diskussion om Skene lasarett.

Moderaterna vill lösa det med privatisering och konkurrens.

Ska vi bygga ytterligare ett Skene lasarett, för att de ska kunna konkurrera?

Det är bara en illusion, vården blir ju inte mer och inte bättre för att den blir börsnoterad.

Det är på fina gatan, med plastikkunder och lite hosta som man vill konkurrera, inte om de äldre multisjuka patienterna.

Trodde väl att man skulle få sova till 7 i alla fall.

Men kroppen ville annat, 4.30 var det kört.

I brottarklubbens gästbok talar Henke om att jag slipper gå upp om morgnarna. Jo då, men då gäller det att kunna sova, men det rättar väl till sig, precis som det tidigare har gjort på semestrarna efter nån vecka.

Jag får nöja mig med att titta på bilden på barbarnen, dom kan sova i alla lägen.

Bore har kommit med snö i natt, inte på långa vägar så mycket som dom hotade med, men ändå en bekräftelse på bakslaget.

Hovsamma -2 och det brinner redan i kaminen.

Nu har jag gått ut från Parker Hannifin, som anställd för sista gången.

Skrivbordet blankt, mejlboxen tom, en stor COOP-kasse har gåt 2 gånger t.o.r hem.

Inte utan att det känns lite vemodigt.

Jag blev överväldigad av alla dem som ställde upp på avslutningskaffet och presenterna. Trots alla dem som ändå hade meddelat att de av olika skäl inte kunde vara med.

Hade redan i förväg låtit förstå att kristall och pengar kunde omvandlas till resepresentkort.

Min chef hade gjort Min chef  framförde en mycket trevlig resumé över mina år.

Delar av den väckte berättigad munterhet, det har aldrig vilat några ledsamheter på företaget. Om så har varit fallet, har dom inte blivit så gamla.

Jag är jättetacksam och tackar alla än en gång, inte bara för presenter och närvaro utan för förmånen att arbeta ihop och för alla dessa fantastiska människor, genom åren.

Det fanns ett intresse av bloggadressen, den kommer att bekantgöras i en större krets.

Nu börjar en annan del av livet