Det börjar arta sig nu, framför allt perennerna skvallrar om årstiden, även om de sju graderna vi hade på hemvägen natten till midsommardagen inte gav sommarkänsla.

Heladers eller Fritsa i folkmun, är sista anhalten på årets porpvandring.
Fritz Helander kom till Lövaskog1855. Han från Hillared men hustrun Maria Andersdotter var från Äspered.

När dottern Hilma Dorotea föddes arrenderade de 1/16 mantal på Kronogården.

Fritz var gårdfarihandlare, knalle,  och hustrun vävde, bl.a lakansväv, som maken sålde.

Gick väl inte så bra så de kom till backstugan nr 40.

Heleanders hade flera barn. En dotter for till Amerika och när bröderna var 15-16 år for även de.

När Fritz dog 1911, ville barnen ha över modern till sig.

Hon var då 79 år, Fritza-Maja.

När Frtza-Maja med sällskap skulle ge sig iväg fick de följande uppmuntrande ord på vägen;

"A, dä ä ente lönt du fa´ar, fôr dä blir ente nô aent än hajmat å de! Å så kôsta på frakta fôr dä".

Resan gick bra och hon kom till Amerika.

Om någon behöver en översättning, får vi ta det kommentarsvägen.

Ja, då var vår torpvandring 2015 slut.

Bara att gå tillbaka till bilen kvar.

Initiativet till torpvandringar är tacknämligt. Det ska Hembygdsföreningen ha allt beröm för.

Bo Lennart med sina kunskaper om bygden, dess historia och "di gamle", gör strapatserna intressanta och väl värda att utstå.

Får en känsla av, att liksom vi återvänder måna nästa år.

För det blir väl ett nästa år?

Det Öland, som oftast dyker upp i minnet, är stranden vid Kalmar sund och Blå Jungfrun, med morgondoppen.

Nu är tid och deltagare för årets Ölandsvecka klara.

Eric, yngsta barnbarnet, ska göra debut.

Efter att han sett lite bilder på sin bror Pontus och kusinen Max, från Öland, var det klarat. "Jag har bestämt mig, jag följer med till Öland".

Om dottern och kompisen Lotta dyker upp några dagar, är ungefär som Orsa kompani, de lämnar ingenting bestämt.

Den 12 juli om morgonen bär det i väg. Vi får se om det blir 05.00, som vi oftast har åkt, eller om Eric vill ligga nån timme till.

Vad som är bergfast, är frukost i Rydaholm. Mackor med skinka och stekt ägg och handelsstoppet vid COOP i Kalmar.

Sen är det broa som gäller och Eric kommer till ytterligare ett land, Öland.

Jo, han räknar på hur många länder han varit i. Grekland klarades av för några veckor sedan och nu ska han till ett land till, Öland.

Viktoriadagen förstör veckan, inte minst vad gäller konserter i slottsruinen. Så det blir vi utan, när vi åker nån vecka senare än vi brukar.

Vi har hittat en del aktiviteter, som säkert ska passa Eric. Bl.a Lådbilslandet och Eketorp med Vikingaspel tyckte han var toppen, eller som han gör numera, sätter tummen upp.

Sundens ligger på Västergården i Lövaskog.

Oboisten Karl August Sundén flyttade in 1891.

Han lär ha varit trumslagare och någon tid soldat på Sundholmens rote inom Åhs(ett av de sju häradena) kompani.

När hustrun Mor Emelie dog 1917, rev sonen Per huset och flyttade det till Hjortryd.

Inte så mycket om Sundéns, men det finns plats för ett extranummer.

Det här huset har några år på nacken och uppvisar ett visst renoveringsbehov.

Också likså några år på nacken, men kanske inte så mottaglig för renovering. En jordkällare, som säkert tjänat sina användare väl.

På sina håll var jordbrukslandskapet vackert. Orört av stordrift.

Vad vore en midsommarfest utan sång och musik? Det skulle inte bli så mycket kläder tvättade, än mindre promenad till Skaraborg för att inte tala om de små grodorna.

Allt fanns på Sjötorp i går, tack vare den duktiga musikanten, som även sjöng, så det tillsammans med festdeltagarna, hördes ut över sjön.

Förutsättningarna var inte de bästa. För några dagar sedan spådde man hällregn på midsommarafton.

Sen har det övergått till spridda skurar och verkligheten blev några lätta droppar vid ett par tillfällen.

Vid 14.00 var det en del som misströstade, fortfarande när jag anlände 14.15 var man missmodiga.

Men, det började strömma till. Riktigt många. En del sommarfina, andra klädda efter den osäkra väderleken.

Stången kläddes av flinka fingrar och restes av starka armar.

Årets stång blev riktigt fin.

Det blev riktigt trångt när dansen och lekarna startade.

Mycket barn, det unga Äspered hade kommit på fötter.

De äldre lät sig fägnas av vad kafèet hade att bjuda.

Även kvällsfesten avklarad.

Vi hade en mycket trevlig kväll, med en bra blandning av god mat, lagom dricka och trevligt sällskap.

Det var 40:de midsommarfesten i samma sällskap.

Vi var fyra par, när vi kom till, men ett har sålt sitt hus, så var vi då bara tre.

För varje år blir det tidigare avgång. På 70-0ch 80-talet kunde klockan bli både två och tre innan vi skiljdes. Nu börjar det dra i ögonen redan vid tolvtiden.

Det var inte första gången som de här tjerna klädde en midsommarstång.

7 sorters blommor, undrar vem som kommer att visa sig. På lite håll tyckte jag att hon liknde Lorén, men nej, hon var inte i Äspered idag.

Dans och lek kom snart igång till dragspel och sång.

När man tröttnade på dansen, så kunde man ta en tur med häst och vagn.

Det blev mycket folk och stämningen var hög och folk hade roligt.

Midsommarfesten på Sjötorp 2015, skäms inte för sig.

Så fortsätter då vår vandring, ja, de andra, jag blev fördröjd av fotande. Ville ha bort folket från Hästräfsan och ladugårdslämningarna.

Alla väntar på mig!!! Tänk, att få lite uppmärksamhet, utan att göra konster eller berätta skabrösa skrönor.

Backstugan, Nr29.

"Frasa", som den kallades, låg på Bosgårdens mark.

Troligen byggd av Lars Andreasson, som varit torpare på Stubbaslätten(Nr30), men det gick utför och han blev tillsammans med hustrun Anna backstugesittare.

De hade fött åtta barn. Sex av dem flickor. Olivia, en ogift dotter, fick två "oäkta" barn. Föräldrarnas dom var hård och hon fördrevs från hemmet.

Hon byggde sig en enkel koja i skogen och drog sig fram, tills hon hamnade på fattighuset, som hjon. Sedemera betraktad som "sinnessjuk" och hamnade på Restad i Vänersnorg.

Olivias son, Hugo, kallades Frasa-Olivias-Hugo.

Hugo var stolt över sin mor och tog namnet Olivenkvist, innan han emigrerade till Amerika.

En syster till Olivia bodde kvar i Backstugan och levde på att tillverka och sälja manufakturvaror, som band och spetsar.

Hon gick in till Borås och stod på nuvarande Hötorget(Knappatorget) och sålde.

Backstgan revs efter att hon flyttat in till Borås.

Två anhalter kvar av årets torpvandring.

Tyvärr får vi inte det här vädret idag, men bilden är från vår fisketur härom dagen.

Sundholmens slottsruin. Yngsta barnbarnet Eric ville dit, så nästa gång han kommer får vi gå iland och utforska historien.

Regnet kommer att hänga i luften hela dagen.

Vi hade tänkt åka till Sjötorp på eftermiddagen, men vi får se.

I kväll är det grannen som håller i midsommarkalaset. Det var hos dem det började en gång.

40-årsjubileum för oss. Vi kom med 1976. Ja, ja, tiden går.

Trevlig midsommar hoppas jag det blir för alla, i stugor och runt majstänger.