Tog några frön förra året från en planta som bara dök upp.

Tror att det är en rest från Sibirisk Vallmo som vi hade på platsen för ett 15-tal år sedan.

Nu blev det 4 plantor och de blommar friskt.

Tar nya frön och utökar beståndet, för jag kommer inte ihåg om den är flerårig eller ettårig.

Hade tur med ljuset i går förmiddags, en stor sten skuggar bakgrunden och solen lyser bara på blomman. 

Blå Jungfruns nationalpark.

Bildades 1926.

86 meter över havet.

Ytan 66 ha bildas av längden 1150 meter och bredden 840 meter.

Ett Natura 2000-område.

Innan fyrarnas tid, så hamnade många båtar som vrak i vattnet utanför vid nattliga kontakter, eller eljest vid dåligt väder. Gotlandsfärjan som skymtas uppe till höger, löper numera inte den risken.

Man hade börjat äta en del på henne i början av 1900-talet.

Krafter kom i rörelse för att rädda ön och genom en donation från Torsten Kruger säkrades nationalparken och stenbrottet blev historia.

Det finns en hel del myter kring ön.

Men verklighet ska vara, att Werner von Heidenstam ställde till med bröllop på ön i förra seklets början.

Bröllopsgäst var bl.a Albert Engström.

Första tanken som slår en;

Läddersulor på skorna och en hel del innanför västen, hur klarade det stenhällarna?

Om inte annat måste en hel del flaskor ha gått åt fanders.

På ön finns hela sommaren tillsynspersonal.

Med särskilt tillstånd kan man få övernatta i tält.

Båtarna från Byxelkrok och Oskarshamn kommer in vid 11-tiden och går tillbaka efter 14.30

Som tur är löser man t.o.r.-biljett, kan tänka mig att en enkel från ön hade kostat en del på svarta börsen.

Det finns väl utmärkta slingor, vilka man inte får lämna.

En slinga på tre km. går”runt” ön, runt halva ön egentligen.

Rättöversvägar till de populäraste besöksmålen, som stenbrottet, labyrinten, kyrkan och toppen.

Mesta delen av ön, är kalberg, men där finns även ren skog och där kunde man äta blåbär och Liljekonvaljerna var överblommade. En del av träden påminde om Fjällbjörkar.

Allt gammalt får ligga kvar, så stammar kunde ligga över gångstigen, naturen först.

Eller som Maria, på Le tre stelle i Toscana sa: ”Naturen, det är grejer det”.

Vi gick stora rundan.

Så gjorde vi även 1987 och 88.

87 var dottern och kompisen Lotta med, 88 var dottern och en kille med.

Som framgått här tidigare, så kändes stigningarna mycket längre och högre den här gången och de mer oländiga delarna, har jag inget som helst minne av sedan tidigare.

Intressant, att se hur barn och vuxna återställer flyttade stenar och i övrigt vårdar Labyrinten liksom ön i övrigt.

Josefin, ett barnbarn på 13 år var med den här gången och hon var mycket fascinerad, skuttade som en bergsget och var inte det minsta trött när i fikade på toppen eller kom tillbaka till utgångsläget.

22 år sen sist, om 22 år är vi 86 och 87 år, den som lever får se.

Till sist, det gäller att vara rätt klädd och utrustad.

Gummisulor på stabila skor, något på huvudet och vätska.

Man får inte göra upp eld eller tända engångsgrillar på ön.

Ett par Danska fjällvandrarfamiljer, var välutrustade från topp till tå, de rörde sig obehindrat i alla miljöer och fick förmodligen valuta för biljetten.

Mer att läsa.

PS

Jag har ingen bild på kyrkan, beroende på att Josefin är med på samtliga bilder därifrån och jag har lovat henne att hon inte ska läggas ut.

Likadant är det med toppen och bästa bilden på Labyrinten.

Sten och lite grönt, omgärdat av vatten, det är Blå Jungfrun.

Till höger vid horisonten kan kärnkraftverket i Oskarshamn skymtas. 

I torsdags morse kl 07.20 såg det ut så här i Kalmar sund.

Kav lungt och ett fantastiskt morgondopp, med en lång simtur.

Mera väder finner du här. 

Revet har utökats med ett par stenar?

När vi i morse bytte vatten till fåren, tyckte vi att stenarna ute på revet rörde sig.

Jodå två Måsungar, deras föräldrar blev synbart irriterade över vår närvaro.

De är nog kläckta på revet, för där har vistats en mås senaste tiden.

De var väl för små för morgontrötta, att se innan vi åkte till Öland.

Ingen tvekan, färska spår efter morgondoppare.

20 grader i vattnet, vi har varit bortskämda med 22-24 i Kalmar sund.

Men det var skönt och gav anledning till en ordentlig simtur.

Det är nog bäst att ha reservproviant om man ska fiska i Tolken.

På Sundholmen stod en kille och fiskade.

Ett tält var rest, så det var väl maten han skulle försöka fixa.

Under tiden vi såg honom, så hotade svält.

Dagen i övrigt är vikt åt omskolning av diverse frösådda plantor.

Bl.a Rudbeckia och Penseér.

Blir det lite längre stunder av sol, så kanske en och annan fjäril kan fastna på bild.

Missade, medan jag hämtade kameran, en stor vacker blå Slända i går. 

Den satt så bra på ett Dahliablad.

Bara borta.

Fick främmande i går.

En Fjäril som jag aldrig sett förut.

Har kajkat på nätet, men inte hittat något.

Jag tycker den är vacker i sin enkelhet.

Finns det någon där ute som kan identifiera den?

Var inne och kollade lite Fototrissar i morse och då erbjuder Helena löpande rapporter under hennes välförtjänta semester.

Jag hoppade egentligen förra veckan, bl.a p.g.a darrig uppkoppling vid Alvedsjöbodar på Öland, men fick blodad tand.

Inte klokt vad som händer på en vecka, framför allt som grannen på väg att hämta tidningen, som skött vattningen sa; "får det lite regn med, så skjuter det på".

Flera Dahlior står med svällande knoppar, en frödahlia har slagit ut.

Hallonen skiftar i rött och vinbären är inte fågelsäkra längre.

Men det mest påtagliga var Penseérna, vi har sju krukor med fjolårssådda.

Hustruns idoga rensande av överblommade ger resultat, nu väller de över alla breddar.

Krassen har slagit ut, liksom Ringblommorna.

Tyvärr har rosorna fått mycket stryk av regnet och Pionerna var ett minne blott.

Luktärtorna, som knoppas fint, behöver högre nät, har ett som ligger och väntar, skulle varit uppe innan vi åkte.

För att inte tala om växthuset, där frösådder, som inte omplanterades före resan har artat sig mycket bra.

Tomaterna har stora kart, men även 10-20 cm. långa tjuvskott.

Ja så ser det ut där jag är idag.

Hustruns idoga plockande av Penseérna ger resultat.

De rodnande hallonen kan med god vilja skönjas i övre högra hörnet.

Första Ålandsrotsblomman har slagit ut och redan fått besök. Ålandsroten drar till sig mycket insekter, trevligast är fjärilarna.

Stockrosorna, de jag tog frö av hösten 2007 i Monets trädgård i Giverny, har börjat slå ut.

Andra generationen står redan omplanterade i lådor, för att säkra artens framtid.

Fler rykande färska rapporter kan du finna här.

Efter båten till Blå Jungfrun, hängde en följeslagare.

Vi hade våra funderingar, var det det som fanns om vi skulle behöva hoppa över bord?