Detta var före motorgräsklipparnas tid!

I mitten av 80-talet, kände vi, att vi skulle kunna ha råd med något billigt semesteralternativ.

Vi hade ju köpt stugan 10 år tidigare

Hustrun fick se en annons i V:s tidning, Arbetartidningen-Ny Dag:

”Stuga på norra Öland, 500:-/vecka”.

Vi ringde, fick omständigheterna klara för oss och slog till.

Detta var 1986, alltså 25-årsjubileum nästa år!

Dottern och hennes kompis Lotta skulle följa med.

Huset var c:a 20 kvadrat, inget vatten inne inte heller el.

Vatten i en brunn c:a 100 meter bort och ett par gasolplattor, utedass och minijordkällare.

Inga problem, hustrun var uppvuxen med stugan i Olofsbo, som hade precis samma mått och ”standard”.

Vår värdinna Ally, ursäktade sig, men blev lite lugnare när hon fick reda på Olofsboförhållandet.

Mette liggande och Lotta sitter, 15-16 år gamla. I år fyller de 40!

Tjejerna följde med i två år, tredje och sista året dottern var med, hade hon en kille med sig, Jocke.

1995 följde Max, äldsta barnbarnet med första gången, ej fyllda två år.

1980 fick även Pontus, sju månader yngre barnbarn följa med.

Deras sista Ölandsvecka gjordes förra året och i år var det Pontus lillasyster Josefins tur.

Varför Öland varje år?

Vi hade lyckats hitta ett ställe, på Öland, men ändå vid sidan om allfartsvägen.

En hel strand, utan trängsel.

Okomplicerade människor, som aldrig varit på Stureplan.

Opretentiöst, det passade oss.

Huset växte, föst till c:a 60 kvadrat, med mulltoa i slutet av 80-talet.

Några år senare med ytterligare ett sovrum och badrum.

Slutligen fördubblades stora rummet och ytterligare en altan under tak växte fram.

Idag är det ett utmärkt åretrunthus åt sina pensionerade ägare, men de har lägenheten i Nybro kvar.

Från början var det de tre syskonen på Kristinelund, som byggde var sin sommarstuga.

Idag har husen växt, de har till sina relativt stora tomter skaffat åkgräsklippare.

Synd, det var vackrare förr, med en underbar blomsteräng, som massakrerats av nämnda åkgräsklippare.

Tyvärr har jag inga scannade bilder, ännu, på huset m.m från 80-talet.

De finns på kort och dia.

Ally vår värdinna, är en utmärkt representant, för urbaniseringsgenerationen.

Hon är väldigt förtjust i ”underhållsfria” blommor och assesoarer, som sidenfjärilar och en massa porslinsfigurer.

När Max skulle med första året, sa vi till henne, att ta bort allt hon var rädd om.

Men Max visade sig vara försiktig med grejerna, framför allt ville han inte vara inne, i den åldern…..

Nästa år är det 25-årsjubilem.

Vi har spånat om att erbjuda ”flickorna”, då 41 år, att komma med och ha en nostalgivecka.

Om inte hela veckan, så några dagar.

Vi är så glada över att ha hittat ett sånt här ställe även om hyran 8-dubblats med åren, så är det ändå mycket billigt.

Vi slappar om vi vill det, gör avstickare åt olika håll om vi vill det.

Det blev väl flera avstickare förr i tiden, nu tycker vi om att ta det lugnt, stressa kan vi göra hemma.

Framtiden avgörs av vår och våra värdars hälsa, hur många fler Ölandsveckor det ska bli.

 Huset 2006, men det har inte genomgått några förändringar sen dess.

Det är den uppbrända "gräsmattan" som var blomsteräng förr i tiden.

Stjärnflockorna har mycket mer att bjuda, än sin elegans.

De drar till sig en hel del insekter.

Här har tydligen tycke uppstått och arten förökas i skydd av blomkronan. 

Det växer inte mycket fårmat under Bokarna, men vackert har dom det.

Vi stängslade den tredje hagen i förrgår, doktorn och jag.

Tony H körde med röjsåg och trimmer.

Vi gjorde ett bra jobb, tog fyra timmar i värmen.

Fåren flyttades över utan problem, en kraftfoderhink kunde få dem till jordens ände.

Men vi hade ingen ström.

Felsökningsprogrammet, som inte finns, genomgicks.

Tillräcklig jordning, ingen bakström.

Stängslet helt fram till nya hagen.

När jag upptäckte att det var väldigt svagt från aggregatet, började jag misstänka att tråden gick ner i vatten.

Vi har änden av stängslet, längst bort i hagen gående ned i sjön.

När vi sträckte upp det verkade det inte vara några problem, men när jag kom dit, så visade det sig att undertråden låg överväxt i dyn, mellan tre stolpar.

Tony hade gjort ett bra jobb, så stängslet gick fritt från sly och var lätt att komma till, även om det var dyigt.

Klippte av den och fäste upp.

Styrkan tredubblades!

Det är märkligt vad några miljoner kubikmeter vatten kan dra ström!

Fåren låg i godan ro, på sitt favoritställe i den hagen.

Kommer sval luft från sjön och insekterna blåser bort från dem.

Måsungarna blir större för var dag och nu står det nog inte länge på, innan de flyger.

De har skaffat sig var sin sten, som revir.

Vet inte om det är syskongnabb.

I vattnet var det aktivitet.

Mängder av Äling och några Abborrar som försökte decimera skaran av småfisk.

Sländorna var aktiva, två stycken så aktiva, så de verkade göra nya sländor.

Det är vackert i Mösaviken just nu, med alla vattenväxter, inte minst Näckrosorna.

Frågan är, om inte denna begabbade vik, är det vackraste vi har just nu.

Det hänger mörka moln i sydväst, frågan är, om det blir regn innan kvällen.

Det är fint i Mösaviken just nu, med Näckrosor och andra vattenväxter. 

När vi satt och fikade på altanen i går eftermiddag, så dök den här Sländan upp på skottkärrehandtaget.

Efter en stund hämtade jag kameran, hade ingen större förhoppning om att den skulle vara kvar.

Jodå, det var den.

Flög i väg men kom tillbaka upprepade gånger.

Det blev "några" bilder.

Vi har kört hem en del sten från Öland, runda, äggformade, men framför allt plattor, som vi använder i gångarna. Under 80-talet fick Ladan bekänna färg.

Högsta tillåtna last blev ett rundningsmärke.

Här är hustrun på jakt efter speciella stenar.

Bilden tagen från båthamnen i Alvedsjöbodar.

Vårt kvällstillhåll, ligger lite borton andra lilla udden.

Lika fina som morgnarna, kan Kalmar sund även bjuda härliga kvällar.

Ett folknöje utmed stranden och även för tillresta, är att grillande invänta solnedgången.

Det är en sjusärdeles vacker solnedgång över sundet, med flankerande Blå jungfru.

Inte alltid, den kan gå i säck ganska tidigt, eller ännu snöpligare, strax ovanför horisonten.

Matmässigt blir det ofta lätta dagar och så grillar man något på kvällen.

Det är ett folkliv vid stranden, som man inte kan uppleva vid de hårdare frekventerade Böda och Köpingsvik t.ex

Hela familjer, ofta tre generationer, hundar och ibland t.o.m fågel i bur.

Det badas långt fram på kvällen, framför allt den yngre generationen.

Rosas handel, har flyttat från Böda till Löttorp.

Vad är det med det?

Jo Rosa och hennes man, bördiga från Tyskland har en liten korvtillverkning.

Inte falukorv direkt.

Årets favorit, blev en ganska stor korv i frukostformat, med en härlig ost inblandad. Bra kryddad.

När korven spricker upp och osten börjar rinna, då är det dags för tallriken.

Berghällarna har den fördelen att det är lätt med strandstolar, grillen får fast mark under fötterna.

Brandrisken är minimal, med hela Kalmar sund att släcka med.

Har man inga stolar, utgör naturens egna former både soffor, stolar och bord.

Ett par kvällar i år var det ovanligt lite folk nere och grillade.

Lördag och söndag, tredjeprismatch respektive final i fotbolls-VM!

På måndag var ordningen återställd.

Det blir en del fotograferat, som om det vore den sista solnedgången.

Såg t.o.m en tjej som fotograferade solnedgången med blixt!

En del säger, att proffsfotografer föraktar solnedgångar, som naiva.

Jag tror det är bland dem som gärna skulle vara men inte kan, som  uppfattningen finns, som ett koketteri.

När solen gått under horisonten, töms stranden fort och en del ser varandra till morgondoppet om några timmar.

Deltog inte i Macro lovers förra veckan p.g.a dålig uppkoppling på Norra Öland.

Inte ens Telia fungerade friktionsfritt .

Det funkade, fast inte så mycket och tog tid, som jag inte var beredd att sätta.

Däremot svek inte motiven.

Efter första doppet, på väg upp till vårt hyrda hus, satt den här Nässelfjärilen och riktigt bad om att bli förevigad.

Bakgrunden är en typisk Öländsk stengärdesgård.

Fler macron från veckan, hittar du här.

I går dök det upp ytterligare en, för mig, okänd insekt.

Den spatserade bland Stjärnflockeblommorna.

Förslag på vad det är? 

Såna här stunder är oslagbara.

Det har gått kult i våra morgondopp, när vi är på Öland.

De första åren var de mera en nödvändighet, huset saknade både varmvatten och dusch.

Då var det ner och blaska av sig, oavsett väder.

Vi har tagit morgondopp i hällande regn.

Numera, sen huset förändrats, växt och även moderniserats, så har vi en gräns, den går något bortom duggregn.

Däremot så är vindstyrkan inget argument för att avstå.

Det finns två lägen som vi föredrar mest.

Antingen kav lugnt eller fullt tryck i vågorna mot stranden.

Det senare fick vi inte uppleva i år.

Kav lugnt, så får man en härlig simtur, vid höga vågor, behöver man inte gå i, utan sätter sig på en häll något under vattenytan och blir duschad av naturen.

Morgondoppen sker alltid nakna, så är det utefter hela strandremsan, där det inte är ovanligt, om man är nere senast kl. sju, att man får se 7-8 sällskap eller enskilda utefter 500-600 meter strand.

Vår närmaste granne hade bytt rutiner, var nere redan vid sextiden.

Morgondoppens grand lady numera.

Det finns några fasta punkter i morgondoppsproceduren

En väl lagd trappa nedför landborgen.

En av naturkrafterna, väl utformad sittplats och den av samma krafter skapade trappan ner i vattnet.

Blå Jungfrun i norr som alltid.

Framför allt vid lite högre vågor, är trappan ovärderlig.

Väderleken bestämmer hur länge man sitter kvar efter doppet. I år blev det ganska långa stunder.

Vattentemperaturen kan variera, för oss har det varit mellan 12 och 26 grader.

Vid den förra temperaturen (2007, när vinden vänt till nordlig under natten) blev det snabba ryck.

Smältvattnet från Norrlandsälvarna kom in och vi tittade faktiskt efter isflak!

Det blir ingen riktig dag på Öland utan morgondopp.