Lite lek i Photoshop. Filter/Konstnärliga/Vattenfärg.

Bilden tycktes mig lite alldaglig, så jag gjorde om den lite, utan att motivet, Domherren, förklenas.

Det blir Ekorrar en gång till idag, på förekommen anledning.

Vid halv niotiden, tittade jag ut från altanen om Ekorrarna kommit fram för att äta. Det hade de, eller en, rättare sagt.

Ljuset var fortfarande dåligt, men jag testade med ISO 400 och underexponering. Fick 1/80 med bl.a.3.2

Blir inga tävlingsbilder precis, tänkte jag, men jag knäppte lite på den som satt vid foten av matningshuset. De brukar röra sig mer, men den här envisades med att sitta diagonalt från mig.

Förklaringen uteblev inte.

Ett skrik och ett snömoln.

Sen såg jag grannens katt Murre och Ekorren jaga runt den stora stubben. Det pågick en stund, sen tog Ekorren ett stort skutt till närmaste träd.

Katten fick bli utan, den här gången också.

Ekorren satt uppe på en gren och slog med svansen. Typiskt när de är irriterade eller störda.

Katten drog vidare och Ekorren satte sig i säkerhet i några Granar vid tomtgränsen.

Lite spännnade att följa, framför allt som det blev ett lyckligt slut, för Ekorren.

De är tre Ekorrar som rör sig mellan oss och grannen, Kattägaren. De har berättat om Ekorrarna och Kattens fight. Katten brukar även ligga här och smyga ibland och då sitter ofta Ekorrarna uppe i ett träd, smackande och piskar med svansen.

Kunde inte låta bli att gratulera Tomas Eskilsson och gänget på Film i Väst, med ett mejl i morse.

Storslam på Guldbaggegalan i går är bara förnamnet.

Det var ju inte svårt för Babben Larsson att träffa rätt när hon kåserade om att ha frusit i timmar i Trollhättan. Alla kunde känna igen sig.

Jag kan inte film, på det viset, men är barnsligt glad när det går bra för filmer gjorda på vårt bolag. Vi är ju 1,6 miljoner som äger en av Norra Europas bästa samproducenter av kvalitetsfilm.

Film i Västproduktioner hade 37 av 48 nomineringar på galan.

Man tog hem ännu fler andelsmässigt och framför allt alla de tunga priserna.

Palme, Avalon, Call Girl och Äta sova dö, svepte ju hem det mesta.

Och så pricken över i:et, biopubliken rösta fram Sune i Grekland, även den kom från FiV.

Det var bara Sugar man som inte gjorts i Trollhättan.

Ibland gnölas det över att skattepengar går till sånt här.

De som gnölar har inte en susning om vilka effekter regionmiljonerna får på jobb, turism och utveckling i allmänhet i Trestadsområdet i första hand, men även för hela Västra Götaland.

Slutligen; Kultur måste få kosta. Tänk vilket fattigt liv vi skulle leva med våra I-padar och gångmattor om vi inte hade den.

Än en gång grattis, Film i Väst.

Bengt Gustavsson i orange jacka i slutfasen av förberedelserna till dagens förplägnad. Han hade ett gott gäng med Äsperedsbor till sin hjälp. Ett 15-tal. Till eftermiddagsloppet var det Tvärreds IF som fick ta törn.

Ytterligare ett kåseri i ord, men mest bild.

Kan med fördel läsas efter att man läst det här inlägget.

Västgötaloppets hemsida, där du kan fördjupa dig i prislistor och namnen bakom startnumren.

Klicka på de små bilderna, så förstoras de.

Hon leder uppvärmningen. I tjugo minuter är det knäna böj och armar uppåt sträck.

Fjolårsegraren i damernas elitlopp. Hur går hennes tankar? Ska jag vinna i år igen? Vi vet att hon gjorde det.

Ordergivning med hela handen.

Här kommer ingen jäkel över bron. Ingen får gå förän nationalsång och startskott ljudit.

Nöjda startfunktionärer, inte bara för att de är från Äspered, utan starten gick bra också.

Bengt G och hans tross fick så småning om häcken full i en avkörningsfil för dem som ville dricka eller äta bulle.

Sjukvårdsansvariga Helena Persson; "Kommer jag med om jag böjer mig lite"?

Maja Falk gick oroligt av och an, ingen ännu som svängde upp på målrakan efter "rondellen".

En tapper krigare, som tagit ut sig fullständigt. Lite handpåläggning av Helena P fick snart upp honom igen.

Helena P var aktiv riktigt i slutfasen av tävlingen. Ljusblå åkare skulle bryta tre km. före mål men hon peppade honom till att ta ett sista varv också. Så skedde och han var ganska stolt, trots sistaplatsen. Fru och fyra barn väntade i målfållan. Frun hade kört sina 18 km. på 1.50 på lördagen.

Trots att det är Helenas bror som är polis, så var det hon som fick ta hand om "brottsligheten", de som ville bryta. Hon var bra på att peppa upp dem för ett varv till.

Det blev en del bilder på söndagen också. Oddsen var inte bra. När jag startar kameran, meddelas att det inte fanns nåt minne i kameran. Blev att använda det inbyggda minnet, c.a 150, med ordentligt nerskruvad kvalitet. Av och till fick man radera, men det löste sig. hade hela tiden ett par tre lediga rutor på slutet, det kunde ju hända något.

Fotomässigt var det stor skillnad på de båda dagarna. Lördagsbilderna behövde jag skugga lite i högdagrarna och lyfta lågdagrarna inne mellan träden, men i övrigt inga problem med det ljuset.

På söndag blev det ganska mörka bilder som kräver mer dragande i Photoshopspakarna. Men jag är nöjd, det finns ju inget annat att välja på.

Är det inte lite Vasaloppskänsla i första backen, där det smalnar av till två spår?

Ekorrar har nästan blivit lika vanliga som skidåkare här på bloggen sista tiden.

Men det är som med maten, man tar det som det är säsong för.

Ett kåseri i ord, men mest bild.

Kan med fördel läsas efter att man läst det här inlägget.

Västgötaloppets hemsida, där du kan fördjupa dig i prislistor och namnen bakom startnumren.

Klicka på de små bilderna, så förstoras de.

Det här var bara fyra av deltagarna, men nog så intressanta. De låg i egen tät, från början till slut.

Äsperedstjejer i olika situationer. de var naturligtvis inte lika uppmärksammade som Ulricehamnstjejerna, men de kan mycket väl bli, till ett annat år. Äspered har en ganska anonym dräkt, så man fick ha ögonen väl öppna för att upptäcka dem. Men mössan är ett igenkänningsmärke.

En tjej från Alehof får sina skidor märkta och ger sig därefter ut och känner på vallningen. Den blev godkänd och ledaren myste.

Under en ledare från ett gym, värmde tjejerna upp. Stilarna och engagemanget var varierande.

En av de duktiga Ulricehamnstjejerna får några goda råd och lite trygghet av en ledare. Hon blev senare trea i loppet.

Stilarna var olika, alla sätt är bra utom de dåliga.

En trevlig tävlingsdräkt, följer man henne är det svårt att missa.

Ulricehamnstjejerna har alla anledning att vara glada. 1:a, 3:a och 4:a på hemmaplan!

Men solen lyste mest på Hanna Falk naturligtvis. Hoppas hon är tillbaka på banan för gott nu.

Susanne Nyström vände Ulricehamn ryggen, för större mål, där hon slapp möta Hanna Falk.

Fjolårssegraren, Emma Musslinder, begrundar sitt öde, vid chipborttagningen. I år fick hon nöja sig med en åttondeplats, drygt 9,5 minuter efter täten.

Ett par gamla bekanta! Mobiltjejerna!

Nya mobiltjejer stod i målfållan. Dags att kontakta yttervärlden.

Ta kort på oss också!

De ville bli fotade med sin mobiltelefon. det blev många bilder, för jag  var lite ovan vid beröringsknapparna.... De var kul tjejerna, så jag förevigade dem.

En skillnad mellan lördagen och söndagen, var att tjejerna är mycket mer sociala runt tävlingen. Umgås, träffar folk de känner, eller kommer att känna. Tjejerna verkar ha roligare. För killarna är det mera en dag på jobbet.

Någon ska bli sist, det är ofrånkomligt, men hon får trösta sig med att hon kommer från Boråsarnas semesterort nummer ett; Varberg.

Bengt Gustavsson i orange och kompani, efter väl förrättat värv. Bengt var ansvarig för förplägnaden till åkarna och till vardags så ombesörjer han mina däckbyten på Volvo. Han har också hunnit med några år som ordförande i Äspereds IF.

Skidåkning är som fiske, det är naturupplevelse också. Här har snökanonerna hjälpt till att skapa skönhet.

Efter en dag, som i lördags, med en populär segrare, fantastiskt väder, bejublade spår och en banläggning som är utslagsgivande, är det inte svårt att ladda om och få ny kraft till nästa års Västgötalopp. De tre klubbarna har ambitioner. Får vi bara lite kyla runt nyår,står det inte länge på, innan Västgötaloppet flåsar Vasaloppet i nacken, fast på lite håll naturligtvis, som Sveriges näst största skidtävling.

Hanna Falk, precis före starten av Tjejernas Västgötalopp. Vad finns i andra ändan av blicken?

Jo, huvudkonkurrenten Susanne Nyström. En krona fär hennes tankar.

Lite vägövergångskänsla blir det även i Västgötaloppet.

Det blev ingen sovmorgon för varken funktionärer eller deltagarna i elitdelen av Västgötaloppet.

Näta 300 seedade löpare, kvinnor och män skulle ut i de perfekta spåren.

  Trodde det skulle vara mycket mer folk på stadion, när jag kom dit vid 8.30-tiden

Det var en sak jag redan frapperades av igår. Nästan ingen publik. OK, jag vet att det finns en del drickalangare och andra utefter banan, men parkeringsplatserna talar sit språk. Inte öde, men med 900 deltagare i de två loppen idag, hade jag väntat mig omdirigeringar mm.

Följaktligen tar man inte heller något inträde, utan intäkterna kommer via startavgifter och sponsorer.

Det blev mycket "rörigare" idag, allt gick fortare och åkare i alla spår. Täten var ofta svår att urskilja, förän det var för sent, man såg ryggen på dem.

I elitloppet blev det en kamp mellan fyra åkare, en hemmaåkare, en Tranemo åkare och två norrifrån, Idre och Hudiksvall.

Efter ett varv var de sju i täten. För varje varv, så försvann det någon och efter halva tävlingen var de bara fyra kvar.

Det gick fort i täten. Lite svårt att urskilja dem emellanåt. Farten avslöjade dem, plus att de alltid körde i vänsterspår.

På upploppet fick Maja Falk bara springa med, fanns ingen tid att ta emot någon krans förän efter målgång.

Tranemoåkaren Markus Jönsson har vunnit 5 år tidigare och lägger nu ett sjätte till sin meritlista. Han skulle hem och packa, för att åka till Italien och Marcia Longa. Marcus är även han Ulricehamnare i grunden, så det har blivit mycket hemmaframgångar i helgen.

Trean i tävlingen, Marcus Johansson Ulricehamn, hade bekymmer med luftrören och åkte i mask. Måste ha hämmat honom rejält, men enligt egen utsago inte lika mycket som utan. mellan Sjuhäringarna trängde sig Anton Jernberg Hudiksvall. Släkt med framlidne Jernberg? Vet ej.

Pristagarna, med kranskullan Maja Falk, lillasyster till gårdagens segrare Hanna. Maja är en mycket lovande junior.

När segrarinnan Karin Nilsson intervjuas har Signe Schöler tre minuter kvar innan hon går i mål.

Damtävlingen var mycket svårare att följa, eftersom de, precis som i Vasaloppet lätt blir utspridda.

Men det blev en tidigare segrare där med, fjolårssegraren Karin Nilsson Umeå. På andra plats kom nog Danmarks mest framskjutna placering i internationella skidtävlingar på länge, Signe Schlöer, Köpenhamns skidklubb. danmarks största, så det så. Göteboprgstjejen Kristin Ander från OK Landehof blev trea.

  Det gick åt mycket dricka. Åkarna under den yttersta eliten servas av arrangören. De bästa har egna langare på utvalda platser.

Det är en fröjd att skåda en proffsig drickalangare och en van mottagare. En del åkare bromsar inte in utan gör ett svep med handen och langaren får inte ha några fingrar emellan.

I eftermiddagens motionslopp, var det förmodligen de som lade ner mer kraft på den varma saften än skidåkningen.

Det är en fråga om prioriteringar om man nu ska vara lite humoristisk.

Barnen på Glaskulla har vuxit till sig. Helana, sjukvårdsansvarig och Sebastian motionerade idag, fast han med bl.a sina Vasaloppsstarter kan bättre.

Starten i motionsloppet, där Sebastian rycker till sig en stor ledning redan på första varvet. han kom i ensamt majestät på stadion. En senare titt i resultatlistan visar tydligt att han använt både en och två av sina dokumenterade Rävar bakom örat.

Fixade i sista stund ett eget startspår och det ledde till en 91:a plats bland eliten, 2.16 utan draghjälp!!! Blir väl framflyttning i Vasaloppet, ett och annat startled.

Min gissning är att han var ute efter att passera ett par Äsperedspojkar i elitloppet.

Efter att ha besvistat arrangemanget i dagarna två, så vill man bara vika sig dubbel i bugningar för tävlingsarrangörerna.

Dels, att man gör ett jättejob, dels att det blir så jäkla bra.

men resultaten uteblir inte, Västgötaloppet växer och befäster sin plats som Sveriges tredje största skidtävling.

Det är en bit fram till Engelbrektsloppet, men man ska aldrig säga aldrig.