Rudbeckiorna drar både Humlor och Fjärilar.

De gula börjar slå ut mera allmänt nu. De röda ligger lite före med viss variation.

Idag ska Hirkum Pirkumen silas. Nu har den dragit i tre veckor och fått fin färg. Smaken  ska bli spännande.

Sen ska den stå minst 4 månader. Karaktärskapande.

Brännvin special, svarta Vinbär och Honung sattes på en burk i går. Det blir också karaktärskapande innan den är färdig.

Förr kryddade vi en hel del brännvin. Vi har haft essenser stående vid behov.

Nu sinar de, samtidigt som jag fick tag på en trevlig bok i ämnet.

"Hirkum Pirkum och andra brännvinskryddningar".

Jan Andersson och Johan Olsheden har gjort det bra. Inte bara kryddningar, utan lite historia och vilken mat som passar till olika kryddningar, mm.

På försommaren fick vi ett 20-tal Solrosplantor över. En låg Solros som bara blir c:a 40-50 cm hög.

Vi planterade dem under Störbönorna. Och nu blommar både Solrosor och Bönor.

Solrosor till fåglarna och Bönor till oss.

I går blev det Fårbytardag.

Två bagglamm, rymlingarna, har  börjat förstå att tackor också är annat än mamma med mjölk i juvret.

Vi fick en tacka med ett ganska litet lamm och en ensam tacka som utbyte. Så nu är de 14 i hagen.

Hemmavid, så plockade vi c:a 20 liter röda och 7 liter svarta vinbär.

Det mesta gick till saft, men en slatt ska bli marmelad och en ännu mindre slatt till brännvinskryddning.

Svarta vinbär och lite honung får dra i några månader. Kan bli julesup.

I går gick Citronfjärilen verkligen till. Den besökte många av blommorna, ja t.o.m överblommade Borstnejlikor.

Men fortfarande så lyser andra med sin frånvaro. Mest förvänande är att Nässelfjärilen inte syns till. Brukar finnas massor av den i bl.a Isop och Oregano.

På ett sätt börjar vardagen igen, nu. Lite försiktigt i alla fall.

Vi ska ha VU-möte i PRO på middagen idag. Egentligen är det en vecka för tidigt, men det passade bättre.

Om ytterligare en månad börjar många verksamheter på allvar. Bl.a så ska jag hålla i en datakurs för nybörjare.

Blir en hel del improviserande. Windows 8 ställer till det, då studiematerialet är några år gammalt.

Nä, nu går vi ner och tar vårt morgondopp. Lite disigt, men fullt badbart.

Stundtals var himlen fylld av "fallskärmar".

Badliv och Morups fyr i bakgrunden.

Årets varmaste dag var utlovad.

Vi hade väl inte mer än 20 grader när vi lämnade Nabben vid halvåttatiden. men, Max hämtad i Borås och hans far Måns i Västra Frölunda, så hade termometern stigit till 28 grader i höjd med Kungsbacka.

Framme i Olofsbo, så snuddade kvicksilvret vid 30 grader, men en befriande vind tog bort den negativa effekten av värmen.

En ny glänsande Beige Renault Megane stod på parkeringen, som konkurrerade i glansen med dotterns ögon av glädje.

Det är t.o.m så, att hon är lite rädd för att köra. "Jag har ju aldrig ägt något så värdefullt(ekonomiskt) tidigare".

Nå, det jämnar väl ut sig så småningom.

Vi väntade inte länge med första doppet, det blev fler under dagen, det sista i regn och med mullrande åska ute på Kattegatt. När vi gick i vattnet, var det uppehåll och mycket folk på stranden, på väg upp igen, hade det börjat regna och nästan tomt på folk. bara några "fallskärmsdragna" brädseglare och deras närmaste kvar. Dramatisk förädring inom loppet av några minuter. 21 grader i vattnet.

Tidigare i morse hade vi 19,5 i Ås Tolken. det gick an det med.

Efter en längre promenad, Måns i rullstol, till småbåtshamnen, färdigställde och åt vi en alldeles fantastisk grillmåltid. På altanen, för regnet hade tagit ett fast grepp om vädersituationen. Men uppehåll under själva grillningen gjorde det hela lättsamt.

Max och Måns skulle vara kvar till idag. Vår hemresa blev riktigt sval. En falerande AC störde inte.

Far, mor och son.

Inte så ofta de uppträder i den konstellationen. Några gånger om året, bl.a vid resor till Max farföräldrar i Sätofta utanför Höör.

Måns sitter i sin rullstol. Han kan gå kortare sträckor och med krycka lite längre. Den benägenheten har han hamnat i sedan man amputerade ena benet vid knäet, efter en cancer i vaden.

Det blev slut på jobbet som sjökock och landkrabban jobbar i ett av kommunens kök i Göteborg.

Tyvärr har cansern gjort sig påmind på överkroppen också.

Max har fått sin första riktiga avlöning, från feriearbetet som målare. Han är riktigt stolt och har uttalade idèer vad han ska använda pengarna till.

Dottern hade ställt till med en riktig festmåltid igår, sista semesterhelgen.

Sen är det dags för Trioplast i Smålandsstenar igen.

Vid småbåtshamnen upplyses man om hur många nautiska mil det är till viktiga punkter i omgivningarna.

Stora sanddyner har bildats utefter stranden. Hur de kommer till blev jag varse, när jag gick upp för att fota.

Sandstorm. Det stack på kroppen av sandkorn som blåste kring.

Det verkade vara ganska påfrestande sysselsättning, för de tog sina pauser, för att senare komma igen på böljan den blå-

Landtungan i bakgrunden är början på Morups tånges fågelskyddsområde.

De lägre regionerna av himlen över Olofsbo havsbad, var emellanåt fylld av 10-15 segel, som drog fram ungdommar på surfingbrädor.

Fram och tillbaka åkte de ute på lite djupare vatten. När de tappade luft, fick de vila lite och så var de igång igen.

Segel i olika färger, var en riktigt trevlig syn.

Något 25-tal ekipage var ute i omgångar och inte förrän åskan rullade in och regnet blev besvärande frampå eftermiddagen, upphörde skådespelet.

Uttrycket hör man inte så mycket nu för tiden.

Men, när jag var barn, så var det vanligt.

Inte minst i ett brukssamhälle. Det var skillnad på skit och pannkaka.

I vissa brukssamhällen, t.ex Fagersta, hade man rent geografiska gränser, en å, för att ingen skulle hoppa över skranket.

Ringde precis och väckte Max, älsta barnbarnet. Vi hämtar honom kl. åtta och hans pappa i Västra Frölunda kl. 8.45 Sen är det förstärkt förmiddagskaffe och visning av nya bilen, nere hos dottern i Olofsbo.

Det ska bli varmt idag, hett rentav. Blir nog ett antal salta dopp. Som tur är ska det bli lite sekundmeter också.

Men framför allt resan hem blir varm, då AC:n på vår bil lagt av och jag har inte fått verkstadstid förrän den 10 september!

Flera Fjärilsarter och Sländorna är som bortblåsta i år, hittills.

Det mesta skyllas på den långa kalla våren. Vi får väl stoppa in det här fenomenet i det facket också.

Idag ska det bli bärskörd. Röda och svarta Vinbär. Fåglarna har gjort vad de kan för att komma under näten. Lite har de väl tagit, men utan nät hade det inte varit mycket kvar. De nyare näten är konstruerade så att fåglarna inte ska fastna så lätt, både vad gäller disign och material.

Det mesta kokar vi saft på, men några liter blandas med Hallon och blir en god marmelad. English Jam.

Lite svarta Vinbär går väl till Brännvinskryddning.

I skrivande stund, tittar jag ut genom fönstret och ser Koltrastungar söka mask och annat matnyttigt. Efter att jag slog gångarna med trimmaren härom dagen, blir det perfekta jaktmarker. Det är kul att se deras jaktteknik. Huvudet på sned, lyssnar och så...attack. Upp kommer en mask efter lite lirkande.

Det är lite mera mat i masken än vinbären.

Vår mest blandade hage, där fåren gör ett gott jobb. Bilden ger dem inte rättvisa, då den är tagen i ett riktigt "hie".

Idag, tidig morgon, blev det fåflytt. De signalerade med hörbar tydlighet, att nu är betet för dåligt.

Behövdes inte nåt kraftfoder för att få dem att följa med till nya hagen. De fick dock en slatt i alla fall, för att de varit duktiga.

De har gjort ett gott jobb i gamla hagen. Bland Pors, småbuskar och en Videart, som de inte tycker om har de gått och "gnagt" i c:a tre veckor. Dit de flyttades, är det idel frodigt, lagom högt gräs, som naturligtvis kommer att växa bra nu när vi fått en del regn.

Egentligen, var jag på väg ut för att fiska, lite före sex, men lusten avtog, när jag märkte att det tog i och blåsa.

Köra drag, med flera spön efter går bra även om det blåser lite, men sitta och kasta efter Abborre, funkar inte.

Men ankare då?

Jodå, men det ligger kvar i en hink i växthuset!

Aluminiumbåt med elmotor är betydligt vindkänsligare än ett tungt plasttråg med koldioxidproducerande motor.

Och så en liten solskenshistoria.

Några av lammen, ett par stora bagglamm i första hand, har visat sig vilja rymma ur den hagen de för tillfället är i.

Men, så fort man kommer i närheten och frågar dem var de egentligen ska vara, kilar de genom stängslet, in i rätt hage igen. Vi har väldigt stark ström i trådarna i år, så de riktigt kastar sig genom stängslen, med en del förstörelse som följd. Kan inte bli arg, de är så charmiga.

Men i går fattades det tre lamm. De två baggarna och en svart tacklamm.

De syntes inte till.

När en försmådd tacka började ropa efter sitt lamm, hördes ett svagt svar, från ett ställe där de absolut inte skulle vara. På den gamla torpfastigheten, i decimeterhög återväxt efter slåtter med trimmare. Det var naturligtvis kalas och de hade varit där förr, avslöjade lite torkad avföring.

Som vanligt sprang de mot hagen, när de fick se mig. Men, inga lamm i hagen, när jag kommer dit.

Gick samma väg tillbaka, för att se var de tagit vägen. De stod blick stilla inne i ett buskage. Förmodligen för att vänta ut mig, så de kunde gå tillbaka.

Väl upptäckta, gick de in i hagen igen.

De är som ungdommar i allmänhet, men bara lite charmigare.

I slutet av 70-talet sådde jag frö av flerårig Luktärt, eller Rosenvial.

Vi skötte den väl inte perfekt och den reagerade genom att bara tyna bort.

På 90-talet gjorde vi ett nytt försök, och med lite mer omtanke, har den utvecklats väldigt bra. De sex plantorna  använder en god del av det fårnät som omgärdar blomsterlandet. Nu står den i full blom, men luktar gör den inte. Blom-och färgrik, försvarar den ändå sin plats.

Likheten med luktärten är blomställningarna och att den klänger, men luktar; nej.

Efter en regnig dag, tog jag mig en tur med de lättare spöna, ut på sjön i går kväll.

Jag lyckades pricka in den halvannan timme som var fin. Tro mog, när jag satte foten på trappan, hemma igen, så kom de stora dropparna, som ökade i styrka och gav lite åska också.

Abborren var inte på humör. Åskan förklarar.

Det är något med Abborrens simblåsa som förändras vid lufttrycksbyte och Åska.

Den är ju kvar, så det blir väl jag, Fiskljusen, Skäggdoppingarna eller Lommarna.

Jag avstår gärna till sjöfåglarna, Skarvar oräknade.