Jag säger det på en gång, så det inte blir några missuppfattningar; Det är inte Flanören... jag avser utan en mycket flitigare aktivist i Trädgården.

Bilden ovan, på knappt halva blomsterlandet framför huset, tog jag häromdagen, för att dokumentera när det mulnade för första gången på flera veckor, ja vi fick lite regn också.

Allt det här, hade närmast varit öken om vi inte haft våra flitiga Humlor. De är i gång från morgon till kväll. Flyger från blomma till blomma, penetrerar och sköter den livsviktiga pollineringen.

Bilden då? Ja lite kan väl nämnas, även om den inte är avsedd att vara en paradbild, utan dokumentation.

Då kom grannens hus med liksom vedhögen och lite kvar som ska kapas innan vi kan sluta högen inför vintern 14-15.

I förgrunden ser vi en skymmande Rosbuske, som skars ner i våras, så den har inte blommat. Spansk Körvel, liksom bl.a Oregano,Gurkört och Mjölkklockor, låter vi komma lite varstans, där de inte hämmar annat. Det mjukar upp. Med de raka kanterna, kan det bli lite väl mycket villaträdgård annars.

Där är väl ett 50-tal arter på bilden, det mesta flerårigt, men Luktärtor på spaljen bakom rosbusken, Solrosor, Ringblommor, Vallmo och Tagets är ettåringar.

Ettåringar är också Störbönorna på den långa spaljèn, inspirerad av den Danska "bonderöven" på TV.

Del av krydlandet längst till höger.

Humlorna och även andra pollinerande insekter, är värd många gånger sin vikt i guld.

Det är mycket Humlor just nu, många arter. Så där överslagsmässigt kan man väl se ett tiotal arter inom en liten radie.

Ovan ses de i Astllben, Bondbönorna och Stormhatten. Extra kul att kunna fota dem på ingång.

Ny börjar fjärilarna dyka upp, äntligen! En Pärlemorfjäril i Ålandsroten-

Hade en påse frön, några år gammal och vi fick plats i en pallkrage över. Sådde på  vinst och fölust. Blev inte så tokigt, flankerat av Broccoli och Vitkål-

Regalen står som finast nu. Som synes, inte bara Flanören... som intresserar sig för den.

Här ska bli Bondbönor. Skidorna börjar utvecklas.

Bolltistel i sitt vackraste stadium.

Rudbeckiorna är på gång rejält,

...även de gula.

Slutligen en lite stilstudie av två olika Solrosor, som håller på att slå ut.

Bilderna är inte utvalda på något sätt, utan ett resultat av en runda med kameran i går kväll. Tog lite bilder, på det som jag tyckte var bildmässigt, eller i ett stadium som var intressant.

Alltid svårt, vilka bilder man ska lägga ut. En del går till Fotosidan, andra till speciella blogginlägg. Vadå?. Jo jag har en princip, att aldrig publicera en bild två gånger eller mer, för den delen.

Tar egentligen alldeles för lite bilder, inte minst ur dokumentationssynpunkt.

Tänk bara att kunna gå tillbaka, när man otåligt väntar på att t.ex Luktärterna ska blomma. Hur har det varit förr om åren?

Oftast har man bara bilder från när det varit mest bildmässigt

Lövsångarunge, andra kullen.

 I morse, när jag hämtat tidningen, såg jag genom köksdörren ut till norra däcket, en kull Lövsångarungar, som flög, ryttlade och ilade kring i Blomsterlandet.

Tog några bilder genom fönstret, föredömligt nyputsade av hustrun, men tillsammans med dåligt ljus, så är de inget man skriver till mormor om.

Deras jaktteknik var intressant. De puttade till grässtrå, löv och blommor, för att sen fånga insekter som suttit i sitt natthärbärge.

På den mindre bilden, som kan klickas upp i större storlek, ser vi en spanande unge, under Vinterkyndeln, Satureja montana .

F.ö räddade jag en Rödhakeunge i går, som fastnat i ett bärnät. Hustrun såg den och jag fick ta fram saxen.

Ben och vingar fria, så kunde den släppas fritt igen. Den kullen håller mest till i gräset och vill hellre ha sånt de hittar på och i marken. Att den hamnat just under en bärbuske var nog en tillfällighet.

Storlommar ute på blankvattnet.

Efter Lövsångarstudierna, var det dags för morgondoppet. Ute på fjärden ligger  Storlomsparet. Långt bort, så det fick bli fullt utdrag, 930 mm. bländare 2.8 och lång slutartid. Några bilder blev acceptabla, men mormor kommer heller inte att få se dem.

De som känner mig, vet att mormor dog redan på 60-talet. Hur kan jag skicka bilder till henne?

Ett talesätt, mina vänner. Ett talesätt.

Men..., när jag tittar på displayen, upptäcker jag att det inte är Adulterna, det är en Juvenil också!

Har de lyckats i år?

Ja, det verkar så, för det är en vuxen och en ungfågel. Ungfågeln får vinterdräkten direkt.

Juvenil och Adult? Har Flanören blivit högfärdig och svänger sig med latin och andra utrikiska tungomål? Nej, det var bara på kul. Men i fågelbäcker och annat så används de begreppen ofta, framför allt på Sjöfågel.

Ska ge mig ut med elmotorn någon fin morgon och studera Lommarna lite närmare och kommer Fiskljusen, så kollar jag naturligtvis den också. Var till Batterispecialisten på Sagagatan i Borås i går och kom över ett kapabelt batteri, Varta, som de hade på kampanj. 400:- billigare ungefär.

Vi delade det 22-gradiga vattnet med bl.a Lommarna. Härligt, så det tog emot att gå upp.

F.ö planerar vi ytterligare en Olofsboresa. Tills lördagen.

Vi hämtar Max, älsta barnbarnet i Borås, fortsätter och tar upp barnafadern, Måns, i Västra Frölunda och åker sedan ner till dottern, som när hon hämtat sin nya Renault Megane, redan på torsdag åker tillbaka dit. Hon drog på lite och valde en motorstarkare dieselbil. Det sprudlar i telefonluren när man talar med henne. 

Besiktning och provkörning på lördag.

Härligt, att studier, försiktig livsföring och tålmodigt hårt arbete gett henne lite rådrum i tillvaron, det är hon värd.

För några dagar sedan skördade och åt vi egna Sockerärtor.

I går kväll upptäcktes den första skördeklara Broccolin. Hallonen håller på att skördas och övriga bär hänger mer eller mindre mogna. King Edvardspotatisen har begärligt ätits i ett par veckor.

En fin tid vi har framför oss. Vitlöken har nästan torkat, där den hänger.

Vid kvällsdoppet igår, blev vi lite fördröjda.

"De 23", som blivit 22, var på väg mot flotten. De klarade inte att ta sig upp direkt på flotten, från vattnet. I stället använde de stegen! Ofta tre i bredd och efter en stund var alla uppe, utom barnsköterskan, som simmade kring och höll koll.

De har blivit stora nu, Skrakungarna.

När vi blev lite för yviga, gick de i vattnet igen och simmade en bit bort.

Jag är ganska övertygad om att de snart var tillbaka, sen vi gått hem.

Plantan utökas för varje år, men jag har inte lyckats ta grobart frö av den ännu.

Den är så fin. Näpen och känns mera ädel än de vanliga Malvorna.

Googlar man på Liten Malva, som det stod på etiketten i Vickleby, när vi köpte den, så får man skiftande träffar.

Barnberättelser och frågor om Liten Malva, men så mycket klokare blir man inte.

Fin är den i alla fall och har en hedersplats i förhållande till vårt fikahörn på altanen.

Morups tånge är en känd Halländsk fågellokal. Skyddsområde från 15 april till 15 juli.

När jag var där härom dagen, var det inte så många fågelarter kvar. De hade gjort sitt och dragit vidare.

Inte många arter, men många fåglar.

Ålekråkorna fyllde kvoten mer än väl.

Jag möttes av en "portvakt", på en stolpe till inhägnaden. En Korp skötte vakthållningen.

Från Olofsbo havsbad och in i fågelskyddsområdet brukar det kunna ses många Fjärilsarter. Här var betydligt mindre av dem än det brukar vara, men bl.a en Vitfläckig Gullvinge fastande i kameraminnet.

Morups fyr reser sig över landskapet och med det förhållandevis platta Halland, så kan den ses på långt håll.

Korpen som portvakt!

Där flög flera sorters Gullvingar, men den här Vitprickiga får representera arten.

Morups fyr, sätter inte sitt ljus under skäppan. Den kan ses vida omkring.

Det här blir min fjärde triss på sommarens tema. Får se om det dimper ner någon mer.

Här kan du se sommartrisserna på "M som i ...".

Strax innan vi gick ner och morgondoppade i morse, så handlade en av de första frågorna i Ring så spelar vi om Tranor.

Ledtråden var "halkbekämpning" och frågan om vad Tranan heter på Latin. Grus Grus! Kunde vi båda två.

Ute på en simtur i det nästan 22 gradiga vattnet, fick hustrun se ett par Tranor, vid sydspetsen på Slottsruinsholmen.

Vi skrattade båda två då vi kom att tänka på halkbekämpning.

De flög i väg söderut, kanske med Rügen i sikte.

På väg till Fåren, för att byta vatten, stod det en Kniphona i "fotoatiljèn".

Vi tittade till båten på väg till badet.

Vattenståndet är verkligen lågt. Nu har vi god nytta av vår "Ölandskonstruktion" för båtuppläggning. Folk med bryggor har det lite besvärligare på sina håll. Normalt brukar vattnet gå fram till rötterna på angörningsträdet. Tur att länken är lång. Vi har ju vart med förr.

I går när Pontus och jag skulle ut och fiska, fick vi ju ta till årorna. Något mellan batteri och motor falerade. Det var batteriet. Fulladdat och alla lampor gröna på laddaren, när vi gick hemifrån.

När vi kom tillbaka lyste det i stället ilsket rött. Ingen brist på batterivätska. Det har nog bara gjort sitt, 14 år gammalt. Får se om grannen har något stående för nån hudralapp, tills jag får tag i ett nytt.

Durkbräder och åror är också 14 år, så vi var på Skene järn och handlade in nytt i går. Durkbräderna måste beställas, så det är bara att vänta vid telefonen.

Av Fiskljusarna såg vi inget idag, men vi kanske bara har lite olika tider, vi och Fiskljusarna.

Förmiddagskaffe hos dottern. Hon till höger.  Det är lite trångt om saligheten mellan stugorna. Utrymmet runt husen var bättre när man byggde sina 19 kvadrat en gång i tiden. Nu har det blivit altan, som byggts in och en altan till, utan tak. Då minskar grönytorna.

Den här högsommaren har det blivit två Olofsboresor.

"Babsans catering" åker från Nabben vid åttatiden. "Babsan" är dotterns kompis Lottas smeknamn på hustrun.

Vi gör i ordning mat, tillbehör och utrustning för att kunna inta maten. En stor IKEA-kasse ungefär.

Uppskattat och så slipper dottern stå i de relativt trånga utrymmena med både för-och efterarbetet.

På vägen ner, stannar vi vid en rastplats utmed Högvadsån, 15 km. norr om Ullared, för att nu ange en geografisk punkt som satt sig i folkdjupet.

I många år trodde vi att vattendraget var Ätran, men det visade sig efter kartstudium tidigare i sommar, att det var just Högvadsån.

Stekt ägg och skinka på smörgåsarna, termoskaffe. Numera är det lufttorkad skinka som gäller, ger en fin sälta till ägget.

Denna varma och soliga sommar har vi lyckats pricka in två lite mulna dagar. Blev inget bad första besöket, men i torsdags så kom vi i närkontakt med Västerhavet och dess salta vatten.

Lite tunnare med fjärilar i år, men ett par Gullvingar och en av Pärlemorfjärilssorterna var representerade.

Fotade Gräsfjärilar också, men bilderna blev inte bra.

  Det ligger en fågelskyddsområde i närheten, som även omfattar Morups tånge, med fyren.

Inte så många fågelarter kvar, men Gravänder, Eider och Strandskata var representerade.

Ja, och så en rad Måsfåglar och "Ålekråker" förståss. Ålekråka går under det officiella namnet Skarv.

På vägen utmed stranden, till fågelskyddsområdet, så gick jag genom Fjärilsmarker.

Den långa kalla våren hade tagit sin tribut även där. Inte så många arter som vanligt.

Vid ett särsilt avsnitt av stranden, närmast fågelskyddsområdet, är det hundbad. Kunde inte låta bli att stanna upp och titta på en hund som lekte intensivt med en kastad tennisboll.

Hunden och dess ägare, kom från f.d Skaraborg, nuvarande Västra Götalands östra. Dialekten är inte att ta fel på. Ja, inte på hunden utan ä'garna. Den älskade vattenleken och när jag kom tillbaka från fåglarna, så höll den fortfarande på. Ägarfamiljen verkade turas om att hålla i gång den. "Han sover så bra på hemvägen då".

Korpen satt portvakt och Gravänderna hade samling i vattnet utanför.

Dottern var som tidigare nämnts, uppfylld av sin företstående bilaffär, men vi hann med lite annat också.

Josefin hade varit där ett tag och stannar veckan ut. Pontus var hos oss och följde med hem igen. Båda är brorsbarn till dottern, kusiner med hennes sommarjobbande son Max.

Morups fyr.