På kvällsrundan, ner till sjön, för att se till Fåren och sjöfåglarna, höll jag på att trampa på en Uggleunge.

Den satt vid en grannes båt. Såg direkt, att den var skadad. Ena ögat igenmurat och det andra var inte riktigt kurant det heller.

Inget ovanligt, att Uggleungar hoppar ut från boet innan de kan flyga. De sitter på en plats och föräldrarna kommer och matar dem.

Men den här kommer nog bara att leva så länge som föräldrarna sköter mathållningen.

Fotograferingen blev som det gamla talesättet, "att skjuta på sittande fågel".

Blodet på den mest skadade sidan, kan nog lika gärna komma från en Mus, eller annan mat föräldrarna serverat.

Ska ta kontakt med nån som vet vad man gör i såna här situationer.

Morgondoppandet har blivit rutin nu och någon morgon ska vi ha Kanotpremiär. Bl.a så skulle det vara intressant att få se Storlommen med ungar. Det är inte lätt. De är skygga och vi vill ju inte tränga oss för nära, även om vi har en aning om var de håller till.

De vuxna syns till ibland när de är ute och fiskar, men det skulle vara intressant att se ungarna också.

Vi har fått en väldigt lugn flock i år. Den här tackan är på rena "husmorssemestern", har blivit av med sina lamm till Räven.

Snart sommaruppehåll, men Helena kör ett par trissar till.

Kommunikation.

Hela våren och fortfarande så följer jag ett Skäggdoppingpar. har även gjort det tidigare år.

Något hände, ruvningen avbröts och de började om proceduren, spel, parning och bobygge.

Har man följt dem lite, så förstår man deras kommunikation. Med rörelser och ljud.

Spelet med näbbarna mot varandra har sitt ljud samtidigt som de krumbuktar sig.

När honan är beredd till parning, simmar hon mot boet, de håller på att bygga, samtidigt som hon nästan låter som en höna med kycklingar.

Efter parningen, verkar hanen få sig några sanningens ord!

Nu ruvar de igen och någon stans 2-4 juli kan det bli kläckning. Förra året fick de fem ungar, två kvar när de var färdiga för avfärd till vinteröppna vatten.

Häckningsritualerna är inget att ta miste på, de kommunicerar tydligt med varandra.

När honan är beredd till parning har hon dels ett särskilt läte, dels lägger hon sig och pockar på hanen.  

  Här har en parning precis genomförts och honan verkar ha synpunkter på något.

Rena rangerbangården, kommunikation i långa banor, kan du hitta på Fototriss.

Lite trött idag. Det regnar rätt mycket, så det blir inget morgondopp.

Det blev i och för sig inte så sent i går kväll.

För varje år så tenderar det att bli allt tidigare uppbrott.

Vi var hos grannen rakt över vägen. Nästa år står vi för värdskapet.

God mat, lagom att dricka och trevligt.

Värdarnas dotter var hemma med make och tre barn. Hon och vår dotter var lekkamrater när de var små.

Sommarlekkamrater.

Tre goa ungar, som naturligtvis uppskattade uppmärksamheten.

Idag blir det utöver återhämtning, saftkok.

Vi har haft 4,5 kg. Rabarber stående och dra i en hink. Kokas och förvaras.

Sent, men inte desto mindre skönt.

19 grader, varmt, i vattnet och en härlig morgon i övrigt.

Vi har varit på väg redan tidigare, men idag blev det på riktigt.

I äldre tider, i unga år, så hade vi 14 grader som nedre gräns. Jodå, vi gjorde det och när vattnet började bli 17-18 grader, var det hur skönt som hellst.

På senare år har vi blivit lite kitsligare och förra året skedde premiären första morgon på Öland!

Vi möttes av en kullös Kniphona, som hade intagit bryggan.

Oftast är det Skrakkullarna som brukar ligga där, men de har inte synts till sedan de var nykläckta.

Så har då även Kniporna i viken kläckt.

Nu är det bara Skäggdoppingarna kvar, dröjer nog till 2-4 juli.

Här surrar från maskiner av olika slag. En del använder fortfarande tvåtaktare.

Några år har jag varit käringen mot strömmen och klippt gräsmattan eller kört med trimmaren på midsommardagen.

Bara för att avvika lite från flocken.

   Men i år har allt löpt så bra, med jord, plantering och odling, så det får bli klippta gräsmattor och kringområden.

Ja, inte riktigt allt. Vi fick in Kirskål för många år sedan. Det är en ojämn kamp, med med nyinköpt spruta och "fet" blandning har de fått känna på Round up. Efter några dagar syns redan resultatet och jag kan ta dem med trimmaren om några dagar.

Efter enochenhalv timme med Hondatrimmern, så behövde jag vila. Jag blev klar.

Bilden till höger visar att jag inte tog kreti och pleti. I diket mot vägen växer en del blommor lagom till Midsommar. Klart de får vara kvar. Någon kan ju behöva till buketten under kudden.

Men bara sitta funkar inte, så jag tog en runda med kameran.

Allt har inte kommit ut än. Bondbönorna har förgrotts och får växat till sig lite innan de åker ut i landen som är förberedda.

En nästan full Tagetslåda, men de ska stå där vi haft lökväxter, så de får stå i växthuset någon vecka till. En röd Basilika nere i högerhörnet, vill också vara med på bild.

Astrarna är väl det enda som skulle kunnat vara utplaneterade, men har fått stå. De utvecklas bra i växthuset.

Störbönor, som vi ska köra till modern till två av våra barnbarn. Hon har plats på kolonilotten.

Luktärtor som blivit över, trots att vi satt ut ungefär 140! Får fråga hos grannarna, för jag har svårt att slänga sånt man arbetet med och haft förväntningar på, på komposten

Vinknopparna slår snart ut. Undrar om Spindeln ska bli lyckosam?

Vi har haft en fetbladsväxt på stenen vid växthuset, sen mitten av 70-talet. Inte varje år den blommar, men i år så...

En Kaprifol i bakgrunden ska snart sprida sin härliga doft.

Hostorna i en rundel börjar blomma. Falköga ser naturligtvis, att vi har en del jobb efter midsommar också.

Jag har harangerat, med rätta, hustrun för det välrensade löklandet- I bakgrunden, nyplanterade luktärtor.

Luktärtor, lite närmare.

Avslutar med en bild, som bara är till lyst. Jättevallmo och den blå Kattmyntan. Stänglarna till en Mariaklocka syns framför Balsambladet till vänster.

Slumpån delade en bygd, Blaxtorp. Blaxtorp på ena sidan, Rommele på den andra.

Vi kände knappt de som bodde på andra sidan, än mindre umgicks.

Slumpån hade sitt ursprung i Vanderydsvattnet och var ett biflöde till Göta Älv. Störst betydelse fick den för anläggandet av Sjuntorps fabriker. På sin tid en betydande industri med över 1000 anställda. Sjuntorp hade karaktären av ett brukssamhälle.

Vår gårds södra gräns utgjordes av Slumpån. Där fiskade vi som barn. Ingen ädelfisk direkt, Braxen och Mört, en och annan Abborre var det vanligaste fångstresultatet. En högtid infann sig när vi fick en ål.

Bilden är tagen vid en f.d betesvall. Ja det var en betesvall. Idag är den, med djurlösa gårdar, i det närmaste igenväxt av sly och grova grässorter.