Lite försiktig i början, fötterna fungerade som broms när det gick för fort.

Efter frukost och lite tittande på Disney Channel, så var det dags att bygga snögubbe, men han ville pröva det nya åkdonet först.

Vi plattsde till en backe, så det skulle gå fortare.

Han tycker om farten, men fötterna åker ner i marken när det blir för hisnande.

Men rätt vad han åkte, så hörde han ett motorljud.

                  Avvaktande, på avstånd att börja med, men efter en stund var han med och "hjälpte till".

  Det var grannen Lars, som testade en av sina tändkulemotorer. Plötsligt fanns det nåt som var intressantare.

Vi gick över vägen och han jagade på Lars att starta den igen, när den stannade.

Pojkar och motorer, sitter det i generna eller?

Han ville inte gå där i från. Men rätt vad det var, så kom det på Eric, att han ville gå in.

Emellan åkningarna i backen, så hade vi byggt en snögubbe, Det gick inte att rulla snöbollar, en liten hinna skare som bildats under natten hindrade det, men vi skottade ihop snö och fick agera skulptörer.

Farfars Delsbohatt på huvudet, kol från kaminen som ögon och mun och så en morot mitt i ansiktet.

Ett par pinnar fick fungera som armar.

Den snögubben kommer att stå ett tag, eftersom det blir kallare nu och ska så vara till efter jul.

                  Två gubbar.

Vi går nog inte ut på sjön, det har gått upp vatten i sprickorna och isen är inte riktigt så tjock som jag trott.

Han är klok pojken. Det är nog inte värt att gå upp på stenen, det kan vara halt.

Vi får se vad eftermiddagen har att bjuda på, men först ska farfar bjuda på köttfärssås och spagetti. Det var inte att ta fel på jublet när vi frågade om han ville ha det.

                  Två vallmokapslar sitter fortfarande på sin stjälk, men slutet närmar sig. Dena har börjat vika ner sig.