Två opinionsmätningar har presenterats idag.

Sifo ock Skop.

Den ena ger överläge i dubbel bemärkelse för de rödgröna.

Dels är man större än Alliansen, dels når inte KD upp till 4%.

Den andra mätningen ger Alliansen övertaget och KD kommer över 4%.

Gemensamt för båda mätningarna är, att Vänsterpartiet går tillbaka.

V verkar ha en gummisnodd fäst vid 5%-strecket.

Ibland tänjer man ut, ibland är man tillbaka på noll.

Det är dags för hugade Vänsterpartister, de som kan tänka sig att bli ministrar i en rödgrön regering, att träda fram.

I tidningsartiklar, utspel i TV och radio, på bloggar och andra, den moderna tidens medier, stick ut.

Det måste bli slut på det färdigtuggade, transporterat från kongress till Partistyrelse och VU.

Visa en egen profil, låt människorna få veta att det finns gott om ministerkandidater.

Det är inte det minsta farligt om inte en fråga är sönderdiskuterad internt.

Folk har rätt att få veta vem du är, vad som gör dig till en seriös ministerkandidat.

Det skulle också förlösa partiet från en historiskt ingrodd motsättning mellan kollektivet och individen.

Förlösa från mantrat, att man bara "ska föra ut partiets politik".

Sätt inte ljuset under skäppan, stig ut i ljuset!

Tog lite sovmorgon idag.

Ja, jag var uppe före 7, men valde att gå till ett seminarium som började kl. 11.

 Lokalen var mer än fullsatt, intresset var stort från "regeringsparata" Vänsterpartister.

”Välfärdens framtida finansiering”.

Seminariet rönte sådant intresse att man fick dra undan vikväggar och expandera publikutrymmet.

Anne Marie Lindgren från Arbetarrörelsens tankesmedja, Ali Esbati, ekonomianalytiker och Johan Lönnroth, f.d riksdagsman och centralgestalt i förhandlingar med regeringen 1994-2002.

Det var inte att ta fel på, bataljen mellan "förnyaren" Johan L och "Traditionalisten" Ali E, var huvudattraktionen.

Samsynen på de ekonomiska förutsättningarna var ganska stor.

Anne Marie drog åt Vänster och var ganska överens med Vänsterpartiet.

Johan Lönnroth, visade på sjunkande offentlig konsumtion och motsvarande ökad privat.

Han ville ta ut så mycket skatt som är politiskt möjligt, men trodde även att vi behöver nagga den privata konsumtionen i kanten.

 Ali Esbati fångar intresset.

Ali Esbati, även han hade kurvor, men var mera benägen att påvisa att skatterna räcker.

Det är också ett budskap som många vänstermänniskor tycker om att höra.

Johan L:s budskap blir lite komplicerat.

 Anne Marie L och Johan L lyssnar uppmärksamt på Ali E

Det gemensamma problemet är dels för få i arbete, dels den demografiska utvecklingen, vi blir fler äldre och färre i arbete.

Att få fler i arbete är en betydligt större intäktskälla för offentlig verksamhet, än de skattehöjningar som är politiskt möjliga.

Min egen uppfattning, är den, att vi inte kan finansiera löner och operationer i vården med kurvor i olika utredningar.

Till det behövs riktiga pengar.

Alliansregeringen har sänkt skatter och gynnat privat konsumtion, då är det väl rimligt att styra den privata konsumtionen till offentliga tjänster i högre grad, samtidigt som man tar ut mer i skatt.

De rödgrönas skatteförslag ger bara marginella ökningar, utan är mer frågan om att sänka skatten mindre än Alliansen.

Avslutningsvis en paradox i Alliansens värld:

En offentligt anställd barnmorska som hjälper nya barn till välden är tärande, medan den privata begravningsentreprenören är en tillväxtfaktor.

Det är den världen vi ska in och förändra!

 Är det framgångsfanan som vajar i fonden?

F.ö tycker jag mig märka en stor politisk mognad hos de Vänsterpartister soom i helgen gästade Borås.

Listorna är inte så långa på ”bra krav”, helhetssyn blir allt mer förhärskande.

Känns gott att kunna lämna över i en sådan situation.