Wilsey garden utanför London.

Tre gånger har vi varit i Piriac sur mer.

Vi har rest dit på lika många olika färdvägar

.

1994 gick det en färja till Holland, Ijmuiden.. Sedan sträckkörning 140 mil till Piriac.

Det var inte vettigt, men vi var tre med körkort och nyhetens behag höll oss igång.

Hela resvägen var nedtecknad, som rallyförarnas kartläsare brukar göra.

Det här ser man när färjan anlöper.

1996, så tog vi färjan från Göteborg till England, Harwich, vänstertrafik till Portsmuth, färja till Cherbourg och 35 mils bilresa till Piriac.

Ankomsttiden var i Svensk tid, så med motvind, var vi två timmar sena redan i Harwich.

Det blev biltjuvskörning och angjorde färjan i minst 50 km/tim. Personalen slände sig undan.

Vi körde bara efter vägskyltarna.

 I Portsmuth var det P&Q-färjan som gick till Cherbourg

På hemvägen besökte vi Wisley garden.

Vi övernattade i Harwich, bodde på ett gammaldags engelskt Seeside resort hotell, med en mastig frukost, liknande den vi fick i ”Kaptenens matsal” på färjan till Cherbourg.

Cliff Hotel låg precis i vattenbrynet.

1999 tog vi Kielfärjan från Göteborg, övernattade utanför Paris, Chartres, och körde sedan parallellvägen till Autorouten, mycket trevligt. Man fick se väldigt mycket Frankrike.

Vi vägleddes av en utskriven färdväg från nätet.

 Mycket motorväg blev det.

Under resorna, gjorde vi besök på många vägkrogar.

Utefter de stora vägarna i Tyskland, Holland, Belgien och Frankrike är de stora, med ett utbud som skulle ge vilken Rastakrog som helst mindervärdighetskomplex.

Men vi har också ätit i stekos, på tradarfik i Holland t.ex

Det mest intressanta, tycker jag, är bakverken.

De brer på, på ett sätt som inte är så vanligt i mellanmjölkens land.

Vägarna, är ju i normalfallet bra ner igenom.

Uteslutande motorväg.

Avgiftsfri på de dubbelfiliga tyska, avgiftsbelagda på de mångfiliga franska.

1999 i Tyskland, hade de ett stort vägarbete på A1:an.

Tyskarna hade gjort 4 filer av 2!

Hastighetsbegränsningen var 6o  km/tim. och försäljare av husvagnsbackspeglar gjorde storaffärer utefter vägen.

60 km/tim, höll man i högerfältet.

I vänsterfältet var marschhastigheten 90.

Vi valde som annars, vänster.

Det var en sinekur, tungan rätt i mun, backspeglarna klarade sig, men man var trött efter några mil.

Rakt ut från fönstret på Cliff Hotel i Harwich. 

Två gånger har vi kört över Paris.

1994 hade vi oturen att passera efter midnatt.

Franska vägverket hade stängt av stora delar av Perifericerna, för underhåll.

Vi gjorde ett antal försök att ta ”småvägar”.

När vi kom till St Denis, började jag känna igen mig.

Montreuil hade jag ju bott i under kongressen.

Vi tog oss vidare, men någon timme irrade vi nog.

Avslutningsvis kan jag inte låta bli att nämna hemresan 1999.

Jag hade ställt farthållaren på 160 i Nantes.

Tre körfält i varje riktning, mitt på dagen, inga problem.

Nu skulle V70:n få visa vad den gick för.

Detta till trots, så blev vi bl.a omkörda av en dam i en Renault, hon var inte en dag under 80!

Hon måste ha kört 200 km./tim.

Krutgumma, men det måste ha varit krut i bilen också.

Jag slog av farthållaren, när vi skulle in på yttre Perifericen och höghus kantade båda sidor av vägen.

Det kändes som att krypa genom Paris i 70-90.

Bilderna är inte mina utan hämtade på nätet.

Detta var före digitalkamerornas tid.

Först när vi närmar oss Parisresorna, kommer den degitalta tekniken till heders.

Nästa avsnitt, ska vi närma oss Piriac sur mer.

Anette Thernstedt hade en interpellation om kostnaderna för VG-primärvård(vårdvalet).

Vi blev väl inte klokare, efter att Jonas Andersson från majoriteten svarat att det vet man inte.

Skulle man spetsa till det så arbetar majoriteten efter devisen:

Privatisering får kosta!

Utanför fullmäktigehuset finns en del växter i vackra höstfärger-rödgrönt.

Det finns mycket rödgrönt som är vackert

Men inget slår det moget röda.....

Slutligen en bild till alla misströstadnde Söderkisar-och bönor, Bajen är ju på deken.

Just nu får vi en föredaragning om läget i infrastruktuplaneringen, både regional och nationell plan.

420 miljarder kokas ner till bara 41 miljarder i riktiga nyinvesteringar.

Redan öronmärkta objekt, räntor och amorteringar på redan byggda, men inte direktfinansierade objekt.

Drift och underhåll drar 200 miljarder.

Utan medfinansiering, blir det inte mer.

41 miljarder, löser inte ens Västra Götalands mest trängande behov, än mindre  hela Sveriges.

Medfinansiering är lösenordet.

Det öppnade för trängselavgifter i Göteborg.

Jag har hört föredragningen en gång förut, på Regionutvecklingsberedningen.

Efter en lugn natt i Trollhättan, inga lastfartyg gjorde rivningsförsök på klaffbron, tog vi oss till Vänersborg för fortsatt gruppmöte kl. 9.00

Vi blev inte färdiga i går, så vi träffades i ”Glasburen”, vårt anvisade grupprum.

Ännu mindre än sammanträdesrummet i går.

Det verkar som att det måste bli mindre innan det kan bli större.

Större blir det när vi kommer in i sessionsalen.

Space och luft.

På dagordningen idag, står bl.a byggande av ett nytt sjukhus i regionen, Angereds närsjukhus.

Men det är så illa vänt, att vi kan inte planera en vårdcentral i byggnaden, för ingen vet om folk kommer att välja den!!!

VG primärvård ställer till det både för ekonomin och planering.

Sjukvårdshuvudmannen kan inte planera och föranstalta för sjukvård.

Skulle gå att göra en TV-serie på.

Reallityserie.

Vi har en interpellation och 4 motioner.

Två om regionens hantering av HIV/AIDS, en om ungdommars inflytande och en om framtidens turism, kunna välja andra alternativ än flyg och bil.

 Utsikt fån min horisont i sessionssalen.

Många "knoppar" framför mig.

Jag föredrar mina blomknoppar, för de här tillhör Kristdemokrater och moderater och det är tveksamt vilka blommor det ska bli av dem.

Många väntar på, vad jag betecknar som dagen höjdpunkt, presentationen av det ”Västsvenska paket” infrastruktur och kollektivtrafik för 26-30 miljarder i Göteborgsregionen.

Som lite överkurs kan man ta del av dagordning och handlingar till dagens möte.