Morups fyr Från Olofsbo.

Mycket stark teleeffekt, som ger en pastelliknande bild.

När sundet mellan oss och ön har lagt sig, då kan man börja hoppas på att få gå på. 

Sundet är det första som går upp på våren och kan vara väldigt förädiskt, med det strömmande vattnet.

I sundet brukar sjöfågeln komma och börja sin vår i den plätt vatten som öppnar sig först.

Bl.a Skrakar, Knipor och Lommar hade sin parningslek där i våras.

Med avlövade träd, så ser man riktigt mycket av Slottsruinen från vår badstrand.

Ska gå ner en släng nu på förmiddagen. Nu har sjön lagt sig lite mer, men segt har det varit.

Långtidsprognoser med 4-6 minusgrader, skvallrar om att det kommer att ta ett tag till innan isen bär.

Olycksrisken är uppenbar. På Östsidan kommer isen att vara tjockare och bära. På västsidan, där bl.a vinden kommit åt kommer det att vara förädiskt länge.

De första man brukar se ute är långfärdsåkarna. de klarar sig, behöver inte många centimeter. Mer orolig kan man vara för fiskarna, även om de har bra koll på istjockleken i sina borrade hål.

Eftersom den ostliga vinden varit förhärskande, så ligger den östra sidan av sjön, med några centimeters is.

Kanadagåsen syns inte till. Kanske var orsaken till att den är kvar, densamma som gåsen i Landet runt i söndags.

Kruusval kunde informera om en Kanadagås, som inte lärt sig att flyga. Ensam kvar. slog den sig ihop med några Får.

Både värme och mat gavs i deras närhet.

En del vackra isformationer skapas, men något rejält för att gå ut och fiska på, blir det inte. Blåsten håller vattnet i rörelse.

Idag provar vi på en ny mötesform i PRO. Det formella månadsmötet byts ut mot en Trivselträff, med underhållning och tipspromenad.

Tanken är att vi kommer att ha 4 formella möten och 6 Trivselträffar, i stället för 10 rena möten.

Den här gången är det jag som har gjort tipspromenaden. En lagom svår blandning, hoppas jag.

Guldbaggegalan i går kväll blev "alla damernas", som omväxling till alla män som fått baggar och mest uppmärksamhet.

Ja, Persbrandt fick pris för bästa manliga huvudroll, det låg liksom i sakens natur.

Sisela, Hedda, Anna och Filippa(Cisela Benn) gjorde galan till en härlig fest.

Film i väst hade samproducerat i filmer som hade 48! nomineringar av 58.

Har inte sett 100-åringen än men det ska bli. Den har ju redan slagit Arn i biobesökare på kort tid.

Det kan inte vara lätt att som kulturminister framträda mot den iskyla hon möter från kulturfolket. Ja, hon förtjänar det, alliansens kulturpolitik handlar ju mer om att kulturarbetarna ska bli småföretagre än att stödja en kulturell mångfald.

Filippa Bark hade lösningen, vampa Reinfelt.

Film i väst är väldigt dominant som samproducent något vi som Västragötalänningar kan vara stolta över.

Film i väst gör inte bara svensk film idag. Allt större del av verksamheten är idag internationell.

Sverige är ett litet filmland även om vi har många storheter inom branshen.

Hustrun och jag var ute och gick på en liten fastlandsnära ö utanför sydvästra Skottland.

Vi kom i samspråk med ett par som arbetade i sin trädgård. Inom en minut så kom Ingemar Bergman upp, då de visade sig vara filmintresserade. De kände även igen hela skådespelarteamet i Bergmanfilmerna.

Trots att Anna Odells Återträffen, inte var en Film i Västproduktion, så tycker jag att hon och filmen fick berättigad uppmärksamhet. En stark film på ett högaktuellt tema.

En boj har blivit kvar. I somras markerade den ett grund i det låga vattenståndet.

Vattnet har stigit igen, men som fotoobjekt duger den bra.

De unga Bokarna släpper inte sina löv så tidigt som äldre träd. När snön kommer blir det ganska vackert. 

Väderinstituten spådde för nån vecka sedan betydligt kallare än vad det blivit.

I går var jag på Wollmars och köpte lite lina, krokar och annat som behövdes för att renovera pimpelutrustningen.

Maggotleveransen hade blivit försenad.

Hörde att folk, då, för någon vecka sedan, hade begärt semester som idag, för man räknade med fiskeis.

Nu blev det inte så.

Det har blivit mildare, samtidigt som det blåst mera.

Isfisket engagerar ganska många, ännu fler ser isen som en frihet. Den utvidgar områdena som man kan röra sig på, åka skidor mm. På Tolken kan man även se skridskoåkare, isseglare och långfärdsåkare.

Någon stans i utkanten där, av isens intresseklubb, finns det även en Flanör.

Syn för sägen. Ett bekant motiv visar att rubriken är relevant.

Tog en tur ner till sjön. Var bl.a nyfiken på hur långt isen har kommit.

Enligt prognoserna för några dagar sedan, så skulle det bli mellan -5 och -11 grader över dygnet innevarande vecka. Så blev det inte och med halverade temperaturer så går isläggningen långsammare.

Ganska mycket öppet vatten fortfarande och den is som är, mäter bara ett par centimeter.

Dock höll isen för en kvardröjande Kanadagås.

Lite förvånande, men den såg ut att må bra ute på isen, där den ivrigt höll på att putsa sig. När den blev varse mig, så flyttade den sig lite längre bort. I sakta mak.

F.ö har vi varit riktigt rediga idag.

Efter frukost, så julade vi ut och packade ner i lådor, märkta med "JUL" respektive "Advent". Eftersom vi inte hade nån gran, så blev det inte så strävsamt.

Med julen ute så tog vi in ved. 5 IKEA-kassar.

En med späntade tändestickor, 2 med vanlig ved och 2 med "illavulna".

Illavulna?

Eftersom vi har Bokved i år, så blir det en del sånt. Veden är så hård, att det sticker i väg vid kvistar och liknande. Då blir det småbitar eller osymetriska vedträn. Alltså, illavulna, eller illavô´na på riktig Marbodialekt.

Den uppmärksamme, ser att jag bytt Header och bakgrundsbild. Till motiv som är lite mer årstidskorrekta.

Kanske byter jag Headern när sjön lagt sig riktigt och det kommit mera snö.

Ön,Vedholmen, kan fortfarande spegla sig i öppet vatten.