Citronmeliss (Melissa officinalis)

Ett annat namn från visan är Hjärtans fröjd.

Ganska lättodlad och klipper man ner den i mitten av sommaren, så kommer den med nya fräsha blad.

Den doftar gott och är ett motmedel mot insektsstick-eller bett.

Bara att gnida ett blad mot sticket och det lindrar väldigt bra.

I övrigt, använder vi den som dekoration på deserter eller en liten kvist i glaset med en svalkande dryck.

A

Vi har fått vara värd för dotterns Citronträd. Det tog ett tag innan det verkade trivas, men nu är där några halvstora frukter, samtidigt som det kommer en ny blommning. Blommorna drar insekter, särsiklt en randig Blomfluga. Barnen kallade dem för Getungar. Var väl förmodligen för att där fanns en viss likhet.

Våra Skäggdoppingar i Môsaviken, flyttade ut på öppet vatten för en månad sedan. Häromdagen när jag var ute och fiskade, fick jag ögonkontakt med dem. Alla fyra ungarna har klarat sig så här långt. Tog några bilder, men på mycket långt håll.

Bilden ovan, är faktiskt tagen lördag förmiddag, i Ulricehamn. Vattnet är Åsunden.

Doppingungarna är randiga och randningen varar längst på halsen.

Även små Zebror har egna ränder, som inte regnar bort.

Zebraungen stod i Borås djurpark för ett par veckor sedan och kurade för regnet.

Varje individ har ett eget mönster, är lite som fingeravtryck.

Förra veckan hade jag bara Fjärilar, den här gången lyckades jag prestera insekter, fåglar och ett Däggdjur.

Mera randigt hittar du här.

Oregano (Origanum vulgare)

Oreganon, eller Kungsmyntan, kan bara hållas i chack med spade. Den frösår sig lika väl som rotförökning.

Eftersom den verkar att trivas i vilka förhållanden som helst, så kommer den överallt.

Oreganon är även den en krydda, som har stort användningsområde. Bl.a kan man slänga på några kvistar på grillkolen, för att få smak av den på köttet.

Vi lägger den i marinader och som torkad tillsammans med andra örter i olja, som kryddpasta.

När man ser att handelsträdgårdarna tar 40:-/planta, kan man inte låta bli att kittlas av tanken att bli leverantör.

Varje försommar så mister 100-tals plantor livet vid ogräsrensningen, men de går till komposten.

Oreganon dyker ibland upp i något av en mutation, en vit variant, lika intressant för insekterna.

Vinterkyndel (Satureja montana)

Kyndel finns i två varianter, Montana som är flerårig och S hortensis, som är ettårig.

Ettåringen är liksom montana väldigt lättodlad.

Av och till sår vi ettåringen, vilken lätt frösår sig, så man behöver inte så varje år.

Av montanan har vi merparten hemmasådda, men även några köpeplantor.

De är skira i blommningen, vita respektive rosa blommor.

Framför allt ettåringen använder vi ibland till bönor, inte minst en dutt vid bruna bönerkok.

När våra plantor av montanan blommat färdigt, ett 15-tal, ska de förtätas i ett eget tillhåll, bredvid ett liknande för Lavendel.

Störbönorna, två plantor på varje pinne, har ställt till med TRASSEL, i kollosalformat.

(Vi skördade och åt de första i går)

Det ser ut som en tanke, men bara för några timmar sedan, tigare i kväll, tog jag några bilder på Störbönorna och deras närmaste grannar, några Solrosor.

Just för att åskådliggöra hur de hade trasslat sig upp för pinnarna och fortsätter rakt ut i tomma imtet.

Ett positivt trassel, i motsats till Carinas, som man gärna vill vara utan.

Hoppas det löser sig.

Vill du se bilder av andras trassel, så klickar du här.

 Rudbeckia, Röd solhatt (Echinacea purpurea)

Det finns många sorters "Rudbeckia", men den röda Solhatten är väl egentligen den vi kommer att tänka på när man hör namnet. Även om den gula i bakgrunden är vanligt förekommande den med.

Den röda Solhatten är en läke -och medicinalväxt, men det är väl inte många som i hemmaträdgården plockar och pressr växtsaft.

Som syns på bilden så drar de insekter. Både en Humla och ett Påfågelöga har fastnat.

En bukett med Röd Solhatt, 3-5 st och diverse kryddväxter är nästan oslagbart på altanbordet.

Vi har delat några gamla frösådda plantor och blandat dem med yngre frösådda. Nu börjar det likna något.

Gurkört (Borago officinalis).

Vi har sått Gurkörten en gång, för många år sedan.

Sen har den följt oss, antingen med frö som fallit av på växtstället, eller via kompost.

Den huvudsakliga användningen hos oss, är som uppmjukare, där det annars riskerar att bli för stramt.

Den får komma där den vill och inte stör eller står i vägen för annat.

Det är definitivt den mest förekommande växten på bilder från trädgården. Alltid sticker den fram någonstans i bildrutan.

Vi har ibland fryst in blommor i isbitar, som blir väldigt trevligt i drycker.

Ett särskilt kapitel i naturen, är när det oväntade inträffar.

Jordgubbarna blommar om eller Sädesärleungar drillar under takpannan i september.

Ingen dramatik, men härom dagen upptäckte vi en flerårig Vallmo, som kommer med fem knoppar, varav den längst komna börjar slå ut. Det kommer säkert att gå bra, även om värsta fienden, vädret, kommer att göra livet surt för den.

Älsta barnbarnet Max är här nu. Han har ett särskilt ärende, utöver att hjälpa oss med lite målning och dra några Gösar.

Förkylning och magproblem har satt stopp för båda aktiviteterna. Som om inte det skulle vara nog, så har vädret inte stått oss bi heller.

På förekommen anledning, så kommer inte det stora skälet till hans vistelse här, att redovisas förän i morgon.

Om Vallmon är malplacerad, så har Tistelfjärilen hittat sitt rätta element. I alla fall om man utgår från att den måste ha fått sitt namn av värdväxten.

Inte så ofta, som vi ser Fjärilar i Bolltisteln, de som brukar vara är Nässelfjärilar och dem har vi inte sett ett enda vingfladder av i år.

Humlorna däremot, riktigt kryllar runt blombollen.

Sländorna har också varit sena och få.

Har placerat föremål av bedagat trä på strategiska platser. De gillar gammalt, obehandlat trä.

Men inte. Däremot så blev årets första Sländbilder i en torkad Tistel.