Bara nio, var är tian? Jo vid minerallådan. Betydligt lugnare att vara själv än när hela flocken trängs.

Lugna gatan i fårhagen, i morse när vi närmade oss. Men som på en signal reste de sig, kom emot oss och en liten bräkkakafoni uppstod. Lite prat och så var näsorna i marken, för att få nytt att idissla.

Doppinghonan låg och ruvade bakom vassruggen och hanen gjorde henne sällskap en bit därifrån. De börjar väl bli otåliga nu. Doppingen ruvar 28 dagar och de har väl någon vecka kvar.

Alla Doppingreden har inte gett ungar genom åren.

Rovfågel, Måsar eller bara fel vind vid för hög vindhastighet har spolierat kullar.

De har placerat sig och redet strategiskt. Får gå en bra bit in på den digitala zoomen, med sänkt bildkvalitet som följd.

Hoppas det går bra för dem liksom för Måsen som ruvar tryggt på sin sten. Tryggt om man inte kommer för nära.

I våra trakter har vi en hel del Tranor som stannar, bryr sig inte om att flytta norrut, efter stoppet vid Hornborgarsjön.

Man kan se ensamma Tranor, par och par med ungar.

Ståtliga djur där de går och söker mat på fälten.

Ibland funderar man, ett par utan ungar, har de blivit av med ägg eller ungar?

De ensamma, har de mist sin livskamrat? Tranorna har ju livslånga förhållanden, eller väntar de bara på den rätte?

Mäktiga är de under alla omständigheter.

Kom inte på nåt, till att börja med, men efter att ha varit en runda i regnet och sett till nyplanterade Solrosor, som tagit lite stryk i solen, kom jag på att en del skira varelser tog stryk i dagens regn.

Solrosorna hade klarat sig bra, återhämtat sig förutom i två fall, men lite spill får man räkna med.

Mitt bidrag får bli de skira blommornas ojämna kamp med regnet.

Klicka på bilderna så blir de större.

I år är det 25 år sedan vi hyrde stugan på Öland första gången.

Då, en 20 kvadrats trästuga, med ett par gasolplattor, vatten på gården, utedass och en jordkällare för kallförvaring.

Då 1986, var dottern och hennes kompis 16 år. De var med de två första åren.

Sedemera har hennes son Max, varit med sen han var knappt två år.

25-årsjubileumet till ära, så ska de nu 41-åriga flickorna följa med och det blir både nostalgi och jubiuleum.

Om två veckor, bär det i väg och för att vara mera exakt, så har vi nog fikat i Rydaholm, när klockan är sju.

En oförglömlig situation från första kvällen 1986; Flickorna ville till Borgholm och vi skjutsade dem.

På vägen kände jag ett ansvar och skulle framföra några förmaningens ord om livets realiteter. Som jag förmanade, så kände jag en hand på axeln och dottern utbrast: "men pappa då, vi har varit med förr"!

Jodå, det hade de och än mer därefter.

Bilden visar de trädgårdsmöbler vi nyttjade 1986 och några år framåt.

Numera är deras uppgift enbart att vara dekorativa.

Klockan 15 smäller det med Campangekorkar, Erics treårsdag ska firas.

 Så här stolt var han över att vara två år för ett år sedan.

De är lugna tackorna i år. Ligger mycket. De börjar bli högdräktiga. Lammningen ska börja runt 20 juli. Snart bara en månad kvar.

Får trixa med betesföljden lite, så de hamnar i rätt hage inför lammningen.

Där det är mest att äta, är det inte så bra att lamma. Dåligt med skydd.

Så har vi kommit till bokstaven D i andra rundan.

Dovhjort. De finns på Koberg, utanför Trollhättan, i stora hägn.

Lite speciellt med denna, är att den är vit.

Sinneskattens tema denna vecka, sommartid, känns som allting just nu, men att sen fånga det på bild och det inte blir bara platt, är värre.

Sommartd, sommatlov, har de här tre killarna just nu, med älsta barnbarnet Max i mitten.

De ligger på stranden i Olofsbo, minst en har koll.

Väldigt intresserade av omgivningen, frågar jag dem om det blir några spaningsresultat.

"Nej, här är kass, men i Varberg...."

Jag har inte bett om tillstånd att visa bilden, men å andra sidan, som de spänner sig och vill visa upp sig i alla lägen, så tar jag risken.

Mera sommarbilder här.