Den 19 april 1945, pågick fortfarande andra världskriget.

På en liten gård, Svartemaden , var en gravid ung kvinna ansvarig för fyra kor m.m

Maken låg inkallad, i flottan, Karlskrona.

Det hade blivit många vattenhinkar till djuren, en och annan vurpa i ishalkan.

Kvinnan var inte så orolig, hon var ju bara i sjunde månaden.

Utan förvarning, så infann sig känslan, här är något på gång.

Grannarna på gården Stenröset hämtades.

Det blev ingen mer morgonmjölkning på ett tag.

I stället en taxi till Vänersborg och innan dagen var särskilt gammal hade en pojke fötts, sju veckor för tidigt. Födelsevikt; 1,7 kilo.

Inga kuvöser fanns att tillgå, så det var inbäddning i bomull som gällde.

Både mor och barn befann sig efter omständigheterna väl.

Fadern i flottan, i Karlskrona, hade meddelats.

En febril aktivitet med permissionsansökan satte i gång.

Väl ute från örlogsområdet, visade det sig att tåget norrut, gått för 20 minuter sedan.

Han kastade sig i en taxi, gengasdriven naturligtvis.

"Kör i kapp tåget".

Jag vet inte om orten Nävragöl, har gjort några avtryck i historien, men det var där som tåget hanns upp.

Fadern, som tillhört rätt vaktlag och överlevt, vid Horsfjärdenhändelserna, var på väg att träffa mor och deras förstfödde.

Efter en kort vistelse i Vänersborg, begav han sig till Svartemaden.

Evert och Märta på Stenröset hade både morgon-och kvällsmjölkat.

Efter någon vecka fylldes Svartemadens lilla hus, rum och kök, med barnskrik.

Det här hände för precis 65 år sedan,  idag.

Förmodligen finns det många som har liknande minnen, de var i huvudsak positiva, ute i Europa hade 50 miljoner människor berövats sina minnen, sina liv.

Det lilla knytet på 1,7 kg, hämtade sig fort, flyttade till Sjuntorp och en större gård 1950. 10 kor.

Syskonskaran, en bror och en i vardande.

Gick sju år på Skrehalls skola.

Plöjde i sin ungdom, efter skolan, före militärtjänsten vid T2 i Skövde, genom flera av dåtidens kända företag i Trollhättan.

Tre folkhögskoleår, varav det sista genomfördes som far till egen förstfödd.

Modern gick också på folkhögskolan och de har följts åt sedan dess.

17 mars 1963, medlem i dåvarande SKP.

Det kom att forma mycket av framtiden, för honom.

1968 anträddes Monsun Tison, sedemera VOAC och Parker Hannifin.

25 år som fackordförande i Metall.

Efter 41 år avslutades den anställningen ,förra året.

Efter egna tillkortakommanden på brottarmattan, fick sonen försöka vid 7 års ålder. Detta ledde till ett fortfarande pågående engagemang i brottningssporten.

21 år i Borås KF.

När VG-regionen bildades 1998, 4 år i Regionstyrelsen, därefter olika uppdrag fram till dags dato.

Det blev ytterligare ett barn, de har i sin tur gett fyra barnbarn.

Kanske tack vare den för tidiga födseln, så har han hunnit med en hel del.

Är nöjd med livet och möjligheterna som getts för egen del, men tycker att samma förutsättningar skulle ha getts betydligt fler på det här klotet.

Avslutar denna lilla krönika till pipet av ett SMS från yngre broder; (han i vardande) "Grattis på den verkliga födelsedagen, tack för ett trevligt kalas i lördags".

Inte nog med det, det skulle ju egentligen inte vara förrän  i mitten av juni.

Får väl utnyttja mellantiden med att flanera....

 

Kvasthilda

19 april 2010 08:34

Vilken härlig historia :-)
O GRATTIS!!

http://malmdamm.bloggplatsen.se

 

AnnCathrine

19 april 2010 10:16

En härlig historia, kul att få läsa den.
Och ett Stort Grattis!

http://www.glitterboden.blogg.se

 

Helen Engholm

19 april 2010 11:02

Stort GRATTIS, Kjell! Ta och skriv den där boken nu... :-)

 

Jennica

19 april 2010 12:14

Tack för senast :-) Och ett stort grattis på födelsedagen.

 

margus

19 april 2010 15:33

Stort GRATTIS!
Vilken story, ett annorlunda CV, hehe... Hellegod... inbäddad i bomull! Inte lätt på den tiden. Men det blev ju bra, vad jag förstår.
Så nu är Flanören fri att flanera som han vill.
Lycka till med fortsättningen!

http://margus.bloggplatsen.se

 

Monica o Jacob

19 april 2010 17:33

Det var ingen dålig krönika, du växte till dej
bra ;-)Härligt när man är nöjd med sitt liv.
Ett stort GRATTIS från oss på Torpet.

http://ingemix.bloggplatsen.se

 

skogsfrua på dal

19 april 2010 19:01

Vilken fin och intressant krönika:) Man får gratulera till livet så här efteråt;-)) och önska lika god fortsättning.

http://barasaras.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Lite stolt, gränsande till skryt. Tomaterna och Dahliorna skäms inte för sig. På bilden är det femte korgen som skördats. Däremellan en hel del till ge bort. Snackstomaterna(körsbörssorter) oräknade. Tomaterna ger bra i år, trots att näs...

  Budenovka tronar bakom en kull körsbärstomater. Från vänster: Helsing Junction musik,Cherio, Guldhumla, Rosa Humla, Cherokee, Black sherie, Indigo. Barnmorska är Sibiriskt guldpäron.   Varför denna uppmärksamhet för en tomat? Jo den ...

Redan förra året skulle vi ha gjort en tysk resa. Ett gäng PRO:are, som städslade Rolfs Flyg&Buss till Moseldalen. Men av det blev det intet. Hustrun hamnade i en sjukvårdssväng. Lyckligtvis avfärdade undersökningsresultaten våra farhågor. Det kan ...

Vi samlar på oss räkskal i frysen. Nu hade ett helt fack blivit fullt. Dags att göra fond. Fonden är fin till såser, soppor och grytor Två kilo räkskal, det blev att ta fram en av 10-litersgrytorna.   Morötter, lök, Purjolök, Tomat och Fän...

  Nu börjar plantorna göra skäl för kompost och gödsel. Gödsel både på flaska och i naturligt skick. Alla sorter utom en har gett mogen frukt hittills. Cherio, en busktomat ger så bra att man alltid kan ha tomater på bordet, från 15 juli. På b...