I går morse fick Eric, yngsta barnbarnet, se en Ekorre vid Fågelmatningen. Han var eld och lågor, hade aldrig sett en Ekorre live tidigare.

Under den halvtimmen som Ekorrarna var framme, så stod han nästan klistrad vid fönstret och följe intresserat vad som hände.

Vi tog fram en bild i skrivaren, som han stolt skulle ta med och visa på dagis. När det nu blir, för framåt dagen kom febern tillbaka, i stort sett till samma nivå som dagen innan.

Idag bär det i väg till Trollhättan på valberedningsmöte. Ska hämta upp en kille i Alingsås på vägen.

Egentligen är ju skiddkytte -VM inte mycket att skriva hem om, men det ger funderingar.

När Ryssar och Tyskar misslyckas, då blir de 4:a till 6:a. För våra åkare blir det tvåsiffriga placeringar.

Lindströms Bronsmedalj och Ferrys 5:e-plats ska inte förringas, men helheten är skral.

Vi har tydligen inte mycket att se fram emot heller. Senare års Junior-VM har heller inte gått vår väg.

Vi är naturligtvis bortskämda och världen förändras. Många länder, som tidigare inte förknippats med Skiddkytte visar framfötterna.

Lite kul med gubben Ferry, som har svårt att komma ned och upp från liggande skytte!

På banan igen. Har varit lite slö, kanske oinspirerad även.

Men nu är det nya tag.

Veckans tema GEMENSKAP, ger ju rikhaltiga möjligheter till olika tolkningar.

Gemenskap är ju den ursprungliga formen för mänskligt liv. Precis som i djurvärlden har det handlat om överlevnad.

Allt från den gemensamma jakten för att få mat på bordet, till moderna sammanslutningar för att slåss för sina gemensamma intressen.

Det individuella köret, är ett sidospår, som en del kan kosta på sig därför att man skördar frukterna ojämt, av den gemensamma verksamheten.

Det blir två djurbilder och en med människor.

Jag tycker inte om att lalla med djur, förmänskliga dem, utan respekterar djuren på dess egna villkor, som djur.

Vi har en eller flera Småskrakkullar varje sommar. De håller ihop och efter ett tag är det svårt att skilja föräldrar och ungar åt.

Det här gänget verkar ha ett gemensamt mål, på de bestämda bickarna och den gemensamma färdriktningen att döma.

Ska man säga något om bilden i övrigt, så skulle jag önska att där funnits lite mera luft framför flocken, men som redan Kajsa Warg sa; "Man tager vad man haver".

I Hjorthägnet råder dess form av gemenskap. Skovelbocken håller ihop flocken och har nog inte hört talas om varken MBL eller deltagande demokrati. Men som Hjortar klarar de sig alldeles utmärkt.

Mänsklig gemenskap.

Här saknar väl idrotten motstycke, både i intensitet och volym.

Bilden är från årets Västgötalopp för tjejer, när de värmer upp innan start.

Ulricehamn bjöd på strålande sol och -18 grader, som kröp upp till -13 innan målgången.

Av startnumren ser man att det är lite längre ner i startfältet. Man skulle kunna säga, att ju högre startnummer, desto mer uttalad blir gemenskapen.

Det var det och fler bilder som uttrycker GEMENSKAP hittar du hos Helen på Fototriss.

I de komersiella TV-kanalerna, går det program, där man försöker ge sken av att det går att prata med olika djur.

Den här Blåmesen kan ge sken av att den pratar.

F.ö har vi yngsta barnbarnet Eric i några dagar.

En trött kille. Slog till i går förmiddag, det var inte ens kul att åka Snowracer i backarna. Han ville gå in.

Feber och förkyld, så det har blivit inre tjänst. Ligger mest, dricker lite och äter den frukt han orkar.

Beundrar hans tålmodighet.

Ser ut att ha passerat kulmen, verkar inte vara någon av barnsjukdomarna och på dagis säger de att det härjat feber med förkylning.

Slöhet, har inte deltagit på ett par veckor, men nu är jag på banan igen.

DJUR ja, vad ska det nu bli. Har så mycket djur i fotobiblioteket, men tankarna faller på Ekorrarna.

Vi har tre Ekorrar, som inte alltid kommer så bra överens inbördes. Men, när grannens katt visar sig, då är det enad front.

Katten har inte en chans mot Ekorren, än mindre om de är tre som irriterar Katten.

Av och till leker de. Det verkar som att leken är en träning för att klara Katten. De beter sig i alla fall på samma sätt.

Ekorrar är pigga djur och man blir glad av att ha dem i synfältet.

Vill du se mera djur, så finns de den här veckan hos Sinneskatten.

Mera Ekorrar hittar du hos Flanören på Fotosidan.

   Skovelhjulet, som förmedlade kraften till kvarnen på Sötorp.

På Sjötorp finns en s.k Tullkvarn. Vid malning, fick man betala en tull till Kronan.

Även mjölnaren hade rätt att ta sin tull, som skulle föda Gris och Får.

Kvarnen har inte varit i aktiv drift, på denna sidan 1950-talet.

I går kväll, var jag ombedd att komma till Sjötorp och fotodokumentera kvarnen.

Ett gäng äldre herrar i Hembygdsföreningen har satt sig före, att få igång kvarnen igen.

Alla ingående delar, från skovelhjul till kvarnstenar och drivning, är i gott skick.

Ett orakel på gamla kvarnar, David Svensson i Vänga hade tillkallats.

Hans far och senare han själv har drivit Vänga kvarn. David arbetade i kvarnen i 57 år!

Han hade tagit med sig litteratur om gamla kvarnar och nedskrifter från otaliga samtal med "kvarngubbar" runt om i Sverge.

Att benämna honom "orakel" är en underdrift.

Kvarnen är intakt och redo för drift, förutom på en viktig punkt. För c:a 20 år sedan bytte man ut skadade kuggar i drivhjulet. Kuggarna, av trä, var tydligen lite för stora, så att det åstadkom vibrationer och krängningar i hela huset.

Mjölet blev heller inte som förväntat.

Först på listan, att göra, står att ta reda på de riktiga måtten på kuggarna, flera hundra, montera ner dem, hyvla och sätta tillbaka.

Själv Googlade jag på Karlebo handbok när jag kom hem. En teknikers bibel. Har historiskt funnits närmast varje ingenjör i industrin. Jag vet att där finns formler för kugghjul, bl.a

Ska bli intressant, att följa arbetet och David ville komma tillbaka när vi fått i gång kvarnen.

När vi var ute på vår Askanäsrunda, så hade en Ekorre korsat vägen. I nysnön blev det ett tydligt spår.

Jenny Fransson, världsmästare, drabbas inte, men Ida får inte chansen, efter det beslut som IOK fattade i går.

Ett tragiskt besked. Brottningens tid som OS-sport är förbi.

Brottningen har varit en Svensk paradgren och en diamant i OS-kronan.

Diskussionen är inte ny. Allt från att minska antalet viktklasser till att helt ta bort den grkiskt-romerska stilen.

Men helt försvinna, det var det ingen som räknade med.

OS, har betytt mer för brottningen än många andra sporter.

Det finns inga pengar i brottningen, bara ära. Då har OS, varit det största målet.

Många andra idrotter, sätter inte större värde på OS, än någon regional tävling i Helsinfors eller Oslo.

Naturligtvis finns svaret på frågan varför, att finna i brottningen självt och dess ickeutveckling, med regler som folk inte förstår och domare och ledare tolkar olika.

Men varför ta bort fristilen och tjejbrottningen?

Jo, mycket av förklaringen ligger just i att det inte finns några pengar i sporten. En rad märkliga "sporter" står högre upp på den ekonomiska rankinglistan.

När ett OS handlar minst lika mycket om att ta hem TV-reklam och övrig sponsring, då får en klassisk sport vika för mer spektakulära aktiviteter.

Ara Abrahamian är nog på rätt spår, att det är FILA:s fel. Det internationella brottningsförbundet har inte vägletts av sportens utveckling utan maktkamp mellan småpåvar.

Gör om det internationella förbundet, byt ut ledningen och ta fram begripliga regler, då kan vi komma tillbaka och få in brottningen i OS-värmen igen.

Fotbollssäsongen verkar avlägsen.

Spelarbåset, hemma-eller bortalag framgår inte, målramar och förvaringsbod är ganska insnöade.

Men, om två månader är det full aktivitet.