Vi fick några pinnar, av en svåger, för c:a 20 år sedan.

Så småningom började den breda ut sig. man får nästan vara hårdhänt, för att den ska hålla sig där man vill ha den.

Den blommar ymnigt. Vid tjänligt väder, står den vit ett par veckor.

Hittills har vädret stått busken bi, i år.

För några år sedan trodde jag mig ha köpt tre sorters frö till ettårig Vallmo.

Men efter ett tag satte två av sorterna knopp, medan den tredje bara hade några blad.

Lite av en travesti på HC Andersens "Den fula ankungen". Året efter kom det långa stänglar med stora knoppar, som slog ut till vackra blommor och även fröställningarna var mäktiga. Jag hade sått Jättevallmo.

I går slog första blomman för året ut.

Nu kommer den på bred front, den vita Rosenbusken.

Kommer lämpligt att stå i full blom på nationaldagen.

Något nationaldagsfirande blir det väl inte, men jag ska klippa gräset. Yr.no förutspår gräsklipparvänligare temperatur.

Men idag åker vi till dotter och barnbarn i Olofsbo.

Ska bara ta en morgonpromenad och morgondopp först.

Man vet inte hur många såna här dagar vi får, så det gäller att ta vara på dem.

I många år körde vi förbi en stuga som låg på en liten ö, inte många kvadratmeter större än stugan själv.

Vi kommenterade väl ibland, att den låg fint.

Senare skulle det visa sig, att ägarinnan var en kvinna som jag haft mycket kontakt med, fackligt och politiskt. Och nu i PRO.

Maj Britt och jag var bänkgrannar under ett par mandatperioder, när kommunfullmäktiges möten hölls i Folkets Hus.

Hon arbetade på arbetsförmedlingen och vid hög-och lågkonjunktur, så blev det en del kontakter.

Vid inträdet i mogen ålder, stötte jag på henne igen, i PRO.

Förra året avgick hon som ordförande i kommunorganisationen, men får fortfarande ligga i som valberedare.

Hon har det gott i sin stuga, med den lilla spången från fastlandet.

Det händer att man samlar in lite frön vid promenader. När vi gick Askanäsrundan för några år sedan, stod det stora flockar av Aklejor efter vägkanten.

Några var blåvita, jag memorerade och tog lite frön när det var dags.

Det blev ett 10-tal plantor, som nu står och blommar, men insekterna ville annat, sä där är bara en enda blåvit.

I mitten av 70-talet, när vi köpt stugan, besökte vi en kusin, som hade stuga på Dalbergså, Bolstad socken vid Vänerns strand.

Innan vi skulle åka hem, så hade hans fru grävt upp ett helt knippe plantor, bl.a den här Blåklinten.

Blåklinten har varit långlivad. den står inte kvar där vi satte den, men desto mer på andra ställen. T.o.m grannar har fått den i sina diken bl.a

Den har en kort blommningstid, men ger väldigt mycket blå blommor när den är i gång. Är vackrats där den står, som snittblomma gör den sig inte riktigt.

Kusinen, var min favoritkusin, fem år äldre än mig och man var stolt över att få vara med honom.

Jag bodde en del sommar-och jullov hos dem.

Kom bl.a i kontakt, med att klubba Lake, skjuta Gädda med Salongsgevär och fick lyssna till när de stora pojkarna pratade.

Senare, så körde han BSA, 500 cc. Hade registreringsnumret P2. Han kallades i stora kretsar bara för P2. Den knappt tonårige kusinen var naturligtvis inte sen, att tala om, "P2 är min kusin".

Senare körde han i kring i en grå Chevrolet och den helt unge Flanören, fick ibland sitta i framsätet och åka med honom. Man kollade vilt kring sig om det var några klasskamrater som man kunde heja på och därmed höja statusen.

Kan idag se, att Max vårt älsta barnbarn, spelar lite av samma roll i kusinskaran på fädernet. Låt vara att attributen är annorlunda, Datorer, Facebook, I-phone mm nutida företeeleser.

Det är mycket som är på gång nu.

Fingerborgsblommor slutar aldrig att förundra.

Ska vara tvååriga, men i år har vi många som övervintrat för andra gången och kommer med knopp.

De brukar bli större och kraftigare tredje året. Vi säger inte nej.

Bären har hittills klarat sig bra mot frosten. Nu är det Hallonen som är på tur att slå ut.