I går kväll var det dags för femte tackan att lamma. Två duktiga lamm, ett vitt ovh ett svart, bagge och tacka. Första svarta lammet utan vit teckning, medan det vita hade en grå fläck ovanför vänster knä.

Tackan hade uppsökt en plats, utan insyn någon stans ifrån. Jag såg dem, därför att jag bara fick ihop 9 tackor och började leta efter den 10:e. Då fick jag se något vitt inne i ett hie med ormbunkar. Lite närmare kommen såg jag först det vita lammet, sen också det svarta. Hon hade klarat det fint.

Igår plockade vi de första Sockerärtorna, förvällde och frös in.

De kommer att ge rik skörd, gårdagen var bara försmak på vad som komma skall.

Vid sidan av Sockerärtorna växer ett par rader Spritärtor. De har börjat sätta skidor och varslar även de om god skörd.

Måsungarna nere vid badstranden hare vuxit till sig. Nu flyger de och har därmed större områden de rör sig på.

Däremellan uppehåller de sig på bryggan och har vant sig så mycket vid folk, att de motvilligt och i sista stund lämnar bryggan, när vi kommer ut på den.

Igår dök den upp, Tistelfjärilen. Vet inte om jag förväxlat den tidigare med Nässelfjärilen.

I en svärm av Nässelfjärilar i Oreganon, satt den. Avvek framför allt på två punkter mot Nässelfjärilen.

Ingent lila pärlband utefter vingbotten och mera vitt i vingspetsarna.

Ren tillfällighet att jag upptäckte den. Tog en tur ut i trädgården, med kameran, efter att vi kommit hem från Pilane Gravfält. (Kommer inlägg om det senare).

Linnès döttrar, eller Stjärnflockan, verkar vara ett omtyckt kärleksnäste, för de här små krabaterna.

Studerar man dem en längre stund, så visar det sig att det är fri kärlek det handlar om. De byter partner huller om buller.

 Några 10-tal kan man se vid tjänlig väderlek.

Tror jag köpte en Kvanneplanta på Vickleby någon gång i slutet av 80-talet.

Efter det, så dyker det upp Kvanneplantor lite varstans, där jorden är hyggligt öppen.

Plantan på bilden kommer mellan Krusbärsbuskarna och en Vinbärsbuske.

De har ståtliga fröställningar och det är inte bara en gång som folk trott att det är Björnlokor.

....än Nabbens lilla lammaskara.

De är så godmodiga de sistfödda. När tackan ger sig iväg på betesutflykt eller slåss om kraftfoder, då lägger de sig sonika ner och bidar sin tid.

Tackan utstrålar ett särskilt lugn, som tydligen nedärvts till lammen.