Solen tittade fram i går och det inspirerade till lite fotografering. Dokumentation av tillståndet.

Den här myntan, som tillbringade förra sommaren i kruka, hade skjutits upp av frosten.

När man ser härvan av rötter som  hållits inne av krukan, kan man förstå att en del betraktar dem som ogräs.

Fransk mynta.

Det såg så bra ut, för en månad sedan. Det skulle bli en tidig vår. Bönderna på Dalboslätten var ute och harvade för tre veckor sedan. Men... sedan dess har Krokusarna varit snöhöljda flera gånger och rimfrosten täckt taken.

April är April.

En föraning om vad som ändå komma skall, genom Äppelblomknopparna från en vår som redan flytt.

Årkelången.

Det handlar om vatten från Köln.

På franska säger man Eau-de-Cologne, men i stugorna ute i Sjuhärad kunde man också helt enkelt bara säga "loktevatten".

Härom dagen skrev jag om Hackspettens grankottehantering.

Ur den här vinkeln syns en kotte inkilad i stolpen, till höger.

 Hackspetten hackar inte bara för boplats utan tydligen också för skafferi.

I går morse -5, idag -3. På väg tillbaka från brevlådorna, började det snöa och det tilltar.

Att veden värmer flera gånger är ett gammalt talesätt, men inte desto mindre sant.

Vi fick ta vara på grov Björk, som en fällare tagit ner och kvistat upp, hos en granne.

Det är mer än jag trodde. Minst 15 kubikmeter, räcker nog inte.

Jag har sågat ner dem i vedträdslängder. Ser slutet nu, har väl c:a tre timmars jobb kvar med det.

Sen ska det grövsta klyvas med kil en gång, för att vi ska orka forsla fram det till vägen.

Pontus, ett av barnbarnen kommer i mitten av veckan och hjälper till att bära fram, lasta på bilkärran och lägga en stapel på vår tomt.

Väl där, är det ju bara finlir kvar. Klyva är rena relaxen.

Sen ska den torka riktigt och slutligen in i vedbon, om där är plats! Den får nog ligga ute första året.

Det finns  en del som jag kapat i enmeterslängder, de ska kapas hemmavid med vår vedkap. Onödigt att göra åt mer bensin än nödvändigt.

Vi har såpass med ved, att den här inte kommer att eldas förrän om två-tre år.

Hur var det Ann Wibble sa? Alla borde ha en årslön på banken. Dit har jag aldrig kommit, men väl en årsförbrukning med ved.

En liten del av det jag kapat och nu ska köras hem. Inte långt, mellan 100 och 150 meter!

När jag krukade Dahliorna härom dagen, så dök det upp en, som jag inte kunde identifiera.

Tror att det är en som sent om sider kom med skott i fjol, när den legat på komposten ett par månader. Den hann inte ge blommor då och stjälkarna avslöjar att det är en mörk Dahlia, förmodligen röd.

Framåt augusti så vet vi bättre, men så länge får den heta "Okänd".

Trots att många av vårlökarna står i knopp, så är det de "riktiga" blommorna jag väntar på.

Bl.a sådde jag Jättevallmo i höstas, som har artat sig bra. Tillsammans med de som redan är några år, kommer de att blomma i juni-juli.