Här är det mycket tydligt, att de tränar på att överlista Katten. 

Brukar börja kolla efter Ekorrarna redan när dunklet inte försvunnit. De är morgontidiga.

Jodå, det jagade varandra upp och ned för trädstammar, hoppade jagande varandra från träd till träd.

Tyckte ljuset var för dåligt, bilderna skulle inte blivit skarpa, men nöjsamt var det att se på dem.

Lite senare hade de börjat leka katt och Ekorre på vår höga stubbe.

Där är ljuset bättre.

Ett skådespel, men det stod utom allt tvivel att det var katträning det handlade om.

Som vanligta; Klicka på de små bilderna så blir de större.

         Upp och ner för stubben. Var är du, vill du inte leka längre?

    Överraskning! Här är jag! Snön sprutar och kameran hinner inte riktigt med när det går fort.

Boxas eller brottas, kom igen!

Var är du, fegis?

Äta får vi göra sen, nu leker vi.

Jag är en katt, försök att ta mig.

Vart tog du vägen?

Vad ropar du för?

De turas om att klättra upp och spana.

 En del bilder håller egentligen inte publiceringskvalitet, men för berättelsens skull gör jag undantag. Ljuset är ju inte det bästa, fortfarande morgondunkel och molnigt. Som synes på en del bilder, så snöar det lite också.

Ekorrarna är så mysiga att följa. Det blir många bilder, ännu fler delitas på en gång. Tittar man noga, så ser man att de är ganska uttrycksfulla.

Katten har en svår uppgift, om han ska kunna överlista dem.

En av Ekorrarna satt i Fågelhuset och åt. Katten kom smygande från andra hållet. Så fort Katten kom i synfältet för Ekorren, så bara smatt det till och Ekorren satt på stubben, satt ja, egentligen bara mellanlandade och i ett par skutt så satt den fem meter upp i Björken.

Katten får nog fortsätta ägna sig åt förätna småfåglar, som inte är så snabba att fly undan.

Det blir Ekorrar en gång till idag, på förekommen anledning.

Vid halv niotiden, tittade jag ut från altanen om Ekorrarna kommit fram för att äta. Det hade de, eller en, rättare sagt.

Ljuset var fortfarande dåligt, men jag testade med ISO 400 och underexponering. Fick 1/80 med bl.a.3.2

Blir inga tävlingsbilder precis, tänkte jag, men jag knäppte lite på den som satt vid foten av matningshuset. De brukar röra sig mer, men den här envisades med att sitta diagonalt från mig.

Förklaringen uteblev inte.

Ett skrik och ett snömoln.

Sen såg jag grannens katt Murre och Ekorren jaga runt den stora stubben. Det pågick en stund, sen tog Ekorren ett stort skutt till närmaste träd.

Katten fick bli utan, den här gången också.

Ekorren satt uppe på en gren och slog med svansen. Typiskt när de är irriterade eller störda.

Katten drog vidare och Ekorren satte sig i säkerhet i några Granar vid tomtgränsen.

Lite spännnade att följa, framför allt som det blev ett lyckligt slut, för Ekorren.

De är tre Ekorrar som rör sig mellan oss och grannen, Kattägaren. De har berättat om Ekorrarna och Kattens fight. Katten brukar även ligga här och smyga ibland och då sitter ofta Ekorrarna uppe i ett träd, smackande och piskar med svansen.

Tråkigt väder är bara förnamnet.

Min och Erics snögubbe smälter ihop till oigenkännlighet. Hatt och halsduk ligger inne på tork.

Även om vi drar oss från att gå ut, så är det andra som har större drivkraft, att trotsa gråvädret.

Både Ekorrar och Domherrar har varit framme och ätit.

   Kunde inte hålla avtryckarfingret i styr, när de mer eller mindre poserar framför kameran.

Dåligt ljus gav korniga och lite tråkiga bilder, men valet mellan det som blev och ingen bild alls, är inte så svårt.

Ekorrarna är lite olika. Den lite mindre kommer fram i alla väder och är minst skygg. Den

större vårdar sin långa ludna svans. Väldigt yvig och undviker väta.

  Idag upptäckte jag, att de håller till under en plåt som skyddar stängselstolpar.

Den större knyckte på svansen och gav i från sig det karaktäristiska smackande lätet, när den fick se mig. Verkade som den varnade, men utan verkan på den som satt mitt i maten.

Domherrana släppte till bra idag. Stående bakom husknuten fick jag några bilder. Men när jag skulle vrida rätt kroppen för att undvika sendrag, var det kört.

De var fem som mest. Härom dagen räknade jag till 17 i en trädtopp.

Grannen, som håller nyårsfesten i kväll, brukar komma och jämföra hur många Domherrar vi haft framme. Har inte sagt nåt än. När det blir mörkt i kväll ska jag tillkännage mitt antal.

För säkerhets skull, så han inte kan gå ut och räkna in fler.   

Ingen tävling naturligtvis.

Men man vill ju inte förlora!

Kent Johansson ringde från Strassboug härom dagen och frågade om jag kunde komma till Kulturhusets cafè på fredag eftermiddag. Kent är EU-parlamentariker och tidigare ordförande i Regionutvewcklingsnämnden.

Han skulle leverera de årliga havrenekerna, (julkärvarna för 08-or). Vi ville ha två st. så de räcker över helgerna, nu när det ser ut som om Bondepraktikan får fel. Snö och kallt

Vi var ett gäng som fikade, Kent hade ett möte kl. 15.00, men de fick vänta för vi hade trevligt.

Körde över Gånghester hem, för Roland Andersson behövde transport. Roland var ju Regionstyrelseordförande i många år.

Eric, yngsta barnbarnet har återinrättat sig bra på dagis och verkar ha acklimatiserat sig i övrigt med.

Han stod på sig och ville gå till Max, stara kusinen, i går eftermiddag.

När han var hos Max sist, så ville väl Max sluta spela ett spel, så han sa till Eric att batterierna var slut.

Eric hade fått ta med sig batterier från mamma när vi hämtade honom i tisdags. Det var viktigt, han ville ju hjälpa Max.

Max fattade galoppen och var väldigt tacksam. De hade kungligt roligt. Jag talade med sonen i telefon när de var hos Max och Eric tjöt och det kluckade om honom. Inte att ta fel på att de hade skoj, mest Eric skulle jag tro.

På söndag åker vi till IKEA, för att möblera upp ett pojkrum, bl.a ska Eric få stor säng. Men Eric är fortfarande inte säker på att han kan ligga i den. "Jag kan få ont i ryggen"!

Förmodligen en omskrivning av att han vill sova hos pappa.

Det blir väl ett litet lass, med skrivbord, stolar och nån sittmöbel i övrigt. Ett bord till hans lilla TV. De hade den i Olofsbo i somras. En matta får väl följa med hem även och förmodligen någon byrå. Han ska även få bestämma gardintyget. Sen får väl farmor eller fastern sätta sig vid symaskinen.

Riktigt kul, att han ska få vara med själv och välja.

Efter den inköpsrundan sitter det nog bra med IKEAS köttbullar och potatismos, även om han inte tar dubbel portion, som kusinen Max gjorde för ett tag sen när vi var där.

Var ute en släng med kameran under förmiddagen.

Den behövde vädras efter ett par dagars dammsamlande.

Fågelmatningen hade många gäster och hackspett och Ekorrar var igång.

Snövädret gjorde att bilderna också skvallarade om väderläget.

Gulsparvarna var rikligast företrädda, tätt följda av Blåmesarna.

Även om det inte snöar så mycket, så håller det på hela tiden och det blir centimeter av det också.

Det var många Gulsparvar men inte enda Grönfink.

Ekkorrarna samlade snöflingor på nosen.

Talgoxen står emot snöstormen, kan det synas.

Hackspettarna höll till i en risig Björk, så det gällde att skjuta i gliporna.

Blåmesen visar upp sig i sin fulla längd.

När jag varit ifrån en stund, så vågade sig Ekorren upp i matningshuset.

-Hur är läget?

-Jodå, huvudet upp och benen ner.

En vanlig ingång till ett samtal.

Men för Nötväckan är det ofta tvärt om, utan att det är något konstigt.

Idag har det stundtals varit oerhört många fåglar framme och ätit på marken.

Bergfink och Bofink i massor. Även Grönsiskorna är väl företrädda medan Gulsparv och Grönfink hamnat i minoritet.

Koltrasten sitter och sprätter ut fröna till glädje för de arter som föredrar att äta på marken.

En annan god sprättare är vår "sprätthöna" Nötväckan.

Alla får sitt, talgboll och jordnötter till mesar, hackspettar och titor.

Frön till Finkar, Sparvar och Nötväckor. Snart kommer Staren, det är en bemärkelsedag.

Sitter lite avslagen och skriver det här efter att ha gjort min dagliga värnplikt bland Björkstammarna hos grannen.

Björkarna är så grova så jag får kapa merparten till vedträslängder, utom topparna som blir enmetrare och kapas i kapen här hemma.

Det blir två tankningar, med filning emellan, en välbehövlig paus, allt som allt två timmar.

Jag har väl gjort 60% nu, så jag ser slutet. Har även sparat det som ska bli enmetrare, så det tar lite bättre på det mot slutet.

C:a 30 grova 3-meterslängder, till vedträslängd, lika många lite klenare som blir enmetrare.

Som någon sa, veden värmer flera gånger.

Men det känns i ryggen, så i fortsättningen får det bli 2-3-metrare som kan kapas i vedkapen.

Det frestar inte så på ryggen och är lite behändigare att hantera.

Tjong i köksdörrens fönster ut mot altanen.

"Hoppas det var en Björktrast", sa jag till hustrun, samtidigt som jag öppnade dörren.... Det som inte fick hända hade hänt, en Hackspettunge.

De hade tidigare på dagen gjort Jordnötspremiär.

Ungen låg precis utslagen, vingen kunde vara bruten.

Den var ordentligt groggy, där den låg på altanen.

Så öppnade den ögonen, fällde in vingen när jag rörde vid den.

Inget blod, de tål tydligen en hel del.

Vi lät den ligga och hämta sig.

Efter en stund var blicken klar och när jag sträckte mig mot den, så lyfte den och flög snabbt på säkra vingar mot den stora eken nere vid växthuset.

Svårt att beskriva känslan, när den flög i väg. Samma som för Stenknäcksungen härom dagen.

På andra sidan huset satt en förälder och ett syskon. Ungen blev matad med jordnötter.

Då var det den otursförföljde jag sett sitta och äta själv tidigare.

Allt var fullkmligt, när den olycksaliga ungen satt och åt själv från Jordnötterna.

Nu är de tre igen.

Emellanåt kommer det en ensam Hackspett och äter. kan det vara fadern?

Jag ser inte skillnad, bara mellan vuxna och ungar.

Ungarna har kortare stjärt och en del små svarta streck är inte färdigutvecklade runt huvudet.

Flera arter har kommit fram med sina ungar, bl.a Bofink och Pilfink.

Om någon funderear över skillnader i skärpa, så är de två bilderna från matningen tagna genom ett fönster.