Siljan, Rättvik och Vikarbyn, sett från toppen av skidbacken i Rättvik.

Rättviks kyrka, Långbron och så Vikarbyn uppe till höger.

Vi blev rekommenderade den utsiktspunkten och det var inget dåligt råd.

Andra tisdagen i månaden. Då är det styrelsemöte i PRO.

Lite av en nedräkning har börjat. Jag tänkte sluta som ordförande vid årsmötet i februari. Sex år går fort, sex år var vad jag föresatte mig när jag tog uppdraget 2010. Nu har de åren gått.

I går kväll kom lösningen på vart vi ska göra av grönmassorna efter slåttern.

Vi hade tänkt täcka en stenskrôle med dem, men farhågorna för snigeldrivbänk gjorde att vi fick tänka om.

Kalle, fårhållare, blev lösningen. Han hade ett hål som skulle fyllas. Kan ta nästan hur mycket som helst.

På tisdag blir det borttransport och därefter kan vi göra andraslåtter med maskin. Kalle tar det med.

Sen ska ängen säkert reda sig inför nästa år.

Det kommer nog att ta tre år innan växtkraften stillat sig och de arter man vill gynna, kommer till sin rätt.

Då är grönmassan inte så grov och om det blir hässjat, passa bättre som djurfoder.

Det är den tiden nu. Diset skingras av solen som borrar sig ner och löser upp.

Inga höstfärger än, men varslen är inte att ta fel på. Nästa, hösten!

Tage Andersen, mäster själv, poserade villigt när vi fikade i Gunillabergs café.

En gång är ingen gång, två gånger börjar bli en vana. Förra året var första gången vi besökte Gunillaberg, trots att vi talat länge om att göra ett besök.

Spänningen på Gunillaberg, är hur Tage Andersen blandar material. Hårt och mjukt, levande och dött. Olika former, där han bl.a. fryser iakttagelser i naturen runt Gunillaberg.

Jag skrev en hel del förra året, länken ovan, så det får bli ett litet fotogalleri i år.

Ovanför ravinen som är en härlig promenad, bland konstverk hängda direkt ute i naturen, finns ett stort Liljeland. De stod som vackrast just nu, vilket biljettkassörskan påminde om när hon kvitterade in 120:- per person.

En av baggarna i fårhagen.

Hos Getterna, var det tydligen riksdag, eller första maj. Folktalaren, eller Gettalaren skulle man kunna kalla bilden.

Han blandar friskt, tage Andersen.

Fikon i Orangeriet, en Lilja till och intriör från ett Lusthus i ravinen.

Vyn, är från Orangeriets utgång.

Resultatet av de senaste dagarnas morgongymnastik.

Sedan slåtterlördagen den 1 augusti, har jag tagit lien och slått c:a 45 minuter innan morgondoppet.

Det har blivit en del och nu när jag hittat ett blad, som betvingar det besvärliga gräset, så lägger man meter skår efter sig.

Ljungdahls 80 cm var för klumpigt, Igelfors 70 cm gick i sten men framför allt sorkhögar. Det är inte direkt nåt slipmedel sorkarna krafsar upp!

Nu har jag slipat upp ett handsmitt blad, säkert några 10-tal år bortom första månlandningen. Smedens tre bokstäver liksom längden 59 är instämplade. Var han smitt förtäljer inte historien, Dalarna är en kvalificerad gissning, ett kanonblad.

Gräset är besvärligt. Det tidiga gräset ligger ner, nytt har växt upp tillsammans med Älggräs och vildvicker.

Man får ha en snäv vinkel på lien för att det ska gå ut i en skår. De två förstnämnda bladen klarade inte det och det var tungt att hålla nödvändig vinkel. När skåren flyter ut från lien, då är det en fröjd att hålla på.

Men, skulle vi inte slå med maskin, det som blev över från slåtterdagen?

Jodå, men styrelsen har inte kommit till skott.

Sedan första slåttern på Sjötorp, har jag gått ner drygt 5 kilo i vikt. Det är motivation nog, utöver att det är skoj.

Det är en god bit kvar till gammal form. Handskadan har satt sina spår, men det här påskyndar rehaben.

Gick ner och såtade hö idag, som de säger på Dalboslätten. Två tredjedelar är hopdragna från mindre högar och mycket låg på skår fortfarande. På bilden syns ungefär hälften av jobbet. Det blir lättare att lasta på skrindan.

Det är c:a 55 år sedan jag hanterade en högaffel sist.

Visst har jag slagit gräs, krattat och kört bort med skottkärra, men inte traditionell höhantering. Har bl.a inte haft nån högaffel. Vid större slåtter är det ju lien som gällt.

För några veckor sedan var vi i mitt gamla föräldrahem och lyckades få köpa loss ett par högafflar sedan "vår" tid. Därutöver den lie som farsan slog med. Nästan ett traumatiskt förhållande till den, sedan min yngre bror och jag fick veva slipstenen. Det tog aldrig slut, tyckte vi.

Högafflarna var den jag brukade ha och min yngre brors. Kommer ihåg att jag ömsom retade honom för att det var en tjejgaffel, ömsom småbarnsgaffel. Tvärslån på skaftet utgjorde attributet.

Gafflarna hade brott på skaften. De hade lagats, men tålde inte några större belastningar, trots att vi satte på slangklämmor.

De, liksom lien får vara till lyst och dekoration. Granngården fick sälja ett par Fiskars. Med tvärslå!!!

En doppingunge hade dröjt sig kvar i viken och fick bli fotoobjekt under en vilopaus.

De börjar allt mer anta en vuxen fågels utseende. De vuxna tappar häckningsfärgen, så de är svåra att se skillnad på, innan de ger sig av.

Avslutar med en bekant vy, som bredde ut sig när man lyfte blicken under såtandet. Samma vy får man när man slår syd-nordligt.

Vedholmen, den "obebodda" ön som yngsta barnbarnet och jag blev strandsatta på(några minuter) i juli.

Vyn är från vår lite sena frukost vid Tjörnbrons västra fäste.

Starkt motljus gav Photoshopp häcken full. Vi har ett par bekanta som seglar en lite större båt, de brukar tala om att de oftast söker sig till naturhamnar i Sverige och Norge.

Det smala huset är årets spektakulära inslag på Pilane.

Bilderna är "En Flanörbild..." allihop. Lägger väl in det så småningom.

Laura Ford, Storbritannien brukar vara representerad, i år med "Naturisten".

Lotta Hannerz, Sverige "Worldmaker" i Brons.

Bernar Venet, Frankrike, "Angles".

Linn Granlund, Sverige, "Hulda".

Katrine Helmersson, Sverige, "Ziarat". 

Maria Missenberger, Sverige, "Cange of directions", (Moment in motion).

Erwin Wurm, Österrike, "Narrow house". Normalt inredd villa, men bara 1,3 meter bred.

Tony Cragg, Storbritannien, "Versus".

Greger Ståhlgren, Sverige, Stenkorgar.

Hustrun ser igenom Tony Craggs konst.

Även om fåren dragit sig undan i skuggan någon stans, så var det annat som sökte kameralinsen.
Den tidigare omtalade Rödgumpade gräshoppan ser ut så här.

Pilane är så mycket mer än skulpturer.

Dagens program för Tjörnresan kunde genomföras utan större gnissel. Fabriksbutiken på Klädesholmen var stängd för säsongen, men en lokal handlare var lågsäsongsförsäljare, så vi fick vad vi ville ha.

Vi har aldrig varit på Pilane så sent på säsongen tidigare. Det medförde bl.a att vi i solsken och 23-24 graders värme fick se Ljungen blomma. Bedövande vackert!

Det känns som att de dragit ner på antalet skulpturer, inte riktigt lika mycket klättra i berg i år. Utställningen var absolut till fyllest ändå. En del konstnärer kommer tillbaka, andra är nya för året. Blandningen  är spännande och där är alltid någon spektakulärt, en överraskning. Det smala huset av Erwin Wurm gav förnimmelsen av ett Kinderägg.

Eftermiddagskaffet hos PRO-vännen i hennes villavagn, satt bra. Kladdkaka, grädde och färska bär. Precis lagom efter Räkanrättningarna i Skärhamn.

Vi får ibland höra, att vi är återvändare. Ja, varför ändra ett koncept som fungerar och som man trivs med?

Icke förty, så förnyr vi oss emellanåt... och skaffar något nytt att återvända till!

Det var inte bara skulpturerna som drog uppmärksamheten till sig på Pilande. Ljungen blommade som vackrast.

En rättelse.

Gårdagens Gräshoppa var inte en Rödgumpsgräshoppa, utan en Fjällgräshoppa, Melanoplus frigidus,.

Det är noga med var de har det röda. Här har väl varit tillräckligt kallt, så den trott att den var i fjällen. 

Med lite fantasi kan man sköja bron i fonden. En bro som jag f.ö låtit fotografera mig på, i Giverny.

När vi var hos Rune och slipade liar inför Sjötorpsslåttern förra året, så gick vi ner till hans damm.

Mycket näckrosor och vad som speciellt fångade mitt intresse; stora svarta Sländor. Ingen kamera då.

I går var jag där för att fota Sländorna.

Tyvärr var inte Sländorna där. Precis som Fjärilar och en del andra insekter, så har det varit ont om dem i år.

Rune hade bara sett ett par stycken.

Dammen ligger kvar, så det får bli vid ett annat tillfälle.

De vita Näckrosorna skapade andra associationer, så det blev behållningen, plus en trevlig pratstund med Rune.