Vi har en stor sten på tomten. Den har varit populär för ett par generationer barn, syskon och kusiner.

Men, hela tiden har vår dotter hävdat att det var hennes sten. T.o.m gentemot sin egen son, han fick låna den.

Idag bröts ett minst 35-årigt ägande.

Eric, yngsta barnbarnet, är den som nyttjar stenen just nu och har velat ha den som sin.

Idag, uppe på stenen beseglades med ett handslag, att halva äganderätten har tillfallit Eric. Eric var glad som en Lärka, nu var det hans sten också.  

                                                      
Delägarskapet beseglas en give me five.

Klart man är stolt när man blivit hälftenägare i "Mettes sten".

Full fart ner till sjön. "De gamla" var för långsamma.

Idag, i motsats till i går i djurparken, så var han full av spring i benen. Han hade inte tid att vänta på far och syskon, när de skulle gå ner till sjön. Glad i hågen rusade han ner i förväg.

Det är inte så ofta vi äter "familjemiddagar", men idag bar det till. Bara Max älsta barnbarnet som saknades. han var hos sin pappa i Göteborg, bl.a var han på Universeum med en kusin från Skåne.

         I en tidig fotokurs, fick jag mig till livs, att bönder var hopplösa att fotografera. Kepsen skuggade ögonen. Vi har begåvats med en bonde, i fotografisk mening.

I går eftermiddag hämtade jag Eric på daghemmet.

Han hade talat om att farfar skulle hämta honom, för alla som ville lyssna.

Det första som hände när han gick ur bilen, var att springa till "Mettes sten". Hans faster hade den som sitt eget tillhåll när hon var liten, nu har hon lovat Eric att han får vara på den. Kusinens stege är rest, eller stegelen som Max sa på sin tid.

Vi hade knappt ätit frukost när han skulle ut på sin runda.

Stenen, växthuset, smultronen och fåren. Men fåren fick vänta.

Han hörde barn hos grannen. De har inga små, så det var barnbarnen som var där. Linus är lika gammal som Eric, så han ropade på honom att komma med upp på stenen.

De skulle åka till stan, så det får bli senare idag.

     Här blir han lite fundersam, det är vitt på Smultronet. det åkte in i munnen, det smakar Smultron det med.

Har vi tur, så får han vara här över helgen.

Då blir det en långpromenad och båtösning. En fisketur om vädret står oss bi.

Det är mycket som ska klaras av, han har skaffat sig rutiner. I morse fick han se de svällande Päronen, men accepterade att det är några veckor kvar innan Dubbel Philipen är ätmogen.

Han har knappt huggit in på de allt mer mogna vindruvorna än. Tomaterna hänger lägre och fångar intresset.

Och så är det kärnor i druvorna....

     Här får han syn på föräldrarna bortåt vägen.

Stenen är för barnen ett halvt berg.

Våra barn lekte på den och de äldre barnbarnen har vistats där en hel del. Även grannbarn har tjusats av att komma så högt upp.

Vad jag kommer ihåg, så har de andra inte gått upp förrän de kunde göra klättringen själv.

Kanske lyfte vi upp Max någon gång, inte minst för fotografering.

Eric kom på att vi kunde ta en stege, för han har redan börjat snegla uppåt stenen.

Efter klättringen upp i Vilttornet på lördag, så rädes han ingenting längre.

Vi väntade på hans föräldrar som skulle komma.

Hans min är näst intill obetalbar, när han stolt demonstrerar sin närvaro uppe på stenen.

     Här är han ganska katig, när föräldrarna svänger upp på gården.

Stegen gjorde vi när de stora barnbarnen hade en koja i en Ek.

Ja banbarnen med modifikation.

Max hade skrivit en skylt och satt upp vid foten av Eken:

"Tjejer förbjudet, särskilt Josefine". Hon är hans kusin!

Det blir nog snart att göra kojor i träd med Eric. Han är ganska orädd, när han börjar känna sig säker.

     Inte dåligt! Har jag varit där uppe?

Vi har ett ledsystem i Sverige som har satts samman med övriga Europas leder och självaste E1:n går i närheten av Nabben.

Eric hade inte lust att följa med ut och gå, han ville se på TV. Vi gjorde en kompromiss, lite TV och lite gå ut i skogen. "Åkej då".

      Väl ute i skogen, så orkade han mer än vad han trodde. Vi gick ungefär fem kilometer, han gick minst det dubbla.

Efter ungefär en kilometer, stod ett jakttorn. Gick ju inte att gå förbi. Han blev jätteglad när han kom upp och ropade till mig, "farfar jag ser havet"!. Havet var Tolkens norra del.

Växtligheten gick emellanåt honom över huvudet, men målinriktad kommer han snart tillbaka till farmor.

Stövlarna skavde, så det fick bli lite fotöversyn.

Stolt har han bestigit en stubbe och vill egentligen upp på den större, men det finns fler stubbar.

Han vill gärna gå först och vi får ju ta lite hänsyn till att det finns en hel del och undersöka, så det blir lite zickzack.

Rätt vad det är så får han se en stubbe till.

Inte bestiga men väl klättra upp så högt det går.

Vi börjar närma oss sista kilometern.

Vid ett vägskäl träffade vi en grannfru som var ute och joggade. Han ville fortsätta och gjorde motsatta vägvalet än vad vi senare kom att göra, men han sprang villigt tillbaka.

Rätt vad det är så kommer han på att han ska gå barfota resten av vägen hem.

Det gick riktigt bra att gå barfota också, fötterna är väl härdade efter allt barfotaspring i Olofsbo i sommar.

       En bautastubbe, undra på att han är stolt när han får stå på den.

    Tror att den här bilden blir svårslagen, som Flanörens sommarbild 2012.

Eric, yngsta barnbarnet, har en över allt annat överskuggande favoritsysselsättning. Trädgårdsarbete. Gräva och vattna.

Han satt och grävde, när han plötsligt ropade på mig. "Farfar, jag vill plantera en blomma"!

Ja, jag hade lite stående, som inte blivit utplanterat. Mariatistlarna var nog lite stickiga och Pumpaplantorna för sköra. men, så hade vi ett par Vitkålsplantor som blivit över.

Han fick en planta, den var ju stabil och klarade hantering.

Eld och lågor hos den lycklige pojken.

Han började gräva ett hål, satte ner plantan och återfyllde med jord. Slutligen så skulle det vattnas. Han är inte snål med vattnet och den stackars plantan hade nästan behövt flytväst.

Vi kom överens om att det skulle bli Kålsoppa när den blev färdig. Kanske till jul?

Vi har hyggligt många, mycket fina oangripna Kålplantor, så vi ska nog kunna smyga fram lite Kål till soppa.

Odlarmödan kräver sin belöning.

Igår åkte han hem efter att ha varit här några dagar.

Han har mycket att stå i.

Fåren ska tittas till, Hallon plockas, ett icke sinande vattningsbehov(mer hos honom än växtligheten), katter ska tittas till och så har vi Disney channel....

I går var det dags för fårflytt och han skulle hjälpa mig med stängslingen. Det var bara en liten justering som skulle göras, men han är alltid villig att hjälpa till.

Vid vattenhämtningen skulle han bära upp vattnet till lammbunken. Några meter fungerade det, men sen blev det för tungt. Men det är tanken som räknas.

Rätt vad det var så såg jag honom inne i ett Hallonsnår. Hallon är gott och han gillar dem över allt annat.

Enligt egen utsago, skulle han snart komma tillbaka, men först skulle han till Olofsbo.

     Det är tråkigt att vänta på farfar när han pratar med gubbarna.

     Han stretar på bra, men det blev för tungt.

       Så mycket mer sommar än så här kan det väl inte bli?

Yngsta barnbarnet Eric har sovit hos oss i natt och han var uppe ganska tidigt för att följa med ner till fåren.

Ja, jag  fick vänta på honom om sanningen ska fram. Han sover bra och är också hänsynsfull, genom att vänta ut farmor, som inte är kompis med Tuppen.

Samma farmor som vi spände för spisen, för att göra frukost, tills vi var tillbaka.

Väl nere så upptäckte han en nyhet. Det håller på att anläggas en Boulebana, tillika underlag för midsommar-och skördefesterna.

"Ska det bli en lekplats här" undrade Erik och spanade in sandhögen.

Ja, lekplats för stora, svarade jag.

Kommer du då farfar?

Vi skulle hämta ett par hinkar vatten till fåren.

Han är inte så lättfotograferad längre. Är mycket medveten om kameran. Men ibland kan man få till naturliga bilder.

Här är motsatsen till naturlig. Mycket regi för att få till det. Han är lite kul, när han grimaserar, för att se "naturlig" ut. Här lyckades vi få till det när vi skojade om grimaserna.

Skäggdoppingviken i bakgrunden. De visade upp tre ungar slutligen. Av och till tar de en tur förbi födelseplatsen.

Ungarna växer fort och jag återkommer med en liten rapport.

Nu är nog tankarna redan hos Hallonen vi ska plocka när vi ätit frukost.

Han är väldigt glad i att både plocka och äta bär. Han vill ha burkar för att förvara dem i, men rätt vad det är så är burken tom. Det är svårt att motstå. T.om. vinbären tycker han om. Det brukar ju vara lite "surt" för barn.

I skrivande stund så "vattnar han vår stora Rosenbuske. Vattna är en av favoritsysselsättningarna, men man får se upp, för det blir gärna sjöar och en och annan planta skulle behöva flytväst.

     "Det flög in något här". 

Vi ska ha yngsta barnbarnet Eric några dagar i slutet av veckan. En höjdpunkt i tillvaron.

Idag var han på rekogniseringsbesök. Ville se hur fåren hade det, om det gick att bada.

Men framför allt var det Hallonen som intresserade, både vilda och tama. Vi har bestämt, att han och jag plockar av våra buskar på fredag morgon. det blir tredje skördedagen. det har inte blivit så många liter ännu, men på fredag kan det nog bli +5 liter.

Han var också en släng till växthuset, men var förberedd på att Tomaterna var gröna, så han konstaterade att vi får ta dem senare och så började han fantisera om vilka färger och storlekar det skulle bli.

   Efter rekogniseringsrundan var det gott med farmors bulle och saft.

Det var ett bra tag sedan, som jag lade in bilder på Fotosidan, men de senaste dagarna har jag tagit den till heder igen.

Det är bilder från Gysinge, tagna på PRO-kurser där.

Visar några exempel här.