nabbsjuan

Inlägg publicerade under kategorin Barnbarn

Av Flanören utmed Tolken - 14 december 2012 17:18

 


Kent Johansson ringde från Strassboug härom dagen och frågade om jag kunde komma till Kulturhusets cafè på fredag eftermiddag. Kent är EU-parlamentariker och tidigare ordförande i Regionutvewcklingsnämnden.

Han skulle leverera de årliga havrenekerna, (julkärvarna för 08-or). Vi ville ha två st. så de räcker över helgerna, nu när det ser ut som om Bondepraktikan får fel. Snö och kallt

Vi var ett gäng som fikade, Kent hade ett möte kl. 15.00, men de fick vänta för vi hade trevligt.

Körde över Gånghester hem, för Roland Andersson behövde transport. Roland var ju Regionstyrelseordförande i många år.


Eric, yngsta barnbarnet har återinrättat sig bra på dagis och verkar ha acklimatiserat sig i övrigt med.

Han stod på sig och ville gå till Max, stara kusinen, i går eftermiddag.

När han var hos Max sist, så ville väl Max sluta spela ett spel, så han sa till Eric att batterierna var slut.

Eric hade fått ta med sig batterier från mamma när vi hämtade honom i tisdags. Det var viktigt, han ville ju hjälpa Max.

Max fattade galoppen och var väldigt tacksam. De hade kungligt roligt. Jag talade med sonen i telefon när de var hos Max och Eric tjöt och det kluckade om honom. Inte att ta fel på att de hade skoj, mest Eric skulle jag tro.


På söndag åker vi till IKEA, för att möblera upp ett pojkrum, bl.a ska Eric få stor säng. Men Eric är fortfarande inte säker på att han kan ligga i den. "Jag kan få ont i ryggen"!

Förmodligen en omskrivning av att han vill sova hos pappa.

Det blir väl ett litet lass, med skrivbord, stolar och nån sittmöbel i övrigt. Ett bord till hans lilla TV. De hade den i Olofsbo i somras. En matta får väl följa med hem även och förmodligen någon byrå. Han ska även få bestämma gardintyget. Sen får väl farmor eller fastern sätta sig vid symaskinen.

Riktigt kul, att han ska få vara med själv och välja.

Efter den inköpsrundan sitter det nog bra med IKEAS köttbullar och potatismos, även om han inte tar dubbel portion, som kusinen Max gjorde för ett tag sen när vi var där.



Av Flanören utmed Tolken - 11 december 2012 09:00

Idag är det dagen D i två avseenden.

Parker Hannifins pensionärer samlas för en jullunch. Den mycket emotsedda. Eventet är mycket uppskattat.

I fjol var vi c:a 55 pensionärer, mycket talar för att vi blir något liknande i år. 40-talisterna fyller på skaran just nu.

Programmet ser lika dant ut varje år.


             Mycket prat om gamla minnen och mycket mat, det är pensionärsträff på Parker det.


Börjar med kaffe, sedan en dragning om vad som hänt under året. Rundvandring på företaget, som börjar i ordnade grupper, men ganska fort upplöses i sina beståndsdelar när vi kommer till kontor och verkstad.

Återsamling för jullunch, ja det saknas inget för att kalla det helt julbord.

Mycket prat, gamla minnen naturligtvis. Jag har förmånen att känna alla, eftersom jag jobbade fackligt i många år. Nästan lite hemskt, för när jag ser en person, så associerar jag till händelser av facklig karaktär med den personen inblandad. men det verkar vara ömsesidigt, för det är sådana företeelser man pratar om med varandra. Det är ju det vi har gemensamt.

Det finns inga direktörer och höjdare bland pensionärerna. De verkar inte gå i pension på Monsun Tison, VOAC eller Parker Hannifin. Alla tre är ju samma företag, namnen i kronologisk ordning. Jag vet inte var de pensionerar sig, kanske de har lite julkorv i kylskåpet hemmavid.

Kul ska det bli i alla fall.


                  Eric på pappas jobb, Parker Hannifin för något år sedan, när det var öppet hus.


Mätt, ska jag anträda resan till Örebro, tillsammans med sonen och barnbarnet Pontus.

Vi ska som framgått av ett tidigare inlägg, hämta hem barnbarnet Eric, som levt i något som liknar ett kidnappningstillstånd i nästan tre månader.

Eric, barnbarnet som ska hämtas, hade önskat att faster Mette skulle vara med, men hon kan inte lämna jobbet i förtid. Han får mycket tid att busa med henne framgent.

Det ska bli gott att få hem Eric. I morgon får han gå till sitt kära dagis, med kompisar och personal där.

Av Flanören utmed Tolken - 10 december 2012 20:26

       Nu är han snart återbördad, Eric. I morgon hämtar vi honom i Örebro och på onsdag går han till sitt älskade dagis och han får bl.a träffa kompisen Kevin igen.


Sedan den 22 september har ingenting varit sig likt.

Fredagen den 21 på kvällen tog sonen fram skilsmässopapper. När frun förstod vad det handlade om, trodde han att hon fick något spel. Hon började leva om med möblerna, kasta sig mot väggar och hörnen, ropande ”han slår mig, han slår mig….” Sonen förstår inte vad klockan är slagen, utan går ifrån. Efter några minuter ringer det på dörren och polisen kommer. ”Han misshandlar mig….”

I ca 18 timmar sitter han frihetsberövad, med restriktioner.

Frun står vid 9-tiden på vår trappa och vill ha Eric. Vi vill inte lämna honom.

Sonen hade bett oss ha honom över helgen. Mamman hade varit på okänd ort sen tidig måndag.

Men när hon säger att han sitter hos polisen för misshandel, så förstår vi att något har hänt. Att det skulle vara henne han misshandlat, föll oss inte in. Hon såg så välbehållen ut, som hon nu kan.

Själv trodde jag att det kunde ha hänt något på stan.

Jag skickar iväg henne, för Eric var heller inte intresserad av henne.

När jag ringer polisen, så får jag inte tala med sonen, restriktioner. I det läget bestämde vi oss för att hon får ta med sig Eric..

Hon drar iväg till Örebro, med Eric i SONENS bil.

Det skulle kunna handla om falsk tillvitelse, barnarov och egenmäktigt förfarande inom några timmar.

Sonen släpptes, senare än nödvändigt för Erics mamma ville inte tala med polisen. Hon hade redan lämnat två olika versioner av vad som hänt. Det hann i sinom tid bli fyra olika versioner, inte minst för att läkare inte kunde hitta märkena efter ”20 hårda slag i rygg, nacke och bakhuvud”.

Sonen, vältränad, stor och kraftig. Hon hade inte kunnat röra sig efter en omgång från honom.

En syster till mamman, i Örebro, verkade väl förberedd på vad som skedde och hade bostad att upplåta.

Det tog 5 veckor innan sonen med advokathjälp lyckades få träffa sin bortrövade Eric. Han fick träffa honom varannan helg fram till tingsrättens dom. Bl.a talar det faktum att han har ett arbete, emot honom! Att dagisplatsen fanns i Borås, att Eric var skriven i Borås hela tiden, verkade heller inte ha någon betydelse.

Idag kom utslaget i tingsrätten, efter tisdagens förhandlingar. ”Misshandeln” hade inte med vårdnaden av Eric att göra, domaren var stenhård på den punkten och mamman med en kvinnojoursjurist tappade koncepterna, för det var ju deras huvudspår. Domarna börjar tydligen bli trötta på alla fejkade misshandelsfall.

Eric ska tillbaka till Borås, sonen har vårdnaden.


Man får tid att tänka under nästan tre månader.

Kvinnojouren, är de helt hållningslösa, när det gäller att sätta dit männen?

Helt okritiska, går de med på vilka historier som helst? Bidrar t.o.m deras agerande, eller brist på agerande, till att misshandelsanklagelser blir ett verktyg vid vårdnadstvister?

Enligt statistik, kan det visst vara uppåt 70% av alla misshandelsanklagelser som är falska, samtidigt som kvinnojouren inte kommer åt alla verkliga fall, som dras tillbaka.

Socialen och polisen. Ingriper inte vid ett uppenbart barnarov. Bilstöldsanmälan, läggs ner. Det tog fem veckor att få tillbaka bilen!

Den anklagade känner sig bakbunden, så länge misshandelsmålet hänger som ett svart moln över honom.

Men mest av allt. Det finns ett barn inblandat. Slits mellan lojaliteter, kan bli dubbat till i stort sett vad som helst. Människor han tycker mycket om kan baktalas och föräldern kan binda upp honom med tårar. ”Det är synd om den som gråter”.

Nu är det över, men alla förstår att det varit en mängd turer, som det inte går att fördjupa sig i.

Kanske återkommer jag på bloggen i ämnet, när man fått lite distans och samlat tankarna.

Av Flanören utmed Tolken - 25 november 2012 17:10

    Rätt vad det var när han satt och tittade på Disney, så gick han ut i hallen, började ta på skorna och ville att Mette skulle följa med honom ut på sin och Max sten. Ägarbytet kom lite överraskande för flera av oss.


Vid frukostbordet i går  bevittnades ett nytt ägarbyte. För ett tag sedan blev "Mettes sten", Erics och Mettes sten.

Utan apell fick Mette konstera, att Eric och hans kusin Max, Mettes son, utropat sig som ägare av stenen. Inför denna kompakta enighet, hade Mette inget att sätta emot. Ägarkarusellen runt "Mettes sten" liknar nästan den i näringslivet.


Han, Eric, blir allt våghalsigare och nu vill han hoppa ner från stenen. Ja inte så långt, för pappa står och tar emot honom. Men i hans värld så hoppar han ju ner från stenen.


     Han är hygglig ändå, Mette fick komma upp på hans och Max sten.


   Stege upp och hoppa ner. Tur att pappa finns till hands.

Av Flanören utmed Tolken - 24 november 2012 22:55

   Rulltrapporna till nya Pariserhjulet.


Liseberg, detta Västsveriges stolthet, upplevs av de flesta under sommaren. Ljumma långa kvällar.

Men Liseberg har ett längre liv.

Just nu står det i Julskrud. Mycket lampor och andra ljuspunkter. I brist på naturell snö, har man sprejat en hel del på granar och annan växtlighet.

Sonen skulle dit idag, med sina tre barn, våra barnbarn. Fast mest var det väl Eric som såg fram emot det. Pontus och Josefin följde väl med för själva utflyktens skull. De drog mest omkring eller hängde, när de inte lekte med Eric. Eric ville ha med sig Josefin på flera åkanordningar men hon hade inte lust.

Principen bröts vid det nya Pariserhjulet. Där stegade de in i en kabin, alla fyra.


          

Eric ville åka mycket, så mycket att energireserverna behövde fyllas på.



Har inte tänkt på det tidigare, men det är slående hur mycket lotterier och liknande det finns på Liseberg, mycket mer än åkattraktioner. Inte minst nu när en del är nedstängda för ombyggnationer, andra för att det är för kallt.

Vi var inte särskilt lyckosamma. En påse Julskum, var ett magert resultat av alla våra försök. Trots att vi körde med system och i bolag, så blev det som så ofta, lotteriet som tog hem vinsten.

Men Eric ville åka allt som låg på hans nivå och gärna högre. Det blev pappa som fick åka med honom.


Jag hade ytterligare ett skäl till resan, förutom att umgås med barnbarn.

Veckans fototriss har som tema ljus och det räknade jkag att Liseberg skulle bidra med.

Visst fanns det ljus i olika former, men inget fotoväder

Gråmulet och in emellan några regndroppar. Att fota barnbarnen fick ske i dåligt ljus. Pontus och Josefin var väl lika glada för det, de vill ändå inte vara med på bild. Men Eric är fortfarande en linslus, även om han också, med ålderns rätt, börjar bli lite mer svårregisserad.

Under alla omständigheter var det en trevlig eftermiddag och jag hittade en Vildsvinskorv, som jag ska köpa hem, från Viltmat i Jettene utanför Falköping. Den var lite utöver det vanliga både i struktur och smak.



 

I kabin nr. 8, i mitten, där har jag 4 släktingar.

Av Flanören utmed Tolken - 23 november 2012 11:03

Hämtade sonen i går kväll på Säve flygplats. Han hade varit och sett Arsenal mot Montpellier i Champion leugekvalet. Nöjd, Arsenal vann med 2-0-

När vi körde genom stan, så lyste det friskt på Liseberg, de har börjat jula där redan.

Han hade funderat på att åka dit i morgon med barnen.

Eric har redan börjat räkna upp vad han ska åka, bl.a Pariserhjulet(högre upp kan man inte komma!).

Har lust att följa med ner, men får se, det beror på vädret.

Klyver sista kubben om en stund på en stor hög Bokkubbar.

Kan ju vara lagom att göra en liten paus, för sen väntar 15 kubik Björk som vi tog reda på i vintras.

Men det går inte ifrå en, så det blir la väl.

Av Flanören utmed Tolken - 11 november 2012 15:52

 

Trots lite dåligt väder, så ville Eric gå upp på sin sten. Han hade redan igår börjat tala om att han ville åka till stenen hos farfar och farmor.


Idag hade vi besök av hela konkarongen, ja, inte Josefin, flickbarnbarnet, hon hade annat för sig.

Vi brukar inte hålla så hårt på bemärkelsedagarna, när det gäller vuxna. De stora barnbarnen verkar i det avseendet inte bli vuxna än på ett tag. Max är 19 och Pontus 18 och väger bara ett kilo mindre än mig, men till jul och egna bemärkelsedagar så är de fortfarande barn.


 

Eric och jag hade tisslat lite inför hans fars fars dag. Vi kopierade på riktigt fotopapper, en bild på Eric sittande på stenen, som han fick ge pappa. Den var uppskattad och Eric stolt.


Det märks vilket behov mindre barn har av att umgås med sina större syskon eller som i Max fall, kusin.

Eric blir en helt annan kille när han får busa med dem, eller de lär honom någonting. Inte att förglömma, all pedagogik till trots. Både och är ju naturligtvis optimalt. Dagiskompisar/klasskamrater står för jämnårigumgänget och kusiner och storasyskon slussar fram de mindre till vuxenlivet. Ganska intressant att följa när man har barnbarn i olika åldrar.


Vi hade satsat lite extra på maten idag, bemärkelsdagen till ära.

Kul att alla åt med glupande aptit.

Vi började med melon lindat i rökt skinka.

Fortsatte med en mycket välsmakande Burgundisk gryta(skriver så för det är lättare att stava till än det Franska namnet). Den bästa burgundiska grytan jag gjort. Kötett får ligga i vinmarinad ett dygn tillsammans med en del av legymerna. Efter stekningen så hälls hela marinaden ned i grytan och min klo, apelsinskal, som ger en väldigt speciell smak. Mette, dottern, upptäckte och uppskattade.

Vi avslutade med hustruns hemmagjorda chokladpudding med vispgrädde och rött bär.

Men det blev ganska fort kaffe även, för dottern är inte sen att påminna om det.


 

Innan de åkte hem så gick Eric och Max, kusinen, upp på stenen. Därifrån så skojade de med oss en hel del, bl.a så försökte de vara skräckinjagande.



Av Flanören utmed Tolken - 9 november 2012 13:36

 

Förra gången han var här, kände han för att ta sig upp ytterligare en gång, nu på sin egen sten. Att han bara äger den till hälften gör inget ,när den andre ägaren är faster Mette. Han fullkomligt avdyrkar henne och hon honom.

"Mette är min bästa kompis", säger han till vem som vill lyssna.


I helgen får vi besök av Eric yngsta barnbarnet igen. Även några av de andra barnbarnen är på G.

Det börjar bli tätt mellan givarna nu. Men Eric får ju se till sin sten som han enligt handslag med faster Mette har blivit hälftenägare i.

På söndag är det dags för lite middagssamling också. Tror de tycker det är bekvämt att slippa dona med sånt. Det finns ju ett kul uttryck; att slita ut en generation i taget.

Nöjet överträffar slitet, många gånger om.

Presentation

Fråga mig

29 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< September 2021
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Länkar

RSS

Kategori


Skapa flashcards