Nu är Max födelsedag avverkad, vederbörligt gratulerad och önskedoppat; Snickerskakor och nybakta kanelbullar.

Vi blev bjudna på mat, i stället för kaffekalas.

Lasagne och en god sallad.

Men, även om man är cool, 16 år och gärna markerar vuxenhet, så kunde man inte ha födelsedag utan Snickerskakor och Kanelbullar, "det har vi ju alltid haft".

Spexpresenten från gårdagens Grännabesök, var uppskattad.

Klipputrustningen som han fick av mor och far, ser han inte ut att behöva använda på ett tag.

Annars är det pengar som uppskattas mest i den åldern.

Ha roligt för och kunna dryga ut klädkontot.

Han har verkligen blivit vuxnare, har börjat gymnasiet på plåt och svets.

Högstadiet var en pina, som läraren uttryckte det:"Jag förstår inte hur man kan komma turboladdad till skolan, men bara släppa till som en mopedmotor".

 En god del av den vakna tiden levs såhär, eller framför datorn.

Nu är det annat ljud i skällan, skolan är roligt, intressanta ämnen och så kan man ju göra så mycket för pengarna man tjänar när man ska börja jobba.

Max bröt upp ganska tidigt, för han och några kompisar skulle gå på bio.

Födelsedagsbarnet till trots, så var det ändå Eric, 14 månader, som blev centralpunkten.

 Rycka loss fasters hårband, det kan man göra om och om igen.

Var han det inte, så såg han till att bli det.

 Erik riktigt ser upp till sin kusin Max och Max tycker det är roligt med en okomplicerad relation.

Fin kusinkontakt

Den 30 augusti 1993, tidigt om morgonen föddes han.

Vårt första barnbarn, Max, som är namnad till Maximillian.

Namnet fick han då hans mor och far diskuterade namn och pappa konstaterade att hans eget namn betydde "den store".

Dottern började omedelbart bläddra och kom fram till "den störste", Maximillian. Tillnamanet Hobbe fick han efter en seriefigur som pappa tyckte var rolig.

Vid 6-tiden, födelsemorgonen ringde dottern i slutskedet av värkarna och sa, att nu är det snart klart.

En timme senare ringer hon otåligt igen och frågar var vi är, det var ju klart, en pojke.

Vi hade fått en bensinläcka på bilen, men vände på väg till jobbet och möter på trappan till BB, en dotter stående och röka!

En halvtimme efter födseln.

Max har varit mycket hos oss, hans far och mor bestämde sig för att leva åtskilda, men ta fullt ansvar för Max.

Det har fungerat alldeles utmärkt och jag har svårt att se, att ett barn i en "kärnfamilj" skulle kunna ha haft det bättre.

Vi hämtar pappan i Västra Frölunda vid ettiden idag, han är lite svårflyttad, efter en benamputation.

Han hade en canser i benet.

Klockan 15 ska det celebreras.

På bilden är han inte många tvärhänder hög.

Han hade fått en riktig hammare, "arbetshammaren".

Med spik som han fått av vår hyresvärd på Öland, hade som synes haft att göra.

Han ropar på mig, och utbrister glädjestrålande:"Morfar, nu har jag spikat fast altanen".

Föräldrarna hade varit iväg på Audision med honom häromdagen.

Idag fick de beskedet.

”Honom ska vi ha”.

Får väl se vad det blir av det, men lite kul i alla fall.

En mellandag, ja vädermässigt, mellan regnandet, det var uppehåll, en del sol och hygglig temperatur.

Eric, yngsta barnbarnet, 13 månader, skulle komma på besök idag.

 Blixtsnabbt drog han iväg på sin rundbana, som en bulldozer, inget får stå i vägen när han kommer

Vad dom utvecklas i den åldern, vad fort saker och ting förändras.

Trots att det inte är mer än enochenhalv vecka sen vi sågs sist, så har det hänt en del.

Det är på vippen att han går, men det är det där lilla sista som saknas, men det kan komma i morgon, eller dagen därefter.

Erics mamma skulle plocka blåbär.

Här är sagolikt rikt på bär i markerna, smultronen är väl nästan över nu, men har funnits i massor.

Vildhallon och Blåbärsriset dignar under bär.

Bra kvalitet också.

Inemellan fick jag lite tid att måla uthuset.

Ska det bli "läsare"* av honom måntro.

Det var också fårflytt idag.

Eric har varit hos fåren några gånger.

Det var inte att ta miste på, han visste vart vi skulle.

Han blev ivrig och vi ville höra att han härmade ett får.

Fåren var också ivriga, att komma åt kraftfodret i hinken på axeln.

En tacka försökte, och var nära att lyckas, att hoppa upp och nappa åt sig ur hinken.

Någon försökte klättra på min rygg, andra stänger genom att trängas.

Men fram kom vi.

När kraftfodret var uppätet, gick det inte många minuter innan hela flocken var på favoritstället, en sydvästsluttning i kanten mellan skog och öppen yta.

Lustigt, det är inte så särskilt med betet där, men dom trivs där.

Erics främsta sysselsättning var i övrigt, att krypa upp och ner för små trappor i en rundbana, altanen, trädäcket, köket, vardagsrummet och ut på altanen igen.

För att variera, så vände han på rundan ibland.

Man får ha uppsikt, för det går snabbt.

Han har börjat backa ner för svårare trappor.

Lite kul att se när han överlägger med sig själv om metod.

 En bestämd herre, sker det inte som han vill, så säger han ifrån

Det blev en hel del bär och förmodligen blir det en upprepning.

* Läsare, använde min mor som benämning på frireligösa, hon kom från Dalboslätten.

Det har blivit en del fotograferande, av Eric, yngsta barnbarnet.

Han var 1 år på midsommarafton och är på vippen att börja gå.

Utforskar världen krypande, både uppför och nedför trappor.

I går, när vi lämnde pojkarna till respektive förälder i Olofsbo, fick jag en bestämd uppfattning av att Eric funderade på vad jag gjorde.

Blicken kan inte mena nåt annat än; ge dig nu farfar.

 Vad håller du på med farfar?

Erics huvud täcker förtjänstfullt Arsenalmärket på sonens tröja.

Smulan i mungipan, är fragment av kanelbulle.

När Max, älsta barnbarnet var nyfödd och framåt, gick det åt en hel del meter svartvit film.

Nu med Degitalkameran, finns det inga begränsningar.

Tror det har blivit något 1000-tal bilder, eller mer, på Eric.

Sonen har klagat på att jag stavar namnen fel på två av hans barn.

Nu har jag stavat Eric med c!

Sen är det bara Josefin kvar att rehabilitera, vilket härmed är gjort.

Dagen Ö närmar sig. I morgon bär det av till Öland.

Veden är inne.

Pojkarna har gjort ett jättejobb.

Noggranna och bra tempo.

De är lite svåra att få i säng på kvällen, men det jämnar ut sig för de går upp lika motvilligt.

Jag tror det är en del sport i det hela.

Bilden är arrangerad, men de är stolta över sitt jobb

Vedbodens riddare.

Sen kan det ju inte hjälpas att de är lite mänskliga också.

Säger man att efter det och det tar vi paus, då ökar tempot.

In till datorn, gärna med bullar eller kakor.

Max framför datorn fullt uppe i ett spel.

Fårägarna ska sköta fåren under Ölandsveckan.

 Mamma är bäst, en av mästerrymmarnaa trygg hos sin mamma

Det är egentligen bara att se till dom varannan dag, vatten och kraftfoder.

De har ju daglig, ja stundlig tillsyn av alla som rör sig i området.

Eftersom de går utefter bad-och båtvägen, så kan det inte hända mycket utan att det registreras.

Kalle och Lena, fårägarna, har en tik som löper, Ricko Bordercollie och vallhunden låter det inte gå obemärkt förbi.

Ricko, se men inte röra!

Nu ska dom hållas i celibat, för förra året var uppsikten inte hundraprocentig och det gav en kull blandrasvalpar, varav en utgör deras hund nummer tre nu.

Hustrun har bakat en del inför Ölandsresan.

Pojkarna är ena riktiga kakmonster och nu ska de få sitt lystmäte, sju sorter!

I går kväll kom pojkarna.

Vi började med namnsdagstårta, det var ju 8:de juli och Kjell hade namnsdag.

 Jordgubbstårta, av köpta bottnar.

I fjol skrev jag i liggaren "10 år, dag för dag", namnsdagen gick obemärkt förbi.

Så icke i år.

Pojkarna hjälpte mig att ladda ner ett antivirusprogram till den bärbara datorn.

Det tog 3 timmar med min trådlösa uppkoppling.

På Öland blir det den de kommer att använda och dår är det bäst att ha både hängslen och livrem.

Halvett tyckte jag att det var dags för dom att lägga sig.

Inga protester, verkade mera som de tyckte det var skönt att jag sa till.

Dom var trötta.

Pontus och jag hade tittat på Al Capone och Max som vanligt, spelade på datorn.

Halvtio, väckning.

Utan större protester.

De började jobba lite efter tio.

De är fantastiska på att organisera mellan regnskurarna.

Sen var det tårtpaus, det som var kvar sedan igår.

 Och bra blir det. Försökte skaka om i deras staplar, men icke.

Stabilt.

Sommarens fickpengar kommer att vara välförtjänta.

Boden kommer att bli väl full, en intern vadslagning om veden ryms eller inte.

Max, får inte in allt,

Pontus, kommer att få in allt.

Tårtan avlöses av nybakta kanelbullar som smörjmedel, sen ska de få Lappskojs, grovmosad potatis , Salta biten och gröna ärtor, allt i en skön förening.

Träning inför lumparlivet...

Nävisst, det är ju inte självklart nu för tiden.

Reinfelt skiner som solen i glansen av G7 ledare med Obama i spetsen.

Såg att han tyckte det var redigt marcherat av en förortspojk.

Ja, inte vilken förort som helst.

Silverskeden har suttit i munnen från födseln.

Pontus i aktion på övre bilden, Max "poserar" på den undre.

Hängde på låset hos frisören, eller frisörskan rättare sagt, i morse.

Hade inte klippt mig sedan veckan före vi åkte till Toscana.

Det behövdes.

Det blir en gång i kvartalet.

Hustrun var med, vi skulle storhandla på COOP FORUM, men tog en skulpturrunda först, i centrala Borås.

Det händer mycket i stan på det kulturella området.

Tänkte återkomma till det efter en heldag i stan, senare i sommar.

Vi skulle som sagt storhandla, för vi ska ha "arbetsfolk" i maten till på lördag, sedan följer de med till Öland på söndag, men då som turister.

Det är alltså de två älsta barnbarnen, Pontus och Max, som det handlar om.

 Pontus och Max från 2002, en av de få stunder de kom upp ur Kalmar sund.

Badintresset har avtagit med åren, nu är de närmast badkrukor.

Vi uppskattar mycket att de fortfarande vill följa med "di gamle" till Öland.

Men man kan ju kanske förstå det.

Max mamma hade frågat honom igår om han hade några pengar kvar tills Öland.

"Öland kostar inget" säger Max, morfar och mormor betalar allt.

Som man bäddar får man ligga.

Det blir väl inget kvällsskift för dom i kväll, men i morgon kommer vi att köra upp dem i ottan(i deras värld) kl. 10.00

Det är oförskämt tidigt enligt pojkarna, men lite ordning får det vara.

Meningen är att de ska bära in och stapla 10-12 kubikmeter ved i boden.

Det blir som ett beting, sen får de dimensionera dator-och TV-tid efter det.

Jag tror de klarar det galant, dom har en väldig kapacitet när de sätter igång.

De arbetar väldigt fort när fitid hägrar.

Samma fenomen som med folk som sätter bautamotorer på sina båtar?

Vill de komma från sjön så fort som möjligt?