I går kväll satte jag två surdegar, en ”vetesur” och en ”rågsur”.

Använde rivet äpple som ”drivmedel”.

Min husgud när det gäller bakning är Jan Hedh på Olof Wiktors bageri på Österlen.

Hustrun använder också surdeg till ett härligt, grovt Danskt rågbröd.

Den ursprungliga surdegsklumpen fick hon av en väninna.

Numera har hon alltid ett par klumpar i frysen.

Väninnan har i all vänskaplighet kommit att kallas ”Surdegen”.

Brödsortimentet på Olof Wiktors, bakat på Surdeg, Poolish eller Levain.

Surdegsbak har närmat sig massrörelse.

På senare år är det många som gör sin egen surdeg och bakar bröd på ett delvis annat sätt, än med det traditionella snabbgästbaket.

Jag brukar även följa en Boråsares blogg, som handlar om surdegsbakning.

På lördag kväll ska jag mata mina ”surar”, för att på söndag sätta in dem i kyl.

De kan hålla sig i ett par veckor.

När jag varit i Vänersborg på Regionfullmäktige må-ti, ska jag baka kavring och något fruktbröd på rågsuren och frukostbullar och något större bröd på vetesuren.

Även hustrun står i beredskap att baka ”sina” bröd.

Bären har i huvudsak gått åt, så att det finns plats i frysen.

Jag har även prövat att baka t.ex baguetter genom att starta med en Poolich och goda större bröd med Levainmetoden.

Kanhända jag återkommer till det efter julen.

Vi var och skaffade en lite mindre hushållsmaskin för någon vecka sedan.

Den är avsedd för lite lättare aktiviteter än bakning, passering och korvstoppning.

Till pajer, riva eller strimla olika saker ja användningsområdet är stort, utan att vara för stökig.

Idag blev det en Äpplepaj.

Socker, mjöl och smör kördes ihop, därefter i med ett ägg och vips så var degen klar.

Äpplen och mandelmassa strimlades grovt.

En botten och ett lock av degen, däremellan äpple-mandelmassablandningen.

Husch in i ugnen.

Det var svårt att hålla sig

Vi hade svårt att vänta, men till slut svalnade den såpass.

"Jettegodtt", som MatTina sa innan hon gett sig ut till den komersiella matlagningsTV:n.

Fick en sådan lust att göra Boeuf Bourgignon, när vi gick på COOP och handlade.

Det är väl de Franska berättelserna som smittat av sig.

Sagt och gjort, nära 3 kg högrev och några hekto rökt fläsk.

Resten hade vi hemma.

Lika bra att göra en ordentlig laddning, när man ändå ska skaffa sig en massa disk.

Det finns många recept på Boeuf Bourgignon.

Här är ett och ytterligare ett.

Mitt kok passar väl bäst in på det senare, vad gäller volymen.

De flesta recepten är ”kallopskok”.

Vinet tillsätts efteråt när köttet ska koka.

Självodlade ingridienser gör matlagningen ännu roligare.

Bl.a så ersatte jag smålökarna, med Charlottenlök från egna landet.

Jag marinerar köttärningar och rökt fläsk med vin, vitlök, hälften av timjanen, morötter och Lagerblad.

I ett dygn.

Köttet blir mörkt och det kommer verkligen att smaka vin.

Vänd runt i marinaden några gånger.

Därefter bryner jag kött -och fläsktärningar och kokar i marinaden plus resten av kryddor m.m

Späder med vin efterhand.

Gör man som Floyd, när han lagar mat, så får man köpa en baginbox.

Jag köpte ett ganska fylligt vin.

När jag kokar, så tillsätter jag några 4:de-dels apelsinskal med så mycket som möjligt av det vita borttaget.

Fläsksvålen bryns och får koka med.

Koka ur pannan med lite vin.

Svål och apelsinskal tas upp före servering/infrysning.

Den andra halvan timjan tillsätter jag 5 minuter före det hela är klart.

De eteriska oljorna i Timjanen är så flyktiga, att smaken har hunnit försvinna om den kokar med hela tiden.

Om man förnimmer, långt, långt bak, både timjan och apelsin, då har man lyckats.

Låt det verkligen långkoka, köttet ska falla isär, bara man kommer i närheten med besticken.

Jag vill ha grytan simmig, så det blir lite fusk med mörk redning om det behövs.

Såg att de hade fått in fäska blå fikon på Konsum i Dalsjöfors.

De är inte billiga.

Vi köpte betydligt billigare fikon, i Paris 2007.

I samma veva var vi på D Hillerins köksredskapsaffär.

Där blev det en ragugryta och en halvstor kastrull.

Vi hade köpt den mindre modellen året innan.

Eftersom det började bli en del att bära, så kom vi på att packa fikonen i kastrullerna.

Inte minst med tanke på hemrasan.

En stund senare kom vi till Muse DOrsay.

Hustrun, inne på museet, med "Fikonkassarna". 

Killen i garderoben undrade om vi hade några livsmedel i kassarna.

Nej, bara det som man tillreder i svarade vi!

Väl hemma gjorde vi storkok på nedanstående marmelad.

Vi har bara någon enda burk kvar, efter presentande, juklappande och inte minst egen konsumtion.

Den är outstanding till ost.

Tror det blir billigare att betala det högre priset här, än att åka till Paris för att köpa Fikon.

Ingridienser

1 kg rödaktiga färska fikon
1 citron, saften
800 g socker
8 färska lagerbärsblad eller 6 torkade

Gör så här:
Dag 1
Tvätta fikonen och ta bort fästet. Dela varje fikon i ca 6 bitar.
Pressa citronen.
Häll i citronsaft, fikon och socker i en syltgryta och koka upp alltsammans under omrörning.

OBS! Bara koka upp, så mycket att sockret smält.

Häll upp i en bunke och låt svalna. Täck med plastfilm och låt stå i kyl över natten.

Dag 2
Häll fikonen i en sil och låt sockerlagen rinna av.
Häll upp sockerlagen i syltgrytan och koka. Pensla ständigt grytans insida med en pensel doppad i kallt vatten för att förhindra sockerkristaller.
Koka till 112-114°. Eller gör ett sockerprov, se sockerkokning s.14
Tillsätt fikonmassan och lagerbärsbladen. Koka under ständig omrörning.
Skumma ytan med en sked. Pensla insidan av grytan då och då. När fikonen börjar bli transparenta och sylten håller samman bör den vara ca 105-106°.
Häll genast upp marmeladen på steriliserade burkar. Sätt på locken med en gång och vänd burkarna upp och ner.

Det blir ca 1500 g marmelad.

Det där med penslingen har jag inte uppfattat som livsviktigt.

För den som har Franska intressen, kommer det ett inlägg kl. 23 i kväll.

En 10-kiloslåda med Gravensteiäpplen har blivit mos, passerat och med bitar, några äpplekakor och lite annat gott.

Vallåkrakärlet har stått och väntat på att bli använt.

Idag ska det bli.

Tre kilo morötter som bas blir premiärsyrningen.

Krukan har rengjorts noga.

Fel bakterier kan ställa till katastrofer, rätt bakterier gör underverk.

Hustrun, som varit i "branchen", tillåter ingen plast, bara "rena" material.

Allt nydiskat i hett vatten vid användningen.

Morötter och Basilika direkt från växtplatsen.

Vi har fått en enorm Morotsskörd i år.

Trots sin storlek är de inte träiga.

Resultatet av mycket aska från kaminen och kompost.

Basilikorna börjar bli lite hängiga, håller inte 10 grader på natten i växthuset, de signalerar direkt.

Löken är skördad sedan länge, Palsternackor liksom krydderier mm inköpt.

Filmjölk silad för att få vasla till beredningen.

Föreställningen kan börja.

Det är långkok det handlar om.

Först om 10-11 veckor kan vi smaka resultatet.

Vi ska ha Lasagne till middag idag.

Vi åt det hos dottern i lördags, men var sugna.

Därför gick jag ner till växthuset för att hämta en bunt Basilika.

Väl där, så möttes jag av nästan mogna vindruvsklasar.

Hustrun har vattnat när jag var i Uddevalla så det är några dagar sedan jag var nere.

Fick bara hämta kameran.

Vi köpte lite mer än 1,6 kilo Märgpipa på Konsum i Dalsjöfors i går.

Dels gör vi Lasagne idag på köttstuvning, dels frös vi in färdiglagat kött till fyra omgångar Gulaschsoppa.

Basilikan skulle jag ha i Bechamelsåsen.

Vi rev lite gamla ostskalkar från vanlig ost, Parmesan och Pecorina, som blivit liggande längst in i kylskåpet.

Lite mögel var lätt att ta bort med en kniv.

Nu står Lasagnen i ugnen.

Förväntningarna skruvas upp.

Vi har aldrig gjort Lasagne på helt kött tidigare och så har vi haft i en flaska Italiensk tomatpasta.

Men tillbaka till vindruvorna.

 Den uppmärksamme ser delar av en klase Päronformade tomater, deras äldre syskon äter vi redan av.

I viss mån kan man tala om djungel, då jag glömde att beskära dem i höstas.

Men vindruvor blir det och uppskattningsvis mellan 50 och 60 klasar, kanske fler.

Alla klasar är inte så trinda, för vi går och äter de mognade druvorna efter hand i början.

Smaken är inte den allra sötaste, vi har haft för dåligt med sol.

Fullt ätbara i alla fall.

Kanske gör lite marmelad på dem i år.

En klase som fått vara ifred, hittills.

Vi har ätit Bruchettasmörgås på gatukaféer i Italien.

Vi har köpt Bruchetta och gjort picknickmackor av här hemma.

Men vi har aldrig bakat någon själva.

Efter att ha fått en så härlig hembakad Bruchetta på kursgården i veckan, så kunde jag inte hålla mig längre.

Det fick bli ett litet brödbak idag på eftermiddagen.

När middagsluren var avverkad så plockade jag fram grejerna.

Vi tog vad vi hade.

Lite Durumvete, men mest Vetemjöl special, för proteinhalten skull.

Soltorkade tomater, och Oliver, med flingsalt och olivolja ovanpå.

Fick till en bra deg.

Det brukar jag få sedan jag inhandlat och läst Jan Heeds bakbok.

Skillnaden är knådningstiden.

15-18 minuter och saltet i de sista minuterna.

 När brödet jäst upp andra gången, på plåten, använde jag den ärvda ”kakepecken” från min mor.

Den har ”peckat” 1000-tals brödkakor i mitt föräldrahem.

Startade på 225 grader i 10 minuter, sen öppnade jag och luftade ner till 175, därefter väntade jag tills den fick fin färg.

Vi har provsmakat, det är svårt att hålla sig.

Jättegott.

Blir inga problem med kvällsmaten, med Ost och Te till.

Surt sa räven om Rönnbären. Mycket Rönnbär är ett förebud om en bister vinter. Mitt förhållande till Rönnbären, utöver fotoobjekt, har med livsmedel att göra. Det går att göra ett utmärkt gelé på Rönnbär och äpple. Vi har gjort ett par omgångar vin på Rönnbär och äpple.Tokajergäst och snåla lite med sockret, så blir det ett alldeles utmärkt ”altanvin”.Några isbitar och du kan sitta hela kvällen, utan att byta sort. "En ska ente blande", är en väl grundad erfarenhet. 

Jag har inte fått de Rönnbärsbilder jag vill ha.

I morgon och på söndag ska det bli väder.

Då får vi se.

På andra sidan vägen har vi ett par stora Rönnar.

Kunde inte låta bli att försöka fota lite.

Ljuset var dåligt, så hälften av bilderna fick kasseras p.g.a dålig skärpa.

Sedan var det exponeringen.

Varierade mellan –2/3 steg och +2/3 steg.

Här är några som ändå tål att tittas på.