En fin kväll och det låga ljuset söker sig bl.a in i Doppingens öga och det röda förstärks. Här är det önskvärt med röda ögon.

Känns som att sommaren är på gång nu.

Efter att vi lagt arbetshandskarna på hyllan vid 17-tiden, så "skrotade" jag i ett par timmar, ute.

Skrota är min beteckning då man pillar med lite av varje och t.ex bara går i kring och ser hur allt artar sig.

En skön kväll, äntligen.

Idag ska vi "så", eller mera riktigt; sätta ärtor.

De har legat mellan blöta papper i en vecka och fått både groddar och livblad. Nu är jorden tillräckligt varm.

Men vi får stänga in dem ordentligt med tätslutande fiberduk, annars får vi dela med oss till fåglar och möss.

För att klara Störbönorna, har vi efter förgroning sått dem i en sålåda och planterar ut när plantan växt till sig lite.

F.ö blev det klart med Ölandsveckan i går. Vi har haft lite svårt att få kontakt på telefon. Inte lätt när man har fel nummer.

Vi ringde en granne och hon gick över med telefonen under pågående samtal. Jodå, de hade allt väntat på att vi skulle ringa. Vilken vecka kommer att bestämmas de närmaste dagarna, liksom vem eller vilka som ska åka med.

Hustrun uttryckte det ganska bra idag, när jag kom tillbaka från telefonsamtalet.

"Jag har funderat på hur vi skulle fått de baden i sommar men trott att det var kört".

Det är i första hand morgondoppen hon tänker på och jag håller med, men nu är de räddade.

På väg mellan badstranden och Doppingviken, hörde jag ett skrän ovanför huvudet, ja, en bra bit ovanför.

Slängde upp kameran, zoomade och drog av en serie bilder. Ett par blev hyggliga, det här är en av dem.

Andra hade bara med bakkroppen, ja nån t.o.m bara några stjärtfjädrar!

Riktig fotbollskväll i kväll. Först vänskapslandskamp mot Norge, sen VM-match mot Nigeria.

Norgematchens värde ligger ju mest i att vi slår dem och åker hem sen. VM-matcherna är ju nerv hela tiden och Svenskorna behöver vinna gruppen(bl.a. slå USA) för att slippa Japan i mellanomgången. Med ett beskedligare motstånd i mellanomgången, så luktar det semifinal.

Men vem har sagt att de ska bli etta eller tvåa i gruppen. Nigeria och Australien vill nog också ha med ett ord i laget.

Fullt jobb ute idag, ända fram till regnet. Då åkte vi och hämtade trimmern, som varit på reparation.

Det börjar arta sig nu, trots kylan. Tagetsen i växthuset har börjat blomma och det sådda och satta utomhus kommer hyggligt m.a.p kylan. Jag fick m.a.p på hjärnan idag, när vi jobbade ute. Det smög sig på mig hela tiden. Så det blev m.a.p hit och m.a.p dit. M.a..p ingenting, alltså.

Två tomma kamerabatterier i morse, gör att det får bli en Svanbild, från i går kväll. I morgon är ungarna en vecka gamla.

Försmädligt, förargligt och slarvigt.

Trodde att andra batteriet var fulladdat. Visste att det i kameran var inne på "Svanesången".

Men icke, jag har gått omkring med ett förbrukat batteri, som reserv!

Ja, ja, det blev en fin morgon ändå. Vindstilla, det minns jag inte när vi hade sist.

Doppingungarna vill gärna sitta på ryggen. Verkar som föräldrarna är trötta på det, för jag fick bevittna när den ena skakade av sig alla fyra. Jodå, där är fyra ungar.

Vattennivån har stigit och boet flutit ut en bit, knappt synligt över vattenytan.

Knipan har kläckt, men jag lyckades inte få se ungarna. De låg inne i vassen, hörde ett och annat litet pip. Modern gjorde fyra försök att nå dem, men avbröt inflygningarna. Var väl skraj för mig.

Det får bli ett besök i viken i kväll i stället, med nyladdade batterier.

Vi slapp frosten i natt, men det är mycket vått av dagg. Utan vind, så tar det nog ett tag innan det torkar upp.

Den lilla armadan har fått en örlogschef! 

Klicka på bilderna så blir de större.

Där syntes inte mer än tre någon gång, så det troliga är, att de är tre.

En liten simtur på tryggt avständ till en vuxen.

En kull Gräsandsungar har tagit över Doppingboet, som lekplats.

Mat på gång!

Men, vad ska de göra med en så stor fisk?

Huvudet ner i halsen först, sen slinker hela fisken ned. Otroligt!

Det blev en fin kväll och mer än Doppingar var i farten.

Mest i farten var en Gräsandsfamilj, som gömt ungarna i vassen, för att ostört kunna söka föda. Men ungar är ungar, rätt vad det var, så började de leka. Jagade varandra i viken och det dröjde inte länge förrän de träffade på föräldrarna.

Knipan, som ligger och ruvar fortfarande, var ute en släng och dök efter föda. Även en Skrakhona sökte mat. De ska väl snart kläcka och då blir det ännu mera liv i viken.

Tre vita dunungar. De ska bli mörkare i färgen vad det lider. Det har vi ju lärt av H C Anderssen.

"Den grimme erling"

I lördags kväll, när vi var på hemväg, från ett "kombineraihop" morsdagsfirande hos dottern, så såg vi att det var nåt särskilt på gång i Svanboet. Den ena låg precis bredvid i vattnet, den andra stod upp och rotade i boet.

Kläckning! tänkte jag, men kameran var inte med, naturligtvis. I går tog jag en tur mellan skurarna och då simmade de med föräldrarna. T.o.m där det är tacksammast att fotografera.

Precis som Skäggdoppingarna, kommer de aldrig att gå upp i boet mera. Får se om det är Gräsänder, eller några andra som skaffar "sommarstuga"

Boet, förgätet. Det ser lika ödsligt ut varje år, när de lämnat det. Sjön med väder och vind, ska mer eller mindre mala ner det. Men, det har även i år fyllt sin funktion.

Fåglarna hade flyttat in i vassen.

Lite bonusbilder, på föräldrarna var för sig och tillsammans. (Klicka på dem så blir de större.)

Det går att se tre ungar. Får se, där kan vara en fjärde också, eftersom de ruvade ett par dar efter att jag upptäckte tre.

Beroende vad mataren har i näbben, kommer olika ungar fram och tigger. Där är fortfarande en liten som ska ha fjädrar.

Vinprovningen, den sista för säsongen, var trevlig och vi hade tur med vädret under tipspromenaden. En tipspromenad där jag bl.a blev delad tvåa.

Vi provade ett Rose från Serbien och tre röda från Chile. Alla med tanke på ingången grillsäsong.

Det röda Las Mulas, blev min favorit för kvällen. Ett smakrikt och mjukt vin som passar till mycket. Kanske inte det hårdast kryddade köttet, men då finns väl nåt annat, med mera tanniner och lite grövre struktur.

Bosse, kvällens allt i allo, hade lagt baconlindade fläskfilébitar på grillen, när vi kom tillbaka från tipspromenaden.

Han hade gjort en frisk potatissallad med äpplen, ja han hade gjort tipspromenaden och allt annat med. Och så höll han provningen som vanligt.

Hustrun har den goda egenskapen, att förbarma sig över mig i såna här situationer.

21.15 stod hon och bilen och väntade på parkeringen utanför HGF-lokalen på Norrby.

Och jag kom hem i god ordning.

Efterverkningarna var inte värre, än att jag kunde gå ner till sjön i morse, när jag hämtat tidningen.

Lite sent, men när solen stack fram gick jag ner till gömslet.

Hade det blivit nån mer?

Skulle fåglarna acceptera mig?

Närmade mig gömslet, som står nere vid sjökanten, c:a 15 meter från boet.

Ingen reaktion, jag öppnade och gick in, fåglar kvar.

Drog upp och ner dragkedjor, satte mig på stubben och hade ruvande fågel i sökaren.

Trodde jag inte, nog skulle de väl simma bort lite, men inte.

Jag är accepterad.

Men järnkoll hade de, trots att den frisimmande verkade väldigt avslappnad.

Ungen från i går syntes inte till men ruvarens spretiga vingar avslöjade, att där fanns något under.

Inga matningsturer, det går ju inte åt så mycket till en unge, liten som den är ännu.

När jag gick ur gömslet, låg de fortfarande tryggt kvar, men nog tyckte jag att de verkade lättade, när jag gick min väg.

Koll åt höger....

Koll åt vänster...

Slappar, men har koll.

Puh, vad gôtt! Han har gått.

Vissa fåglar ger sina ungar fjädrar att äta. Det har både med viktiga ämnen att göra men även tarmen.

  I går upptäckte jag första ungen. Har inte varit nere på ett par dagar men när jag gick ner för att sätta upp gömslet, upptäckte jag den lille.

Men...., den är inte bara en dag, minst 3-4! Huvudet och en bit av halsen är lika stort som ägget.

De fortsätter att ruva och fortsättningen blir spännande. Kan vara så illa att där bara blir en.

De var inte i boet när jag kom ner. Ett gäng ganska högljudda "fiskare" hade tydligen skrämt dem.

När jag gått in i gömslet och det blev lugnt i övrigt, så lade sig den ene och ruvade, den andre hade ungen.

Lite mäkligt beteende. Den som ruvar brukar ha ungen/ungarna, då den andre ska skaffa föda.

Jag fick fog för ett intryck jag fått. Jag verkar ha nån sorts fribrev hos dem. När jag gick ur gömslet, precis i strandkanten, låg hen kvar och ruvade. Höjde lite på huvudet, men inte mer. Tror att de vant sig, men även att lite murriga kläder och ett lugnt rörelsemönster spelar in.

Doppingföljetongen kommer med säkerhet, att få en fortsättning.  

Såg Lommen för första gången i går. Där pågick det parningspel, om de kläcker, så blir nog inte det förrän veckan innan midsommar.

För att fira tilldragelsen bland Doppingarna, så lägger jag in ett par extra bilder på familjelivet.

Hade tänkt att ägna fredagseftermiddagen åt att gå över de grönområden vi inte slår med gräsklipparen, med trimmern.

Men den ville inte starta. Bensinen minskade i tanken och det visade sig att det inte gick fram något till förgasaren. Läcka någonstans.

Enanders! men de öppnar inte förrän måndag morgon och behöver väl måndan på sig att laga den.

Det är för Maskrosornas skull. Inga problem när de blommar, men vi vill gärna slå dem innan de börjar fröa. Det kalla vädret kanske räddar oss. I bästa fall kommer jag väl på på onsdag.

Pingst i gult!