Och så var de tre.

Ganska intressant att följa fåglarnas förehavanden och rutiner.

Kom att tänka på Doppingarnas liv tidigare under året, när jag såg de tre som dröjt sig kvar.

Doppingen i boet, har fortfarande vatten kvar på buken, från dykningarna efter småfisk. Nu ska redet ordnas lite bara, innan den lägger sig för att ta över ruvningen.

Den som legat och ruvat under natten, tar förstföddingen med på en tur.

Det är lika speciellt varje år, när det första lilla huvudet sticker upp mellan förälderns fjädrar.

Om någon vecka ser man upp till fyra ivriga huvuden, när det vankas mat.

Undrar om den lille var en av dem jag såg härom dagen?

Framåt elva ska vi åka till Göteborg igen. Dags för tremånadersbesöket hos Teraputen.

Jag sköter träning och förhållningsorder ganska bra. Med det väder vi haft, inspireras man inte till förbjuden verksamhet.

Det känns som att det utvecklas bra med handen. Långfingern och hela handen f.ö är på god väg att återställas.

Bara i undantagsfall får långfingern extraknäcka som pekfinger.

Tornar det upp sig en skandal på Trafikverket?

Under morgonen har radion kablat ut, att man mörkar klimateffekterna av den kommande infrastrukturpropositionen.

Inte speciellt bra timat, med tanke på Pariskonferensen.

Vi får väl se vad det handlar om framigenom.

Kommunalråden i de flesta halvstora städerna, är inte lätta att växla. De vill ha sina flerfiliga vägar. Då blir det mera utsläpp, det vet vi oaktat om man mörkar utredningsresultat eller ej.

En bit ut i sjön simmade och dök tre Skäggdoppingar! De skulle ju ha gett sig i väg för länge sedan. Men OK. Vattnet medger dykningar och matsök, så därför överlever de, förståss. Lite svårt att skilja adulter från juveniler vid den här tiden, eftersom de har samma vinterdräkt.

Jag gick en tur till sjön, för att så några Kornvallmofrön i Sorkhögarna på ängen.

Sådd och fågelskådning mindre än en vecka till Lucia!

Något år vid samma tid har vi kunnat konstatera, att det nog är dags att ta upp båten, eller snarare hugga loss den med yxa.

Vi fick ingen fiskeis förra vintern och det har inte börjat bra i år heller.

Klimatskeptikerna får allt svårare att förklara bort fenomenen.

Parismötet slutar förmodligen i lite duttande, så länge länderna inte kan enas om stora strukturella förändringar, som leder bort från koldioxidfesten.

Indien vill fortsätta bygga ut kolkraften, baktunga amerikaner flyttar sig inte från sin omhuldade bil, så skulle uppräkningen kunna fortsätta.

En del länder, bl.a Sverige gör insatser, men de blir för små i förhållandet till de stora utsläpparna.

Om några år, kanske man inte blir förvånad om det står Pelikaner, där Hägern lever idag.

De här Svanarna är under inflygning till Hornborgarsjön. Just nu har de börjat lyfta åt andra hållet. Hör dem i skyn, men det mulna vädret sväljer dem.

Rubriken antyder att det populära TV-programmet, På spåret, är på gång igen.

SVT har verkligen fått till fredag-lördag-söndag. Många populära program, bra blandning, även om jag inte ser allt.

Bra program, utan reklamavbrott och komersiell glammighet

Den förhöjda säkerhetsnivån i landet skakar om. Vore väl naivt att tro att vi skulle klara oss undan.

Får hoppas att polis i olika länder rör om i terrorgrytan, så de inte får nån lugn och ro att genomföra fler dåd.

Störa är effektivare än många tror.

Plockar man in dem i omgångar, så stör det mer än man kanske skulle tro.

Det är ett styvt jobb, när det behövs flera hundra poliser för att plocka  ihop eller in 8-10, som i Paris i går.

Problemet, när det gäller att anhålla dem, är ju att de har inget gjort som går att sätta dem för, inte nån längre tid i alla fall.

När de gjort nåt, så är de döda, genom självsprängning, eller av polisvapen

Att ropa "Gud är stor", är inte olagligt även om det kan vara en indikation.

Leif GW:s antagande ger ju trots allt hopp. Att Franska polisen har en hel del infiltratörter, även om det inte var till nån nytta i förra veckan, då dåden tydligen planerats och genomförts från Belgien.

För att slutligen bli lite populistisk, ett mål vet vi nu att vi är på väg mot. Fotboills-EM i Frankrike till sommaren.

Tyckte det var en härlig revansh på media och andra som dömt ut fotbollslandslaget.

Sverige har en klasspelare, hög klass dessutom. Men de övriga gör inte mycket väsen av sig i sin anonyma vardagstillvaro, i halvgråa lag.

Vi är inte bättre just nu.

Ingen Anders Svensson, ingen Fredrik Ljungberg, ingen Henrik Larsson, ingen Tomas Brolin eller Ravelli.

Listan skulle kunna göras längre på spelare i närtid, som överglänst dem vi har i dagens landslag.

Men de gjorde det bra, samlade sig när det som mest behövdes. På klassisk mark, Parken i Köpenhamn.

Slatan kommer att gå rakt in i Parkens Hall of Fame.

Killen från andra sidan Bron!

De är inte ute på flyttflygning. Jag skrämde upp dem ur en liten vik, när jag trampade runt för att fota höstfärger.

F.ö flyger de åt norr.

Idag blir det en samlaihopdag. Ett antal ärenden som ska uträttas.

Hustrun ska hämta sina nya glasögon, jag ska få en ny mysoverall, bilen ska tvättas på Preem och så lite veckohandel på COOP. Bor man en bit bôrtunna, så blir det så ibland.

Bilen ska bli ren till Sjuntorpsresan på lördag. Inte så länge sedan vi tvättade den, men ändå. Vi har vår årliga syskonträff, den här gången hos svägerskan och yngsta brodern. Lite kyrkogårdsbestyr både här och där.

Några samtalsämnen är givna i Trollhättetrakten och mellanbrodern som bor i Lidköping. Brukar inte saknas även då trakterna inte är på riksnyheterna dagligen. Sen får vi nog mat också och den brukar inte gå av för hackor.

Dagligen hör vi om förmodade mordbränder i flyktingboenden.

De uppskrämda Änderna fick mig osökt att tänka på missdåden vid flyktingboenden runt om i landet.

Kan inte se annat än att det är samma metoder som användes i Nordamerika på 1800-talet. Utförda av rädda analfabeter.

Det kan vara ett band som åker i kring, men mer talar för att det är organiserat och man bränner slumpvis, vilket bl.a försvårar polisens utredningsarbete. Förmodligen är det lättare att hitta dem på nätet än på marken.

Händelserna talar för mer koncentrerat boende på ett färre antal orter, så att bevakningen blir lättare.

Tekniken finns ju, för att spåra och följa misstänkta brännare.

Det är glest mellan fåglarna nu. Årsdoppingen behöver inte trängas.

När jag var nere i går kväll, var vatteytan tom från fåglar, men långt bort hade vi hört flyttande Tranor tidigare på dagen.

Skälet till att jag gick ner till sjön, var egentligen att kolla betesputsen på det vi slagit tidigare. Han hade haft visst besvär med stenarna som stack upp. De större, synliga, gick väl an, men där är en hel del mindre som nere i gräset är mer anonyma. Det bara small till i aggregatet.

Nu behöver det krattas ihop om det inte ska ligga och bli gödning. Lätt för mig att säga, som nog inte kommer att kunna hålla i en räfsa på ett par månader.

Tog en runda ner till sjön i går morse. Va! Den där Hägern står på samma ställe varje gång jag kommer ner. Eller är det någon som ställt dit en skulptur?

Nej, när den tog några steg framåt, droppade jag skulpturteorin.

Hägern har tydligen hittat ett bra fiskeställe, för på naturupplevelsen överlever den inte.

Tre fåglar i synfältet i går. Hägern, en Kniphona och en av Doppingungarna.

Inte ovanligt att någon Doppingunge blir kvar lite längre. Ett år såg jag en som simmade i en isöppning, när den första isen låg som en hinna.

Kanske är det yngsta ungen som inte känt sig flygsäker, när de andra drog. Kullen kan ju också ha skingrats och de andra håller till annorstädes.

Även Kniphonan såg ensam ut, men har väl sina skäl.

Vinprovning i PRO ikväll. Hustrun chaufförar och går på konsert på Åhaga medan jag testar Tetraförpackat vin. Vi har haft det någon gång tidigare och man blir förvånad hur bra Tetravinet är. En dekantering gör susen.

Vi är lite färre än vanligt, ibland blir det en sån där dag. Tror vi blir 15 personer, vilket är OK, men vi har varit nära 30-strecket många gånger.

I morse var det is på bilrutan, för första gången i höst.

Dags att ta in Fucsior och Dalierötter.

Så gick då äntligen Hägern i vasskanten hitom Holmen.

Har saknat den hela sommaren, men bättre sent än aldrig. Långt fotohåll, men man får ta det onda med det goda.

Den ser ut att stå i startställning, för en batalj med Änderna. Hägern är en vadare, men ändå.

Sista snutten och början på ett nytt beting blev morgonens slåtterresultat.

Vågen pekar neråt och jag känner hur både styrka och konddition blir bättre.

Enda smolken i bägaren är sorkhögarna. De går hårt åt bladet och man får slipa varje dag för att ha fräscha grejor.

Slipstenen börjar bli äggformad och minskar i diameter. Får väl skaffa en ny till våren. På Blocket kan man köpa nya för några hundralappar, ibland billigare om man t.ex tar hela rasket, två tre stycken.

Grannen har en traktor med gafflar, så det ska väl gå geschvint kan jag tro.

Idag kommer dottern och äldsta barnbarnet Max. Vi har röjt i boden så hon kan stå inomhus och slipa/måla sitt bord.

Sen får det väl stå och torka under veckan.

Vi andra ska åka till Hökerum där det dels är en loppmarknad över dagen, dels en fast under hela sommarhalvåret.

Det blir nog så nära all inclusive man kan komma. Sent i gåt kväll beställdes frukost till 08.30

Har gjort en Burgundisk gryta(lättare att stava på svenska), Max är glad i god mat. Lagar en hel del själv, men äter gärna andras.

Jag gör varianten, där man marinerar köttet i vinet ett dygn tillsammans med en del annat.

Ett halvt apelsinskal får koka med, fjärdedelen hela tiden och andra fjärdedelen sista fem  minuterna tillsammans med andra givan Timjan.

En brynt svål till det rökta fläsket, får vara med hela tiden i detta suveräna långkok.

Potatis ur egna landet, som lägligt är lite mjölig.

Han har ju skånskt påbrå, Max, så han hyllar de Skånska talesätten; go mad, möe mad å mad i räddan ti,

av mad så blir en Skouning go o gla.

Det självpåtagna slåtterbetinget närmar sig slutet.

Idag fick jag en liten snutt kvar. Kunde väl tagit den med kanske, men jag skulle ner senare och såta inför borttransporten.

Mina skåror ligger kvar, men de är lättsamlade.

Finns inget halvslaget under som trasslar sig.

Jag forsätter nog även efter detta är slut. Finns en del kvar i den s.k handikappbassängen, inte så lite förresten, men mera lättslaget. Det ger både styrka och kondition, på ett helt annat sätt, än gräsklippare, grep och spade. Ska man jämföra med något, så är det väl snöskottning. Snön kommer tids nog.

Viktminskningen håller i sig, vilket ger ytterligare motivation för att fortsätta med slåttern.

Det som syns uppe till vänster i bild, är en del av det vi ska slå med maskin.

Sällskapet under dagens båda aktiviteter, bestod bland annat av en skock årsskrakar.

De är på sin vakt. Första eskadern står startberedd om jag skulle komma för nära.