Solbruden är en riktig höstblomma där den står i gult-rött-brunt.

Våra egna, som vi sådde för tre år sedan, står sig längre och är högre än en F1-hybrid vi köpte i Helsingborg för några år sedan. F1-hybriden har större blommor.

Det har blivit ett avbrott i höstandet, efter operationen. Nu ska vädret bli tjänligare och då är det dags för teamwork. Vi har tre händer som ska samordnas.

Hustrun fick några växter av en granne, som gäld för att hon skött deras soptunna, före och efter tömmning.

De andra har visat färg, men den här har tagit tid på sig. Den bruna kolven har funnits i några veckor och vi tyckte att den har varit vacker. I går stack det upp lite gula blomblad. Vi kan vänta oss en boll i klargult.

Det är en Gulklint (C. macrocephala).

I våras gav de många knopparna förhoppningar om en fin Päronskörd. Tyvärr. Kallt och blött under pollineringen gav gaska lite kart. Många av dem som ändå växte fram, har spruckit, så det blir inte så många över till oss. Ja, vi eller Nötskrikorna.

Hemma igen, efter operationen, kan vi konstatera, att det gick bra och jag är igång med ett träningsprogram.

En bra bit ny sena ska ersätta den som gick av. Han skar lite mer den här gången och några piller får ta ner smärtan.

Jag tycker att det mest är nerverna som talar om att de letar efter sina släktingar.

Kolmilan i Molla, ska rivas i helgen, så efter frukost blir det Gäseneresa.

Jag får inte köra bil på en månad, så det blir hustrun vid ratten.

För ett par år sedan sådde vi Solbrud, Helenium autumnale, en blandning med olika färgkombinationer. Gula med mer eller mindre rött inslag.

De har artat sig riktigt bra och är jämnhöga med Temyntor och Malvor, som de står tollsammans med. Det är de och Rudbeckiorna som står som vackrast just nu, tillsammans med Klippståndsen. Alla tre drar dessutom Fjärilar.

Lagen om alltings jäklighet har åter trätt i kraft. Vi ska ju köra bort grönmassorna efter slåttern i kväll.

I söndags kväll när vi var nere och stackade det sista, var det torrt och fint. Efter dagens regn har det blivit några kilo till att  lyfta upp på vagnen.

Får väl ta lite mindre i varje lyft, men det är typiskt.

Den är ganska sammansatt med många detaljer, Passionsblomman. På Gunillaberg hade de en hel häck med blommor i olika stadier.

Nu börjar höstningen.

En del klipps ner, krukor får börja tömmas. Slingerkrassen står på tur.

Sockerärtorna, som gett fin skörd, ska till komposten och klängnäten rensas och rullas ihop.

Något konstigt har hänt med störbönorna. Blommorna torkar(i regnet!) och skörden blir skral.

Hallon och bärbuskar ska beskäras och klippas ur. Ingen mer gödsel, för då förvedar de sig sämre, inför vintern.

Vi tycker lika bra om det jobbet, som att reda för våren. Det finns alltid förväntningar på en beskuren och ansad bärbuske.

Kommer rekordskörden nästa år?.

Den tidigare nämnda omplanteringen på bild.

Plantorna får växa till sig och i mitten av oktober planteras de ut i pallkrage. Pallkrage som rymt någon grönsak under sommaren. Tidig vår lägger vi på växtduk och ger dem en extra skjuts innan utplantering på slutdestinationen.

De flesta ska stå i två långa bäddar, som ska grävas om i höst.

På begäran, visar bilden också hur det ser ut runt i kring.

Lite åt höger står vårt lilla museum.

Farsans lie, våra högafflar från 50-talet och en räfsa, rena ungdommen, från 60-talet. Den har följt oss, men nu lossnar pinnarna och skaftet har gått av.

Bladet på lien är från Dalarna. Det gamla som vi drog slipstenen till, finns inte kvar.

Knaggarna har en enkel, men mycket bra konstruktion, vilketnvi ska kopiera.

Vissa plantor har vi större förväntningar på än andra.

Har aldrig lyckats så bra med de vita Rudbeckiorna tidigare. 17 plantor omskolade. Kanske plantloppis till våren!

Blodalunrotens 3000 frö grodde bra, blev en grön matta av småplantor. Dock överlevde inte mer än fyra, trodde jag.

Vid omskolning av några andra arter, så hittade vi sex till!

De små fröna hade tydligen flugit i kring vid sådden.

Även en flerårig Stockros, ska bli spännande. Enkla blommor i pastellfärger. Vi har en gul flerårig sen tidigare, som vi har blandat upp med tvååringar i olika färger.

Nu ska plantorna klara vintern, ja egentligen är det tidig vår som kan ställa till det. Frost och sol, varvat med regn, är påfrestande för dem. Men växtväven ska nog jämna ut de snabba kasten i väderleken.

Vårt lilla jordbruksmuseum.

Röd Solhat, Rudbeckia, eller om man ska vara lite vetenskaplig Echinacea purpurea.

Vi har flera färgvarianter, av de röda.

I år har jag sått både Röda och Vita Solhattar, de vita med tillägget Alba.

Bra grodbarhet har gett ett 35-tal röda och c:a 15 vita. Tror det är rekord.

Men de ska klara vintern i en pallkrage också.

Får se hur länge det roliga varar. Några hundra meter bort bär de hinkar med Mördarsniglar.

Vi har inga än, men kommer de så lägger jag igen det mesta.

Det finns ju saker som sniglarna inte ger sig på. Då får man prioritera det.

Bärplantor och fruktträd får tydligen vara i fred och en del kryddväxter.

Sländan på ramen till en slangvinda. Ingen blomma, men dock en insekt.

Blomflugor på Vinterkyndel, hög Malva, Prästkrage och Rosenskära.

Humlorna visar uppskattning för Läkemalvan, Lavendel, Themynta och en av de sista Gurkörtsblommorna. 

Olika Fjärilar har sina egna favotiter. Bl.a Pärlemorfjärilen gillar Oreganon, medan den är ensam om Tagetesen.

En Kålfjäril är långt hemifrån och fått en del stryk på vägen till Lavendeln. Citronfjärilen är den enda som föredrar Rosenvialen.

Ett par små baggar av något slag gillar den röda Solrosen.

Ingen insekt, Snigeln, men kunde inte utelämna den där den satt halvt om halvt dold i Themyntan.

Fortfarande inget Påfågelöga, inte heller nån Olivgrön Guldbagge. Dock lever hoppet.