Det är väl bara spelmanslaget som fattas, så hade Rättviksbilden varit fullkomlig. Men man kan inte få allt.

Om så skulle vara, finns det plats på grönytan, mellan Kyrkbåten och Majstången. Photoshop... ja, ja, men så roligt ska vi inte ha.

Idag blir det, den numera traditionsenliga Tjörnresan.

Frukost vid Tjörnbrons västra fäste, Skulpturer i Pilande, Stora Räksmörgåsen i Skärhamn, Sillinköp på Klädesholmen och avslutningen hos PRO-vännen i hennes villavagn.

Inget program man ändrar på

Vad gäller sillen, så bunkrar vi ju upp för hela året. Det enda som är kvar sen i fjol, är en halväten Senapssillsburk.

Så det är verkligen dags igen.

Inte utan att man ibland tänkte på Jan Guillous Hamilton och Coq Rouge, när man såg Majstängerna runt Siljan. Alla hade en tupp i toppen. Ingen var den andra lik och en tupp var t.o.m av plast, i en rondell!

Vi föresatte oss, att fota alla stänger vi såg. Tuppspaning.

Snart lärde vi oss, att Bygatan och Bystugan var viktiga skyltar att följa när man kom till en by.

Stängerna står uppe hela året, fästa vid ett stenfundament, oftast. De tas ner dagarna före midsommar för att smyckas och så åter resas. Byarna firar lite olika dagar, för att kunna besöka varandra. Gemensamt är Dalarnas vapen, de korslagda pilarna och så Tuppen i toppen.

Det blev 19 stycken, runt Siljan. Hade vi bara velat ha bilder på Majstänger, så fanns det väl minst ett tiotal till bara i Rättvik, där vi uppehöll oss en del. Men sporten låg i att fota dem vi passerade, eller såg skyltar till.

Samtliga bilder är förståss "En Flanörbild..."

1. Utbyn, där vi bodde, tidig morgon.

2. Rättvik, Lerdal.

3. Rättvik, centrum, Rondellstång!

4. Vikarbyn, vid bystugan.

5. Vikarbyn vid Lustigattu.

6. Nusnäs, majstångsplatsen.

7. Mora, Noret, Majstångsbacken.

8. Gesunda.

9. Siljansnäs.

10. Siljansnäs, idrottsplatsen.

11. Västanvik.

12. Leksand, Brofästet Österdalälven.

13. Hjortnäs, barnstång vid bryggan.

14. Hjortnäs, bystugan.

15. Tällberg.

16. Laknäs, bystugan.

17. Östanhol.

18. Gärdebyn, Gettorget.

19. Rättvik, Kyrkbåtsplatsen.

Det finns en hel del att läsa om Majstängerna i Dalarna, bl.a så det är bara att Googla på Majstänger i Dalarna och ta sig tid att läsa.

Bilderna är hårt beskurna, i fokuseringen på stängerna. Många har intressanta omgivningar, men här är stängerna i centrum.

Ena morgonen passerade jag ett par hässjor. De var gjorda av stående störar med tvärslåar där långa slanor fästes för att ge en ny nivå att lägga hö på.

En annorlunda teknik än den vi är vana vid lite söderöver.

Vi såg tre hässjor, precis avskalade och höet hade körts hem. Två dagar sen och de hade haft skördefest också. Man klan inte tajma in allt.

Allt jobb hade gjorts med Häst, i närheten av Hjortnäs.

Inlandsbanans del Falun-Rättvik.

Sliperserna ser fräscha ut, i motsats till de på betydligt mer trafikerade banor.

Icke för ty, så kom det ett tåg, sydgående, andra morgonen.

I byn Utbyn, hade de en gata som hette Stationsgatan!

Jag följde den och kom fram till en grusplan, som nog kan ha varit stationsplan nån gång.

Rätt som jag står där, så hör jag signaler och swisch, så fylldes mitt siktfält av ett persontåg med 4-5 vagnar.

Lite kul att vara ute i en by tidigt på morgonen. Man får ta del av människornas liv, på ett helt annat sätt.

Någon ger hönorna mat innan givaren åker till jobbet. En liten flicka på c:a 1,5 år, leker på en grusgång, tills mamman kommer och det är dags för dagisresa.

En flock Får får lämna natthagen för friskare bete.

Ett par hantverkare börjar dagen med en kopp kaffe, innan hopsättningen börjar av det återanvända timmerhuset.

I motsats till i Härjedalsbyn Vemhån, så hörs inga storskällande hundar. Hundarna skällde väldigt lite, på det hela taget.

Inga ljumma sommarnätter precis. Morgnarna var en fortsättning på 6-7 grader i nattemperatur. Solen värmde snabbt upp, men i skuggpartierna kylde det fortfarande på.

Morups fyr är ett allerstädes närvarande landmärke i bl.a Olofsbo.

När det något sena förmiddagskaffet var drucket, tog jag mig en tur utefter stranden.

Folktomt!

Det ostadiga vädret har redan drivit hem många, resten gjorde något annat än att bada. Kunde lika gärna ha varit oktober.

Någon motionär, en pojke som vilade efter att ha flugit med en drake, var de enda som syntes till.

Med 15 grader i vattnet och inte mycket mer i luften, blir det väl så.

T.o.m fåglarna hade gett sig i väg. Bara några Måsar och så de allerstädes närvarande Skarvarna förståss.

Efter hand blev det dock bättre och solen gassade riktigt gott framåt eftermiddagen.

På hemvägen kunde vi notera, att stora arealer vall slagits i väntan på vädervändningen på lördag. Det som stod på rot avslöjade att det fått stå i väntan på skördeväder. Rödklövern blommade i andraårsvallarna, täta och fina. Grönmassan har trivts i årets sommarväder.

Stenkusten vid Kalmar sund med Blå Jungfrun i bakgrunden.

Alvedsjöbodar är ett gammalt fiskeläge, några hundra meter från huset där vi bor på Öland.

Båtarna har gjort sitt, men ligger där till lyst och ger en känsla av historiens vingslag.

Uppdragningsanordningarna med vev och kugghjul används även till dagens plastbaljor.

På kvällarna, med hel solnedgång är det vackert när solen smyger sig ner till vänster om Blå Jungfrun.

Bodarna.

Namnet Alvedsjöbodar, tarvar väl att man visar upphovet till namnet, bodarna. Bilden visar några av träbodarna. De i förgrunden är återuppbygda, efter en olycksalig brand för ett 20-tal år sedan. De längst bort och några utanför bild är i originalskick.

Idag inträffar årets Olofsboresa, vid semestertid. Dottern är inne på semesterrefrängen, börjar jobba på måndag.

I går rinde hon och bjöd ner oss. Det blir en sväng över COOP i Falkenberg för att proviantera. Inte "Babsans catering" fullt ut den här gången, utan mera ett läggaihop.

Lieslipningen inför lördagens slåtter har börjat. Jag har slipat egna och någon står på kö.

I morgon blir det väl lite intensivare och på lördag mellan halvnio och halvelva är den officiella sliptiden.

Nu får, den i fjol, inköpta slipstenen göra nytta för köpeskillingen.

Undersida och ovansida slipas ut, råeggen vänds genom ett lätt drag på undersidan.

Med ett bryne tas råeggen bort och vips, så har man en slåtterklar lie.

Under slipningens gång, får man tillfälle att skicka en och annan tanke till den tid, på 50-talet, då min bror och jag fick veva slipstenen åt farsan när han slipade lien, men framför allt knivarna till slåttermaskin och självbindare.

Det var inget favoritgöra för 9-10-åringar, även om det underlättade att vi byttes om.

Morsan fick dra mer än oss tillsammans, framför allt i de tidiga åren på 50-talet, men det hjälpte ju inte oss när vi stod och långleddes.

Vi tyckte han var petig och gjorde om hela tiden. Idag begriper jag vad han sysslade med.

På allvardelen av Gudesjörundan satt den här unga Törnskatan.

Gudesjörundan, en c:a åtta km. promenad, innehåller en väldigt varierad natur. 

Vi börjar i småbruksbygd, nära Kalmar sund, fortsätter genom allvarmark. Övergångarna är inte långa. Från Allvaret kommer man till Gudesjö, en modern jordbruksby, med mjölkkor på gårdarna. Ganska stora gårdar, med vackra mangårdsbyggnader med en delvis kringbyggd gårdsplan. Utefter de vitkalkade väggarna växer bl.a rosor i mängd.

I en del av byn går bygatan, kantad av röda ladugårdsbyggnader, en radby. Gudesjö bygata.

Sista delen av Gudesjörundan löper utefter stranden, eller snarare på landborgen. Man kan säga, att Gudesjörundan ger hela Öland på enochenhalv timmas promenad. Det enda som saknas, är en väderkvarn, även om de bara är några hundra meter bort, på ett par ställen.

I år var det ganska vått i markerna. Som övriga landet har Öland fått riklig nederbörd. Andra år kan det vara kruttorrt, vilket är mest vanligt.

Vi tröttnar aldrig på rundan, med sin stora variation.

Den byter inte fjädrar men dock vingar, vår närmaste väderkvarn, vid "stenkusten".

Kul att se att man engagerar sig för de gamla kulturföremålen.

Lite var stans kunde man se de trävita vingdelarna lysa fram. Undrar om det kan vara ett utslag av att Länstyrelsen och EU lättat på plånboken?

Kvarnarna är under alla omständigheter väl vårda att bevara.