nabbsjuan

Inlägg publicerade under kategorin Resor

Av Flanören utmed Tolken - 22 oktober 2015 07:15

 

Den här biten ekträ, har varit med ett tag. Idag är det väl mest tal om åldrandets patina, men den har fyllt en funktion en gång. Väderkvarnens "rorskult", som man vände kvarnen upp i vind med. Kalmar sund i bakgrunden, en mulen dag.

I horisonten Mönsterås på Smålandssidan.


Husmöte på Träffpunkt Simonsland i eftermiddag. Jag får hoppa in som ersättare.

Allt var inte på plats från början och en tvist mellan kommunen och fastighetsägaren har gjort att vissa faciliteter inte gått att ta i bruk. Bl.a köken för bl.a matlagningskurser och matlagning till träffar av olika slag. Det har inte varit nån ström framdragen!

Våra mattcurlare, som får hålla till i ett skyddsrum, är ganska missnöjda.

Ytterligare en våning i huset håller på att inredas, för att möta behov som är större än vad man räknat med. Vi såg det från början och påtalade det, men då var svaret bara; "vi har bara tre miljoner". Någon stans har man fått tag på nya pengar och det ska leda till att det blir lite mindre trångt.

Parkeringsproblemen är akuta. Gratisparkeringarna är avsedda för kortare besök, mindre än två timmar. Många verksamheter, som t.ex Bridge och studiecirklar, håller på längre och då är det allmänna parkeringsplatser som gäller.

De platserna brukar vara fulla framåt niotiden när vi behöver dem. Ett moment 22.

Det här kommer att lösa sig på lite sikt, det finns i grunden en samsyn och god vilja.

Av Flanören utmed Tolken - 13 september 2015 12:38

Vi läste i BT i morse, att byalaget i Molla hade startat sin Mila i fredags.

Ska vi åka dit och kolla? Jodå, med söndagsfrukost att förbränna så åkte vi dit. Molla ligger lite norr om Borgstena på vägen till Herrljunga.


 

Det rök ur skorstenen och allt verkade fridfullt.


   

Kaffepannan stod över öppen eld. Kokekaffe, inte så ofta man får nu för tiden. Smakade f.ö väldigt bra i snålblåsten.

Med ett armeringsjärn penetrerandes milan, då känner de hur mycket som är kolat. Efter packar man med en kraftig träklubba. Blir det en hålighet så fyller man på mera ved.


     

Men inte så fridfullt ändå. Tjejen på bilden upptäckte missfärgning i täckmaterialet och lite rök sipprade ut.

Runt milan botten finns ett antal ventiler. "Vi stänger 7:an och öppnar 9:an". Milan vaktas dygnet runt i en vecka, sen ska det vara klart.


En kolmila är känsligare än ett spädbarn, minst lika känslig som daggamla kalkonungar.

Cornelis Wreiswijk formulerade det så här;

Milan flammade till och slog.
Kolar'n ramlade i och dog.
Inte en knota blev kvar av karl'n.
Kärringen med sina nio barn
tvangs av nöden på socknen ut.
Sedan var allt som det var förut.

 

Skrollar man upp den här bilden lite så får man en bra inblick i Kolarlivet.


På väg till Molla, så såg vi två rosa "myrägg".

De är dotterns "bäbisar". Hon är ansvarig för det rosa projektet på Trioplast i Smålandsstenar. Bl.a balplast och sopsäckar.

En del av försäljningssumman går till Bröstcanserfonden.

Vi fick en rulle sopsäckar, innan de kommit ut på marknaden. Bl.a har vi använt dem som presenter med nyhetens behag.


 

Ser ni de rosa balarna eller rosa sopsäckarna, så är det Bröstcanserfonden det handlar om. Utöver att innesluta hö eller sopor naturligtvis.


Av Flanören utmed Tolken - 8 september 2015 07:00

 

Siljan, Rättvik och Vikarbyn, sett från toppen av skidbacken i Rättvik.

Rättviks kyrka, Långbron och så Vikarbyn uppe till höger.

Vi blev rekommenderade den utsiktspunkten och det var inget dåligt råd.


Andra tisdagen i månaden. Då är det styrelsemöte i PRO.

Lite av en nedräkning har börjat. Jag tänkte sluta som ordförande vid årsmötet i februari. Sex år går fort, sex år var vad jag föresatte mig när jag tog uppdraget 2010. Nu har de åren gått.


I går kväll kom lösningen på vart vi ska göra av grönmassorna efter slåttern.

Vi hade tänkt täcka en stenskrôle med dem, men farhågorna för snigeldrivbänk gjorde att vi fick tänka om.

Kalle, fårhållare, blev lösningen. Han hade ett hål som skulle fyllas. Kan ta nästan hur mycket som helst.

På tisdag blir det borttransport och därefter kan vi göra andraslåtter med maskin. Kalle tar det med.

Sen ska ängen säkert reda sig inför nästa år.

Det kommer nog att ta tre år innan växtkraften stillat sig och de arter man vill gynna, kommer till sin rätt.

Då är grönmassan inte så grov och om det blir hässjat, passa bättre som djurfoder.

Av Flanören utmed Tolken - 3 september 2015 07:00

 

Mönsterås pappersbruk i fonden, sett från Alvedsjöbodar på Öland.


Det börjar bli några morgnar, som man genom åren tittat på industrianläggningen på andra sidan Kalmar sund. Går dygnet runt, hela året.

På väg till våra morgondopp har de nyss gått på ett nytt skift, kanske inte så långt till frukostrasten.

När man fortfarande var i jobb, så trivdes man med sin semester, när andra arbetade.

Som pensionär, så kanske man tycker att det är bra att några håller i gång, så vi får till våra pensioner.

Ölandssidan i bilden har blivit lite av sinnebilden för fritid, för oss.


Ska regna hela dagen, så det blir en utfärd till COOP för att proviantera lite.

På lördag får vi främmat. Dottern och den från henne utflyttade Max. Han är "gräsänkling", då flickvännen är en vecka i Turkiet.

Vi ska röja lite i en av bodarna, för hon kommer med ett bord som ska målas och vill stå under tak med det och så ska det ju torka också.

Max, den utflyttade, vill åka på loppmarknaden i Hökerum, så vi låter väl dottern vara i fred några timmar med sitt målnde och dess förberedelser.

Intressena förändras. Nu har Max helt plötsligt fått intresse för hem och hushåll. Sånt skötte ju mamma tidigare, medan han på sin höjd gav ett handtag när det behövdes. Ja, förutom matlagning, det sitter i generna efter far och farfar.

Det är nog inte glas och kastruller han är ute efter, utan lite mer udda(häftiga) grejor.

Vi får ha dem i maten, så det blir väl lite extra laddning på COOP.

F.ö känner jag mig lite leabröten idag. Inte efter själv slåttern, men hävandet av halvblött hö. En vannel är betydligt tyngre när den är blöt/fuktig än torr, som var fallet härom dagen.

Granngårdens högaffel höll i alla fall, även om det knakade ett par gånger.

Det är väl från lyften med knakande högaffel, som efterbörden kommer nu.

Av Flanören utmed Tolken - 2 september 2015 07:00

 

Den är ganska sammansatt med många detaljer, Passionsblomman. På Gunillaberg hade de en hel häck med blommor i olika stadier.


Nu börjar höstningen.

En del klipps ner, krukor får börja tömmas. Slingerkrassen står på tur.

Sockerärtorna, som gett fin skörd, ska till komposten och klängnäten rensas och rullas ihop.

Något konstigt har hänt med störbönorna. Blommorna torkar(i regnet!) och skörden blir skral.

Hallon och bärbuskar ska beskäras och klippas ur. Ingen mer gödsel, för då förvedar de sig sämre, inför vintern.

Vi tycker lika bra om det jobbet, som att reda för våren. Det finns alltid förväntningar på en beskuren och ansad bärbuske.

Kommer rekordskörden nästa år?.

Av Flanören utmed Tolken - 27 augusti 2015 11:10

De senaste åren har vi gått på auktioner och loppmarknader, för att bl.a se vad de har i Lieblad.

Inga liar, för det är antingen för korta träorv eller plåtorv, som f.ö oftast är för korta de också. Min fars gamla trälie är decimetern för kort, för hustrun! Undra på att de går under benämningen ”ryggskottsliar”.

Hustrun blev ordentligt biten, sen jag tillverkat en lie åt henne och hon hade lätt för att lära sig.

Slåtterintresset har ökat markant de senaste åren och mycket ungdommar deltar på slåtterkurserna

Rätt orvlängd, jordlagt blad och bladet utefter marken när man slår. Hustrun hade allt det där och tycker det är jätteskoj.

Det ligger en kulturskatt undangömd i något hörne på många gårdar.

Handsmidda lieblad.


  

Det var inte Grisen i säcken, när Ingrid med dotter lagt upp för fotografering.


Fram till 50-talet, fanns det riktiga lieblad i handeln.

I något fall(Igelfors) slutade de 1972 och Hammerdal höll ut ett par årtionden till. Idag är det Österrikiska licenstillverkningar eller Norska Hamre, med det gemensamt, att de är av en mycket lägre kvalitet än de handsmidda. Många är enkelsmidda, medan ett riktigt blad ska vara smitt i tre lager.

Folk blir rädda när de ser den ytliga rosten.

Det är en fantastisk kvalitet på de handsmidda bladen.

Upp på slipstenen med dem, så blir de som nya. Passivrosten försvinner med slitaget.

Vi har inte lång tid på oss. En generation till så ligger även de kvarvarande bladen på skroten.

Man hade många blad i gårdarna. När slåttern stod för dörren, kunde man inte stå vid slipstenen.

På marknaderna så sålde man i tolfter(dussin)!

På gamla bilder kunde man se att de hade många liar också.


 

Ett ovant öga kanske bara ser rosten. Bara ytligt. Ser man till att bladen legat i 40-45 år sedan de användes, så är de i väldigt bra kondition.


En rätt utförd slipning, beroende på vad man slår, räcker ungefär en dag, till viss del även beroende på bryningsteknik. Förutsatt att man inte använder bladet som jordfräs i sorkhögarna. Då kan man ha slött redan efter ett par timmar.


Ett bidragande skäl, till att vi lite snabbt svängde till Dalarna och Rättvik, var en annons på Blocket.

”Ett okänt antal, bra gamla liar som behöver slipas för att kunna användas”.

50:-/styck eller 3 för 100:-.

Ett nytt Österrikiskt kostar c:a 350:-, om man ens kan få tag på dem. Marknaden idag, är översvämmad av plåtblad. Försäljarna, t.o.m på Granngården, vet inte att de ska knackas med hammare och städ, utan folk står och slipar med sten och får inte fram någon hållbar egg.

Ingrid(vår blivande värdinna) och hennes dotter gjorde ett jättejobb efter mina förfrågningar. De stod och slipade brommen på alla liarna så att smed och smedja och övrig info gick att läsa. Sen fotade de och mejlade.

Vi blev så sugna så det fick bli några dagar i Dalarna.


Vandrarhemmet i Utby, ett tidigare ålderdomshem m.m


Ingrid ordnade boende på ett vandrarhem i Rättviksbyn Utby. Frukostarna åt vi hos henne och det bidrog i högsta grad till en bra dag och en stor dos allmänbildning

Hon hade inte bara de egna bladen, som inte används sedan 1970-talet, utan en släkting hade kommit med lika många.

Till det priset gick det ju inte att stå och sortera, utan vi köpte hela rasket.

Vi tänker inte göra affärer på dem, utan det blir i huvudsak tre användningsområden.

Vi har redan slipat tre av dem, använt två, nere på vår äng. Kanske 5-6 som kommer att användas hos oss.

Andra användningsområdet blir gåvor, till särskilt förtjänta eller intresserade.

Sista användningsområdet blir museiföremål.

De uttryckte, att de trodde bladen hamnat i goda händer. Vi ska göra vad vi kan, för att de ska vara i bra skick för eftervärlden.

Av de vi använt, kan man konstatera, att de har en väldigt god balans och går att få mycket vassa.

Mitt sätt att pröva skärpan, är att jag slår några löpmeter kort gräsmattegräs. Blir skåren jämn och snygg, då har man ”bett”.

 

Tidig morgon i Utby.

Av Flanören utmed Tolken - 26 augusti 2015 07:28

 

Tage Andersen, mäster själv, poserade villigt när vi fikade i Gunillabergs café.


En gång är ingen gång, två gånger börjar bli en vana. Förra året var första gången vi besökte Gunillaberg, trots att vi talat länge om att göra ett besök.


Spänningen på Gunillaberg, är hur Tage Andersen blandar material. Hårt och mjukt, levande och dött. Olika former, där han bl.a. fryser iakttagelser i naturen runt Gunillaberg.

Jag skrev en hel del förra året, länken ovan, så det får bli ett litet fotogalleri i år.


     

Ovanför ravinen som är en härlig promenad, bland konstverk hängda direkt ute i naturen, finns ett stort Liljeland. De stod som vackrast just nu, vilket biljettkassörskan påminde om när hon kvitterade in 120:- per person.

En av baggarna i fårhagen.

Hos Getterna, var det tydligen riksdag, eller första maj. Folktalaren, eller Gettalaren skulle man kunna kalla bilden.

       

Han blandar friskt, tage Andersen.


     

Fikon i Orangeriet, en Lilja till och intriör från ett Lusthus i ravinen.


 

Vyn, är från Orangeriets utgång.

Av Flanören utmed Tolken - 22 augusti 2015 07:00

 

Det var inte Får och det var inte skulpturer som var mest förekommande på Pilane gravfält i går. Det var en liten Gräshoppa.

Grå och anspråkslös i förstone, men tittade man lite mera noga, så såg man den rödorange underkroppen.

Det hoppades och studsades i gräs och bland sten.


Hittade följande information på nätet;

Rödgumpgräshoppa, Omocestus ventralis. Kroppslängd 12 - 20 mm. Finns i södra Sverige upp till Värmland, Västmanland och Uppland.

Presentation

Fråga mig

29 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< September 2021
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Länkar

RSS

Kategori


Skapa flashcards