Redan förra året skulle vi ha gjort en tysk resa.

Ett gäng PRO:are, som städslade Rolfs Flyg&Buss till Moseldalen. Men av det blev det intet. Hustrun hamnade i en sjukvårdssväng. Lyckligtvis avfärdade undersökningsresultaten våra farhågor. Det kan vara värt en missad resa.

I år valde vi Rehndalen.

Det är en månad sedan vi satte oss i bussen vid Borås Jvst.

Många timmar i buss kan bli bedövande. Första dagens maraton ner till ett övernattningshotell efter 80 mil, avbröts bara av färjan Rödby-Puttgarden.

Mundens stolthet, den självlärde doktor Eisenbart

Andra dagen blev betydligt behagligare, bara 35 mil i buss, avbrutna av förmiddagskaffe i Munden och Lunch i Alsfeldt, orter med det gemensamt att de hade många välbevarade/renoverade korsvirkeshus.

Vårt läger utmed Rehn upprättade vi på Hotell Schuster i Assmannhausen. Ett äldre, mysigt hotell, där vi bodde, åt frukost och middag.

"Vårt" vinberg, bakom stugknuten.

Några gemensamma aktiviteter ingick, låt vara med tilläggsbetalning för vissa.

Ett par timmars klättrande i branterna med vinfält. Detta avstod hustrun och jag från. Det blev långpromenad på planare mark, med vätskestopp.

Slott och borgar vid varje flodkrök

En båtresa på Rehn, norrut under en förmiddag, blev en upplevelse. Bussen väntade på oss uppåt floden, för ett besök vid Lereleiklippan. Lorelei en omhuldad sägen och klippan med vidunderlig utsikt. Batteriet till kameran tog slut, så jag fick börja fota med telefonen.

Utsikt från Loreleiklippan

En halvdag vegeterade vi i Rydesheim, men även en kväll. Den tre meter breda och knappt 150 meter långa Drosselgasse, blev noga undersökt.

Mycket tingel-tangel, men även bra resturanger. På kvällen hördes bl.a en hel del bompa-bompa inifrån näringsställena. Vi hittade ett ställe där vi både tog en pilsner på kvällen och åt vid dagtid. Vi åt f.ö små smala Bratwurstar, med stekt Surkål Fantastiskt.

Innan hemresan bunkrade vi olika typer av korv, mest Bratwurst. Även de små. Vi hade bl.a en beställning från Cassandra, barnamoder till Zander, vårt barnbarnsbarn. Även Max, barnafadern hade en beställning av mer flytande karaktär. Det fick Calle bestå med.

En dag tillbringade vi i Moseldalen med stopp i Coblenz och Cochem.

Cochem var härligt, risk för återbesök. Bl.a så hittade vi en mycket god Riesling, Spätlese Trocken vid en gatunära servering.

Vätskekontrolll i Cochem

I resan ingick även en vinprovning i ett lokalt vinhus, med odlingarna rakt upp i slänten. Åtta viner, från Trocken till Lieblish. Både röda och vita. Det hade kunnat bli en veritabel yrsel om vi druckit upp allt. En del hamnade i ett stort lerkrus mitt på bordet. Lite mastigt, men även stressigt. Vi dröjde någon dag tills vi bestämt oss för om nåt skulle få följa med hem. Dagen efter köpte vi tre vita torra och tre röda halvtorra. Det vita var väldigt bra till en självgjord fisksoppa.

Det röda faller väl snarast under kategorin "pratvin".

En fullt godkänd resa, till ett acceptabelt pris. Jag har redan börjat snegla på en resa där man cyklar i samma trakter.

Nästa september, men det får bli ensam, för hustrun vill inte cykla.

Vi får se.

Hemresan är inte mycklet att orda om. 80 mil, styvt, första dagen. Calles andra dagen. Köpte nästan bara på beställning, det blev dock en mycket fin Calvados som fick följa med till Nabben.

Jag brukar säga, när folk frågar om en eller tvådagrsresor till Nordtyskland; "Jag dricker inte mer än att jag kan köpa mitt på Systembolaget".

Vi hade det både gott och trevligt i "Frtizenland".

Rolfs är duktiga researrangörer till bra pris.

Dottern väntade på oss och skjutsade oss hem.

Det fick vara värt ett par hyggliga Prosecco.