En aktuell bild från en bygata i brukssverige.

För ett par hundra år sedan var det Valloner, som bosatte sig här och fick de svenska järnbruken att blomstra. Nu ska Syrier och andra flyktingar sänka medelålder, höja utbildningsnivån och bl.a stå för behövliga händer i vård och omsorg.

Det är puls och liv på bygatorna i Gysinge, liksom på så många andra håll i det nedlagda Sverige.

Hälsade på en Syrisk kille, han kunde inte många ord Svenska, men på den frivilliga Svenskundervisningen mellan 16 och 18 hade han lärt sig ”hej hej” och ”hur mår du”, fraser som vi ändå fick kontakt på.

I Brukshandeln blev jag stående och tala med en av kvinnorna som driver den. Hon var väldigt positiv till att det blir liv i byn igen, även om inte flyktingarna bidrar så mycket hos henne. Lite godis och cigaretter. ”De har ju inte så mycket pengar”. Något som den främlingsfientliga opinionsbildningen försöker förtiga, ja snarare ge bilden av att de får väldigt mycket pengar.

Det framkom också, tråkigt, att en karl köpt upp fastigheterna av kommunen och hyr ut dem som flyktingboende. Inget långsiktigt underhåll, kläm ur allt ur tuben. Inte helt olikt en känd skivbolagsdirektör på slätta.

När det är över står en massa fastigheter i dåligt skick, som ingen vill ha.

Begriper inte, varför kommunen inte hyrde ut direkt till Migrationsverket. Mellanhänder kostar alltid mer. En befogad fråga att ställa till Sandvikens kommun.

F.ö tror jag det skulle finnas en ljusnande framtid för orter som Gysinge, med sina väl bevarade miljöer. Inte minst bostadshusen.

En tanke:

Renovera, hyr ut till folk som vill bo så, det finns fler än man tror.

Rigga ett flexibelt kontor och kanske andra arbetslokaler. En Bautafiber och man kan samla folk med flexibla jobb, som kan arbetat varhelst ifrån.

Det finns en framtid över allt, bara man försöker se möjligheterna.

Den stora frågan, som måste besvaras;

Hur ska vi följa upp glesbygden, efter uppsvinget med flyktingarna?

  En bild från spår 3, Göteborgs C, Snabbtåget till Stockholm, för några minuter sedan.

Sitter på andra etappen av dagens Gysingeresa. Byte i Stockholm, mot Gävle, sedan buss från Gävle till Gysinge brukshandel.

Hem blir det ett byte till, i Sandviken.

Gysinge är en fantastisk anläggning och tillgång.

PRO:s folkhögskola, med båda längre och kortare kurser. De flesta kurserna är på en vecka. Kursprogrammet är väldigt digert. Man fyller i princip skolan varje vecka.

PRO-organisationerna i närområdet använder ofta helgerna.

PRO:s 400.000 medlemmar betalar några tior högre medlemsavgift än i andra pensionärsorganisationer.

Trippelskrapet, ett landsomfattande skraplotteri, finansierar även. Men det har blivit bra. Det kan vara träligt med lotterier, men ser man vad man får för slitet, så är det värt det.Vår förening ska sälja 750 lotter.Det har hänt, att vi i slutet av året tagit fler.

Verksamhetsledare, olika ansvariga i föreningarna är huvudparten av kursdeltagarna under året. Men det finns även ett utbud av allmänna medlemskurser.

Det var vågat, när  man köpte en nersliten herrgård och delar av ett sedan länge nedlagt bruk.

Men det har blivit bra, en ovärderlig tillgång.

Börjar suga lite i tarmen. Dags för kaffe och macka. Medhavt. Har även ett par pajbitar, som blev över efter att vi fägnat dottern med pojkvän i går kväll. De, pajerna, kommer att konsumeras mellan Stockholm och Uppsala. Dock får man inte dricka medhavd alkohol på tåget, så det blir nog något alkoholfritt. Jag sörjer inte för det.

Hackspetten är aktiv just nu. Sitter och trummar på allt som låter. Fågelholkar och telefonstolpar, bl.a

Talar om att den finns. Energikrävande och då sitter Talbollarna fint.

1:a April blev en historisk dag, för Leksingar och Sjuhäradsbor.

Leksand tog sig bragdartat tillbaka till SHL, efter att ha legat sist under säsongen, i Allsvenskan.

I förlängningens 6:e minut sätter man det avgörande målet. leksand är tillbaka där de hör hemma, i SHL, hockeyns finrum i Sverige.

SM-stafetterna på skidor blev till stor glädje i Sjuhäradsbygden.

Hanna Falk och Maria Nordström tog brons i damernas sprintstafett för sitt Ulricehamn, samtidigt som Karl Johan Westberg och Gustav Nordström tog silver i herrditon.

Ulricehamnstjejerna har bl.a en snöplig fjärdeplats sen tidigare, nu blev det medalj.

Boråskillarna stod för bästa Sjuhäradsprestation någonsin.

Allt på 1:a april. Inte Aprilskämt allt som skräller!

Något helt annat;

Biljetterna till Gysingeresan kom för nån vecka sedan, på mejl.

Tre A4-sidor!

Förr räckte det med ett litet pappkort. Vem var det som talade om det papperslösa samhället?

Men det finns annat som inte förändras.

I går såg vi grannens barnbarn med en kompis komma och gå utanför vår häck mot vägen.

Vi ligger högre än vägen utanför.

Det var en ny generation barn som valde naturvägen framför den vanliga.

Våra barn med kompisar gick där, våra barnbarn med kompisar gick där och däremellan andra barn som gjorde sitt naturliga vägval.

Vissa saker förändras inte.

Pudersnö och några minusgrader, när jag skulle hämta tidningen.

Inget ovanligt, det händer i April nästan varje år.

Aprilsnö ger Fåragö, förtäljer Bondepraktikan. Vi får väl se.

Igår blev det en riktigt nyttig dag. "Det som göms i snö, kommer upp i tö".

Utöver upprensning kring Päronträdet, efter beskärningen, så blev det allmän röjning. Kvistar och liknande, eldar vi själva, resten får kommunen ta hand om.

Kärran innehåller nu ett riktigt lagom lass, med en gammal TV och dito tvättmaskin som kronan på verket.

När jag kommer hem från Gysinge, ska det till Skrôlen, på väg med älsdta barnbarnet Max till Göteborg och hämtning av en del grejer från pappans lägenhet.

Pappan har med sjuktransport rest till föräldrahemmet i Sätofta. Han är så dålig nu att han inte reder sig, varken på det ena eller andra viset.

Tråkigt och orättvist.

Max har inte börjat visa någon reaktion ännu. Undrar vad han bär inom sig? Ännu, har han inte velat prata om det. 

Han är värd all medkänsla. Han och Måns, pappan, har varit väldigt tighta. Han avgudar sin far.

Det är ju dags för Gysingeresa på söndag. Till PRO:s folkhögskola på hemsideskurs.

Men först ska vi få besök av dottern och hennes pojkvän. Det är debut för honom, med att besöka "svärföräldrarna".

Vi har träffat honom flera gånger, hemma hos dottern, och han är godkänd!

Får väl se vad vi hittar på. Har förstått, att han tycker om god mat.