En aktuell bild från en bygata i brukssverige.

För ett par hundra år sedan var det Valloner, som bosatte sig här och fick de svenska järnbruken att blomstra. Nu ska Syrier och andra flyktingar sänka medelålder, höja utbildningsnivån och bl.a stå för behövliga händer i vård och omsorg.

Det är puls och liv på bygatorna i Gysinge, liksom på så många andra håll i det nedlagda Sverige.

Hälsade på en Syrisk kille, han kunde inte många ord Svenska, men på den frivilliga Svenskundervisningen mellan 16 och 18 hade han lärt sig ”hej hej” och ”hur mår du”, fraser som vi ändå fick kontakt på.

I Brukshandeln blev jag stående och tala med en av kvinnorna som driver den. Hon var väldigt positiv till att det blir liv i byn igen, även om inte flyktingarna bidrar så mycket hos henne. Lite godis och cigaretter. ”De har ju inte så mycket pengar”. Något som den främlingsfientliga opinionsbildningen försöker förtiga, ja snarare ge bilden av att de får väldigt mycket pengar.

Det framkom också, tråkigt, att en karl köpt upp fastigheterna av kommunen och hyr ut dem som flyktingboende. Inget långsiktigt underhåll, kläm ur allt ur tuben. Inte helt olikt en känd skivbolagsdirektör på slätta.

När det är över står en massa fastigheter i dåligt skick, som ingen vill ha.

Begriper inte, varför kommunen inte hyrde ut direkt till Migrationsverket. Mellanhänder kostar alltid mer. En befogad fråga att ställa till Sandvikens kommun.

F.ö tror jag det skulle finnas en ljusnande framtid för orter som Gysinge, med sina väl bevarade miljöer. Inte minst bostadshusen.

En tanke:

Renovera, hyr ut till folk som vill bo så, det finns fler än man tror.

Rigga ett flexibelt kontor och kanske andra arbetslokaler. En Bautafiber och man kan samla folk med flexibla jobb, som kan arbetat varhelst ifrån.

Det finns en framtid över allt, bara man försöker se möjligheterna.

Den stora frågan, som måste besvaras;

Hur ska vi följa upp glesbygden, efter uppsvinget med flyktingarna?