Ölandsbron, hårdfrekventerad sommartid. Betydligt lugnare på vinterhalvåret.

Många tar Broförbindelsen till Öland för given. "Den har ju alltid funnits".

Men så är det inte. Den tillkom i slutet av 60-talet.

1969 monterade jag, på Monsun Tison i Borås, fyra hydrauliska dämpare till bron. Ordentliga klumpar. Vi var försenade och det låg böter på varje dag som de kom senare än lovat. 5000 kronor per dag och dämpare. Monsun Tisons suveräna kunnande inom hydraulik stod inte i paritet med leveranseffektiviteten. Nästan som Folkpartister, bara lovade och lovade.

Vi blev klara på söndagskvällen och en specialtransport avgick omedelbart till Kalmar.

Händelsen blev också min första ordentliga kontakt med lagar och avtal på arbetsmarknaden.

Arbetstidslagen föreskrev veckovila efter sju arbetade dagar i sträck. Oombytt lät jag, på måndagsmorgonen, förmannen fårstå, att nu tar vi vår veckovila. Han muttrade om att han aldrig hört talas om det och att det fanns massor att göra.

"Vi ses på onsdag morgon", sa vi och så blev det.

Varje gång vi kör över bron, eller eljest har ögomkontakt med den, så dyker minnet av dämparna upp.

Årets fleråriga frösådder kom i jorden i går.

Drygt hundratalet plantor.

En del kommer som på spåret, andra emotses efter vintern med spänning.

I år är det två sorter, dels Vit Solhatt/Rudbeckia, dels en Blodröd Alunrot.

Har lyckats dåligt med de Vita Solhattarna. Låg grobarhet, en del dör som småplantor och efter vintern har det oftast vait noll.

Alunroten är första försöket. 11 av 12 omplanterade har överlevt. Ser ganska livskraftig och frodig ut.

Vita Solhatten gav 14 omskolade plantor, 12 kvar i går och minst hälften tillräckligt kraftiga för att klara vintern.

Hade vi inte haft en del annat att göra kunde man gå och hålla tummarna.

I eftermiddag är det styrelsemöte i PRO.

Verksamhetsplan och budget, inför det s.k höstmötet nästa vecka.

Det blir min sista Verksamhetsplan som ordförande. Den andas nysatsning.

Vi både behöver bli fler och öka aktiviteten hos gamla medlemmar.

Arbetsfördelningen i styrelsen har varit ojämn och behöver åtgärdas.

Vi verkar ha fått ordning på ekonomin, efter ett par svåra år.

Vi ser ut att ha hittat den nya nivån, efter att vi tappat intäkterna från vårt kafè i Sparrehus.

På hemvägen ska vi till COOP och handla lite till syrningen. Stora krukan från Vallåkra blir full med strimlade morötter mm.