Förra året skrev jag om två Vargar, som fått ett eget hägn. Gissade att det höll på att skapas ett nytt Alfapar.

Jodå, min gissning var rätt, och i år har de fått fyra valpar.

Tyvärr såg vi varken dem eller någon annan ur flocken. men på morgonen hade man hört valparna leka, skrik när de bråkade.

Många nya individer, de är duktiga på Nordens Ark och en hel del av deras djur sätts ut här hemma eller ute i världen.

Fyra Berguvsungar, inte dåligt.

Skyltar förkunnade, att det var Amurtigrarna som skulle matas.

De får jobba lite för maten, upphängd i en Tall.

Den tremånaders ungen ur årets kull, bekymrar sig inte, den har ju moderns mjölk, även om man börjat intressera ungarna för fast föda.

De röda pandorna kan vara lite knepiga att fota i motljuset, som det ofta blir.

Fjällugglehonan sitter och putsar sig, en sysselsättning som även uppehöll den japanska Tranan.

Stilstudie av en av de tre Djärvungarna.

Den persiska leoparden var en ny bekantskap.

Snöleoparder sätts ut med jämna mellanrum och den här har en hel del av det vilda kvar.

Årskalven av Pudu med sin mor.

Sisel heter den här varianten av Jordekkorre.

Lika intressant varje gång man är på Nordens Ark.

I går var det ovanligt mycket barnfamiljer. Många barn. Utöver djuren, finns en hel del aktiviteter riktade mot barn.

Frågesporter, holkutställning, längdhopp och löpning, där barnen får mäta sig med djuren. Sådant dyker upp utefter slingorna och bidrar förmodligen till att turen blir lite lättare, även för föräldrarna.

Men, som alltid, så irriterar vi oss på dessa prestationsångestfyllda, överåriga Curlingföräldrar.

"Titta på bebisen" om en kalv som var väl så stor som barnet i vagn.

I går var det matning av Amurtigrrna på programmet. Menyn bestod av Kaniner.

Lite duggregn av och till på första halvan av resan till Nordens Ark. Närmare kusten, så ljusnade det och fikapausen vid Gustavsberg var riktigt behaglig.

Många har tydligen semester fortfarande. Parkeringen var nästan full och en kö till insläppet.

Väl inne i parken, så sväljer den en hel del, så man får inte nån känsla av "mycket folk".

med 20 grader och en inte allt för besvärande sol, blev dagen på det hela taget ganska behaglig.

Vi kom lite sent till matningen av Amurtigrarna. Trots det, så fick vi se när en Tiger klättrade upp i en tall och slet åt sig en Kanin. Senare visade det sig att det var Kaniner på menyn till alla Tigrar. Inte helt fel, att barnen får lära sig att kaniner inte bara är gosedjur, utan fyller en funktion i näringskedjan. Kommer i håg när sonen, tre till fyra år gammal, ibland kunde fråga; "ska vi bonka kaniner idag"?. Det var slakta det handlade om.

Förökningarna är alltid intressanta och extra roligt var det, att Varg, Djärv,Amurtiger och Berguv fått kullar i år. Berguven hade fött fram en kull på fyra! ungar, som satt på bergskanten med föräldrarna.

Tänkte lägga in ett bildreportage senare.

Efter att ha ätit på Håby, tog vi en tur över mina gamla hemtrakter i Sjuntorp.

Lite sorgesamt, inte en ko så långt ögat når. Nio gårdar i Blaxtorp, inga kor. Beteshagarna, som ofta var kuperade, växer igen. Bara de lättbrukade delarna är i odling. Natthagen, eller "Kôllera", som den kallades, var fullständigt igenvuxen med halvgången granskog.

Topografin är ju inte ändrad, så är man lagd åt det hållet, kan man för sitt inre se 10 kor på en betesvall, några ungdjur på nån annan och ett par hästar gå på efterbete. En höhässja upp i från vägen, ner till Slumpån, kan också pressas fram från det inre. En solförmörkelse, mitt under höskörden, i mitten av femtiotalet.

Farsan sittande på huk, i kvällningen efter väl förrättat värv och äta Vinbär från busken framför gamla köket. Busken finns kvar.

Det kanske har med åldern att göra, nostalgin.