Mariaklockan är en hävstång, som förkunnar, att den mogna sommaren inträtt. Här syns den i miljö, med Balsambladet, som har små vita blommor. I bakgrunden några Studentnejlikor i en rabatt som ska rensas och grävas upp i närtid.

De blommor som ska bevaras, jordslås. Mellan Studentnejlikor och Balsamblad, tittar Läkemalvorna fram, som har ett litet tag till innan de blommar.

I förgrunden mognar några Vallmokapslar.

Nu är det mängdigt, frodigt och det enda som saknas i år är Fjärilarna. Lite Gräsfjärilar och en och annan Nässelfjäril, men inga Pärlemor eller Påfågelöga. Inte heller Amiraler. det var lika dant på Öland.

De kanske kommer, men de är sena och får skynda sig om livscykeln ska fungera.

Efter att ha gjort en "prototyp", presenterad här tidigare, så var det dags för att samla erfarenheterna, justera misstagen och det blev en riktigt bra lie.

Betydligt längre än de som finns på marknaden eller hänger i uthusen.

Översta Knaggen(handtaget) ska gå till munnen, när bladet är på.

Det är svårt att få tag på riktiga lieblad idag.

Knaggarna är av Vidos modell, en Kanadensk entusiast.

Ritade av dem och ett gammalt karbonpapper fyllde sin funktion, när de skulle avbildas på ett stycke Aspeträ.

Jag har haft tur. Vid köpet av en lie på en loppmarknad i fjol, så blev det både ett 70 cm:s blad,   Igelforslie, och ett 80 cm:s Ljungdahlsblad.

Båda gamla Svenska blad, 3-skikts, jämfört med de pressade "plåtblad" som oftast förekommer idag. Tyvärr är tillverkningen nedlagt  sedan länge. De nya som finns på marknaden är tillverkade av Fux i Österrike.

Men de är tröga att slipa, hårt stål, men när man är igenom har man vasst länge.

Skälet till dagens sena inlägg, är att jag gick ner till vår äng i morse och testade. Hade mest slagit på tomten innan.

Lien på bilden var en fröjd att slå med, även om kroppen legat av sig, när jag gått med handen.

Prototypen, hade jag satt just ett pressat blad på, men det var för vekt för grov vall.

Men till hackeslåtter(ojämn terräng och småväxt) är det utmärkt.

Blir nog träning i morgon också, för på lördag är det slåtter på Sjötorp i Hembygdsföreningens regi.

Vi var med i fjol, då hade jag en "köpelie" av plåt. Fick gå krokig och ryggen på en 70-åring tar stryk.

I år får jag väl, trots tjänlig ergonomi, ta det lite lugnt, för, som sagt, kroppen har inte fått vara igång som den brukar under konvalecensen.

Lördag, "åttedar", är det slåtter på Nabben.

Det var några år sedan sist. Många ställde entusiastiskt upp, men när lättölen byttes mot starköl, så låg många raklånga i gräset med en ölburk i handen i stället för att slå. Det var "ryggen".

I år gör vi ett nytt försök och bjuder även in våra badgäster från grannbyn och allmänhet i närområdet.

Medhavd picnickorg är påbjuden.

Tror det kan bli riktigt trevligt.

Vi får nog ta det lite lugnt, kände idag att det är ganska mäktigt. Fåren har gett marken näring och det är en helt annan kraft i växtligheten, än vad det var förr.

Aveldningen i våras lämnar även sitt bidrag.

Men inte över allt, så vi ska nog få gräs till varje lie så det passar.

Tyvärr har våra fårhållare gjort sig av med sina hästar, så vi har i nuläget ingen mottagre av det slagna. För grovt för kor och får.

Slåtterdagen börjar med slipning hos oss. Många liar behöver egentligen inte slipas, utan bara brynas med ett bra bryne.

Slipstenen ska egentligen bara användas när man gått i sten, rostangrepp eller på annat sätt har fått en ojämn egg. Ett bra handbryne, eller Sänna, som man säger på många håll, klarar det enklare, att bara få vasst.

Skulle väl tro, att som från Sjötorp i fjol, det blir lite här på bloggen från båda begivenheterna.

Extrabilden, är den affisch, som hustrun och jag lovat iordningsställa och sätta upp.

Nu ska vi ut och sätta fast pappskivorna på spetsade bräder. Därefter blir det en kortare tur i närområdet. Sex skyltar blev det.

Cikoria, eller Vägvårda, som den också kallas.

Tillsammans med framför allt Blåelden, men även den stora Öländska Blåklockan, utgör de en grupp blå blommor som en från framsidan inte har i kring sig.

Cikorians rötter användes flitigt som kaffesurrogat i torpstugorna, men även anorstädes när det knep.

Eric, iakttagande, på stranden.

Alla bilderna är klickbara och kan ses i större storlek.

Ett tag sedan vi hade sjuåringar med oss på Öland, närmast 14 och 15 år sedan. Då var det de älsta barnbarnen, Max och Pontus det handlade om. Max ensam, som Eric och Pontus som förstagångare tillsammans med Max.

Lite spännande att se hur det skulle gå. Ett annat barnbarn och vi hade blivit 15 år äldre.

Han var härlig att ha med sig. Vetgirig och självständig. Långa stunder sysselsatte han sig själv, när inte något annat stod till buds.

Men, stora ledsenheten utbröt i Byxelkrok på torsdagen. Klockan 12.10 fick vi beskedet att vi inte kom med färjan till Blå Jungfrun. Alla förhandsbokade hade kommit. Trots att vi stod först i kön av obokade, så blev det ingen resa.

När han hämtat sig, så säger han: "Nu bokar vi på Internet, direkt när vi kommer hem igen". Han utgick från att det blir Öland även nästa år, vilket är ganska sannolikt.

En liknande sorgesam stund infann sig när han med husets fyra TV-kanaler konsterade att han inte kunde se Elfsborgs match mot Randers. Pappa var i Randers, men han kunde inte se matchen.

Det gick fort över, dock.

Hans favoritlag gick inte att ta miste på; Elfsborg, Arsenal och "Marängerna" Real Madrid. Inte minst vissa klädesplagg skvallrade.

  De två vanligaste sysselsättningarna vid huset, var fotboll och badminton.

Farmor fick ofta spela badminton och farfar fick ställa upp på fotboll.

"Straffläggning" gick till så att jag sköt på honom. Men man visste aldrig om det blivit mål eller ej, innan Eric tolkat eller ofta ändrat reglerna! Hann vann alltid. FIFA skulle nog klia sig i huvudet mer än en gång.

F.ö så tävlade han mot sig själv, både med badmintonracketen och fotbollen.

Han trivdes nere på stranden.

Kommer lätt i kontakt med folk, stora som små. Med några andra barn så fångade de småfisk och satte dem i ett "fiskfängelse". Eric var fängelsevaktare.

En kväll träffade han en lärare, som fick veta, att han(Eric) redan börjat skolan och skulle börja ettan snart.

Vi hann att tröttna på Måns Semlelövs "Hero". Han sjöng den högt och lågt och som om det inte skulle vara nog, så hade han en CD, som skulle spelas i bilen. Men bara låt två!

Vi hade lovat honom att åka till Lådbilslandet framme i Löttorp. Han var i precis rätt ålder.

Det tog inte många sekunder förrän han fixade högertrafiken.

Första rundorna var körlektioner för att få ett lådbilskörkort. Började med en brandbil och fortsatte med en varubil.

Jodå, han fick sitt körkort. Stolt.

Mot det hägrande slutmålet!

Rallycrossen!

Bilarna var tuffare och gick lite fortare.

Eftersom han inte ville åka de rena småbarnsgrejorna, så använde han de biljetterna på Rallycrossen. Det blev fyra rundor innan han var nöjd. 

När han kört förbi någon åkte armen upp i luften och han sjöng Hero! 

Ett extrabesök på Lådbilslandet fick kompensera missen av Blå Jungfrun. Det blev bara rallycross och andra gratisattraktioner, som klätterställningar och en häftig hoppborg.

Fredagen hade vi vikt för "södra rundan".

Eketorps borg, Långe Jan och Carl Malmstensgården i Vickleby. Vår egen "södra runda" omfattar Himmelsberga hembygdsmuseum i stället för Eketorp. men nu var det sjuåringen som gällde.

Ett antal medeltidsaktiviteter pågick.

Brödbakning, där deltagarna fick kavla ut en degklump, steka den och slutligen äta den med honung på.

Många medeltidsvapen var utställda och en del fick han pröva på. Att det var tunga grejer för en sjuåring gick inte att ta miste på. 

Han är väldigt intresserad av pilbågar och tillverkning av en naturell står på det närmaste programmet. Väl vid bågskyttet, tittade han noga och lysnade på instruktören, men modet svek när han skulle skjuta själv inför så mycket folk.

Medltidsstrid stod på programmet och det var en grupp från Malmö, som var utförare.

Men, han blev ganska konfunderad över att två av "semifinalisterna" var tjejer och ännu mer över att en tjej vann hela bataljen.

Hustrun och jag konstaterade, att det ligger liksom i tiden- vår tid alltså.

Utanför borgen fanns en balansstång och klättrare som han är, så skulle den klaras. När han gått fram och tillbaka en gång, så blev det Hero igen...

Efter Eketorp så var det inte långt! till Långe Jan. Jag slapp gå de 170 trappstegen upp, hustrun följde med honom och de lovade att vinka när de kom upp.

De vinkade och han tyckte det var häftigt. Nästa år får vi väl åka till hans namne på norra udden.

Han och vi tittade på en del utställningar, mycket fågelrelaterat, men även konst.

En sjuåring har en enorm uthållighet och springet i benen, verkar aldrig ta slut.

Stunderna i bilen fungerar som återhämtning(när Hero spelats).

  Fyren Långe Jan är ganska hög, det framgår tydligt av proportionerna mellan en 132 cm. lång sjuåring och fyren i hela sin längd. Jodå Eric är med på bilden, med sina nämnda 132 cm.

Vi hade viss förning med oss, de sedvanliga stekt ägg och skinkmackorna, men man tarvar riktig mat också. Vi skulle ändå handla lite på COOP i Färjestaden, så det blev Pizza lite längre ner på gatan.

På vår södra runda hade vi en anhalt kvar; Ostbutiken i Borgholm.

Vi brukar köpa med oss långlagrade Herrgårds-och Prästostar hem. I år fick också en Calvadosost följa med.

Nu får man väl lägga undan osthyveln ett tag och skära lite större bitar, för åtgångs skull, men det är gott också.

Vid ett av Frankrikebesöken mötte vi förvåning när vi nämnde osthyvel. "Tycker ni inte om ost"?

-"den ska ju ätas i stora bitar".

Någon regnväderskväll och en "slö" kväll var vi inte nere vid stranden och grillade, till Erics stora irritation.

Han trivdes vid stranden, där träffade han folk och spännade aktiviteter.

Så "slö"-kvällen slutade ändå med ett strandhugg, utan mat men ändå.

Vi var mera irriterade över att det bara blev två morgondopp.

Vattenståndet hade stigit, c:a 15 cm. så hela hällen framför vår trappa, var i vatten och därmed ganska hal av alger mm.

Det blåste ganska mycket och någon morgon regnade det för mycket.

Såna omständigheter har vi aldrig haft problem med tidigare, men åldern tar ut sin rätt och ett halkande kan leda till oplanerd ambulansfärd.

Lika bra att ta det säkra före det osäkra.

Visst blev det badning, även om det var i mindre omfattning. En ytterligare orsak var att Eric inte är nån vattenentusiast, varken att bada i eller dricka. "Saft är godare", att dricka alltså.

 Väderkvarnar blev populära, framför allt att klättra i. Han hade ett projekt på gång; skulle gå upp för stegen, in genom dörren och klättra ner på vingen. Säkert väldigt kul för en sjuåring, men dörrarna var låsta.

Han kunde naturligtvis klättra ändå, men inte fullt ut efter de mer avancerade planerna.

Här är det kvarnen vid Eriksöre rastplats som undersöks.

Vi stannade vid Eriksöre av två skäl, dels hade det ju samma namn som honom, dels skulle han se på bron och "Sverige" på andra sidan. Öland var ju ett eget land...

Den röda kvarnen är "vår" kvarn. Hyggligt gångavstånd.

Han är f.ö väldigt tålig vid längre promenader. Fantasin får spela fritt och så kan han ju sjunga Hero, inemellan...

Gudesjörundan är lång redan för en vuxen och Eric var intresserad av längden, så vid ungefär varannan km. så sa vi att han gått en km. Efteråt fick han reda på den verkliga längden och blev mäkta stolt att han gått så långt.

På samma plattform stod Max, älsta barnbarnet, för 19 år sedan och knackade på, för att se om mjölnaren var hemma.

Då som nu, samma resultat, ingen hemma.

Eric hade dock med sig sitt Eketorpssvärd och en skogspinne, som ömsom var gevär, ömsom yxa.

På fredag kväll kom det barn till grannhuset. Bl.a en sjuåring.

Pojkens mormor var snabb att utöva sin kopplargärning(lärare som hon var) och pojkarna lekte all vaken tid, ända fram till vår avfärd på söndag vid 11-tiden.  

Det var ju i mycket ett oskrivet blad, hur det skulle gå med en sjuåring, långt borta, en hel vecka.

Bladet är nu fullskrivet med positiva upplevelser.

Ska man ha med sig en sjuåring, ja barn över huvud taget, är det viktigt(när man själv passerat 70) att de är självständiga och kan ta argument.

Eric har allt det där och veckan slutade långt över förväntan.

En hel del har inte kommit med i den här lilla krönikan, inte minst för att kameran inte var med eller att man glömde "ta kort".

Lessen två gånger; utebliven Blå Jungfruresa och missad fotbollsmatch.

Glad som oftast och nyfikenheten gjorde vår vecka.

Han har redan börjat räkna dagarna och veckorna till nästa år, men först ska han fylla åtta år, vid midsommartid.

Ynve var Nabbens enda innevånare, innan avstyckning och fritidshusen växte fram.

Nabben var ett torp och Yngve på Nabben var en känd profil i bygden. Han hann förmedla en del information till de första som kom hit.

Torpet är idag fritidsbostad och hävdas. Bl.a har jordkällaren fått sig en renovering.

I går fick jag ett telefonsamtal från kassören i Hembygdsföreningen.

De hade fått ta över en hel del grejer efter Yngve och ska någon av de kommande söndagarna ha en utställning om honom.

Men de hade inga bilder på torpet.

"Vi tänkte, att du har säkert bilder".

Jodå, men som det var ganska bråttom, så var det lite stressigt att hitta dem.

Eftersom det inte var nåt folk i torpet just nu, så gick jag ner och tog några bilder. Bl.a den på jordkällaren.

Ladugården, huset och jordkällaren är i bra skick och bilderna blev bra.

Får se vad de kan använda.

Ska bli intressant att se utställningen, eftersom jag bara sett Ynve på håll, i samband med de tidiga midsommarfesterna, dit han inbjöds.

F.ö så åker vi till Göteborg vid middagstid. Jag ska följa med handen till SU, för besiktning innan "slutlig"? operation.

Vill helst fördröja den, till senare i augusti, eftersom det innebär gips och därmed hinder för en del som jag vill göra.

Dahls har en brödbutik utanför SU:s huvudingång. Vi tittar väl in där också, men Dahl får konkurrens av en del Ölandsbröd som fick följa med hem. Hur som helst är hans levainbröd och fruktbröd  svåra att motstå. Värdiga konkurrenter till Ölandslimpan.

De gamla nätfiskarna har dragit sig tillbaka, nya tar vid. My, den mest kända fiskebåten genom åren, har lagts upp. Är det ytterligare en generation som står och tittar längtande mot Kalmar sund?

Det är sent på dagen. Klockan går mot 15. Ett ihärdigt regnande försenade nätupptagningen.

Normalt brukar näten vara tömda vid åttatiden.

God fångst, men bara Sandskädda. En fisk, som torkad utgjorde basföda vintertid i torp och undantag, för 100 år sedan.

Torsken visar sig inte och Öringen är för årstiden ute på annat.

Dagens fiske är uteslutande hobbyverksamhet.

Det har varit tomt här på bloggen den senaste veckan.

Orkade inte bråka med datorerna. Den ena är kaputt, efter att den suttits på.

Den andra är, rent tekniskt mycket OK, men måste rensas från piratprogram och popups. Ett antivirusprogram ska installeras.

Dock fungerade den mycket bra för fotoredigering och arkivering, bara internet inte var uppkopplat.

Vi ägnade i stället tiden åt sjuåringen Eric, som gjorde sin första Ölandsvecka. Första, därför att han redan bestämt att han vill med till Öland nästa år också.

Ölandsveckan kommer nog att prägla den näsmaste tiden här på bloggen.

Min lap top har fått en vit kant på bildskärmen som jag inte blir av med. Den lägger sig över programmen i högerkanten.

Tror att någon har suttit på datorn, när dem låg i en soffa.

Har en till, men den är så fullpoppad med reklam och piratprogram som tagit över både Googles och Explorer., så den är hopplös att manöverera.

Vi får se hur det går under veckan.

Rubriken hänför sig till, att barnbarnet Eric sju år, som ska med, anser att han nu får besöka ytterligare ett land. Han var i Grekland för några veckor sedan och nu ska han till ett nytt land, Öland.

När det här inlägget blir tillgängligt 07.00, har vi förmodligen ätit frukost i Rydaholm.

Stekt ägg och skinka på mackorna. Eller, "platt ägg", som Eric säger.

Det börjar arta sig i det gamla stenpartiet. Det har legat för fäfot i minst 30 år, men i fjol började vi ett restaureringsarbete, som i år lett till ett "Tagetsesparti". Där skulle varit fyra sorter, en "Orange" också, men det visade sig vara Bolera det med.

När vi kommer från Öland, har det säkert växt ihop ytterligare och i början av Augusti, kommer jorden nog inte att synas.

Lägger in ytterligare en bild, till fromma för de av mina följare, som uttryckt önskemål om att de vill se hur det ser ut runtikring.

Den blå plasten täcker stora grova kubbar av Bok, som inte klyven orkat med. Blir väl slägga och kilar vid tillfälle.

I bakgrundn syns grönsakslandet med Lök och Vitlök i förgrunden, den Röda Vallmon, som fått egen presentation i går.

Därefter lite av varje, bl.a Potatis och längst bak Störbönor som börjat klättra.

Pallkragen i förgrunden, med käppar, hyser Luktärtor, som blev över och två rader Purjolök.

-Se hur det ser ut runt i kring.

Det är olika sätt att fotografera. Jag tar väldigt sällan "kort". Möjligtvis vid stränder, eller om man vill skildra en vy. Dokumentation naturligtvis, men de brukar inte vara så presentabla.

Mina bilder är oftast tighta. Jag vill komma nära, sudda ut omgivning för att motivet ska framhävas.