Efter att ha gjort en "prototyp", presenterad här tidigare, så var det dags för att samla erfarenheterna, justera misstagen och det blev en riktigt bra lie.

Betydligt längre än de som finns på marknaden eller hänger i uthusen.

Översta Knaggen(handtaget) ska gå till munnen, när bladet är på.

Det är svårt att få tag på riktiga lieblad idag.

Knaggarna är av Vidos modell, en Kanadensk entusiast.

Ritade av dem och ett gammalt karbonpapper fyllde sin funktion, när de skulle avbildas på ett stycke Aspeträ.

Jag har haft tur. Vid köpet av en lie på en loppmarknad i fjol, så blev det både ett 70 cm:s blad,   Igelforslie, och ett 80 cm:s Ljungdahlsblad.

Båda gamla Svenska blad, 3-skikts, jämfört med de pressade "plåtblad" som oftast förekommer idag. Tyvärr är tillverkningen nedlagt  sedan länge. De nya som finns på marknaden är tillverkade av Fux i Österrike.

Men de är tröga att slipa, hårt stål, men när man är igenom har man vasst länge.

Skälet till dagens sena inlägg, är att jag gick ner till vår äng i morse och testade. Hade mest slagit på tomten innan.

Lien på bilden var en fröjd att slå med, även om kroppen legat av sig, när jag gått med handen.

Prototypen, hade jag satt just ett pressat blad på, men det var för vekt för grov vall.

Men till hackeslåtter(ojämn terräng och småväxt) är det utmärkt.

Blir nog träning i morgon också, för på lördag är det slåtter på Sjötorp i Hembygdsföreningens regi.

Vi var med i fjol, då hade jag en "köpelie" av plåt. Fick gå krokig och ryggen på en 70-åring tar stryk.

I år får jag väl, trots tjänlig ergonomi, ta det lite lugnt, för, som sagt, kroppen har inte fått vara igång som den brukar under konvalecensen.

Lördag, "åttedar", är det slåtter på Nabben.

Det var några år sedan sist. Många ställde entusiastiskt upp, men när lättölen byttes mot starköl, så låg många raklånga i gräset med en ölburk i handen i stället för att slå. Det var "ryggen".

I år gör vi ett nytt försök och bjuder även in våra badgäster från grannbyn och allmänhet i närområdet.

Medhavd picnickorg är påbjuden.

Tror det kan bli riktigt trevligt.

Vi får nog ta det lite lugnt, kände idag att det är ganska mäktigt. Fåren har gett marken näring och det är en helt annan kraft i växtligheten, än vad det var förr.

Aveldningen i våras lämnar även sitt bidrag.

Men inte över allt, så vi ska nog få gräs till varje lie så det passar.

Tyvärr har våra fårhållare gjort sig av med sina hästar, så vi har i nuläget ingen mottagre av det slagna. För grovt för kor och får.

Slåtterdagen börjar med slipning hos oss. Många liar behöver egentligen inte slipas, utan bara brynas med ett bra bryne.

Slipstenen ska egentligen bara användas när man gått i sten, rostangrepp eller på annat sätt har fått en ojämn egg. Ett bra handbryne, eller Sänna, som man säger på många håll, klarar det enklare, att bara få vasst.

Skulle väl tro, att som från Sjötorp i fjol, det blir lite här på bloggen från båda begivenheterna.

Extrabilden, är den affisch, som hustrun och jag lovat iordningsställa och sätta upp.

Nu ska vi ut och sätta fast pappskivorna på spetsade bräder. Därefter blir det en kortare tur i närområdet. Sex skyltar blev det.