Eric, iakttagande, på stranden.

Alla bilderna är klickbara och kan ses i större storlek.

Ett tag sedan vi hade sjuåringar med oss på Öland, närmast 14 och 15 år sedan. Då var det de älsta barnbarnen, Max och Pontus det handlade om. Max ensam, som Eric och Pontus som förstagångare tillsammans med Max.

Lite spännande att se hur det skulle gå. Ett annat barnbarn och vi hade blivit 15 år äldre.

Han var härlig att ha med sig. Vetgirig och självständig. Långa stunder sysselsatte han sig själv, när inte något annat stod till buds.

Men, stora ledsenheten utbröt i Byxelkrok på torsdagen. Klockan 12.10 fick vi beskedet att vi inte kom med färjan till Blå Jungfrun. Alla förhandsbokade hade kommit. Trots att vi stod först i kön av obokade, så blev det ingen resa.

När han hämtat sig, så säger han: "Nu bokar vi på Internet, direkt när vi kommer hem igen". Han utgick från att det blir Öland även nästa år, vilket är ganska sannolikt.

En liknande sorgesam stund infann sig när han med husets fyra TV-kanaler konsterade att han inte kunde se Elfsborgs match mot Randers. Pappa var i Randers, men han kunde inte se matchen.

Det gick fort över, dock.

Hans favoritlag gick inte att ta miste på; Elfsborg, Arsenal och "Marängerna" Real Madrid. Inte minst vissa klädesplagg skvallrade.

  De två vanligaste sysselsättningarna vid huset, var fotboll och badminton.

Farmor fick ofta spela badminton och farfar fick ställa upp på fotboll.

"Straffläggning" gick till så att jag sköt på honom. Men man visste aldrig om det blivit mål eller ej, innan Eric tolkat eller ofta ändrat reglerna! Hann vann alltid. FIFA skulle nog klia sig i huvudet mer än en gång.

F.ö så tävlade han mot sig själv, både med badmintonracketen och fotbollen.

Han trivdes nere på stranden.

Kommer lätt i kontakt med folk, stora som små. Med några andra barn så fångade de småfisk och satte dem i ett "fiskfängelse". Eric var fängelsevaktare.

En kväll träffade han en lärare, som fick veta, att han(Eric) redan börjat skolan och skulle börja ettan snart.

Vi hann att tröttna på Måns Semlelövs "Hero". Han sjöng den högt och lågt och som om det inte skulle vara nog, så hade han en CD, som skulle spelas i bilen. Men bara låt två!

Vi hade lovat honom att åka till Lådbilslandet framme i Löttorp. Han var i precis rätt ålder.

Det tog inte många sekunder förrän han fixade högertrafiken.

Första rundorna var körlektioner för att få ett lådbilskörkort. Började med en brandbil och fortsatte med en varubil.

Jodå, han fick sitt körkort. Stolt.

Mot det hägrande slutmålet!

Rallycrossen!

Bilarna var tuffare och gick lite fortare.

Eftersom han inte ville åka de rena småbarnsgrejorna, så använde han de biljetterna på Rallycrossen. Det blev fyra rundor innan han var nöjd. 

När han kört förbi någon åkte armen upp i luften och han sjöng Hero! 

Ett extrabesök på Lådbilslandet fick kompensera missen av Blå Jungfrun. Det blev bara rallycross och andra gratisattraktioner, som klätterställningar och en häftig hoppborg.

Fredagen hade vi vikt för "södra rundan".

Eketorps borg, Långe Jan och Carl Malmstensgården i Vickleby. Vår egen "södra runda" omfattar Himmelsberga hembygdsmuseum i stället för Eketorp. men nu var det sjuåringen som gällde.

Ett antal medeltidsaktiviteter pågick.

Brödbakning, där deltagarna fick kavla ut en degklump, steka den och slutligen äta den med honung på.

Många medeltidsvapen var utställda och en del fick han pröva på. Att det var tunga grejer för en sjuåring gick inte att ta miste på. 

Han är väldigt intresserad av pilbågar och tillverkning av en naturell står på det närmaste programmet. Väl vid bågskyttet, tittade han noga och lysnade på instruktören, men modet svek när han skulle skjuta själv inför så mycket folk.

Medltidsstrid stod på programmet och det var en grupp från Malmö, som var utförare.

Men, han blev ganska konfunderad över att två av "semifinalisterna" var tjejer och ännu mer över att en tjej vann hela bataljen.

Hustrun och jag konstaterade, att det ligger liksom i tiden- vår tid alltså.

Utanför borgen fanns en balansstång och klättrare som han är, så skulle den klaras. När han gått fram och tillbaka en gång, så blev det Hero igen...

Efter Eketorp så var det inte långt! till Långe Jan. Jag slapp gå de 170 trappstegen upp, hustrun följde med honom och de lovade att vinka när de kom upp.

De vinkade och han tyckte det var häftigt. Nästa år får vi väl åka till hans namne på norra udden.

Han och vi tittade på en del utställningar, mycket fågelrelaterat, men även konst.

En sjuåring har en enorm uthållighet och springet i benen, verkar aldrig ta slut.

Stunderna i bilen fungerar som återhämtning(när Hero spelats).

  Fyren Långe Jan är ganska hög, det framgår tydligt av proportionerna mellan en 132 cm. lång sjuåring och fyren i hela sin längd. Jodå Eric är med på bilden, med sina nämnda 132 cm.

Vi hade viss förning med oss, de sedvanliga stekt ägg och skinkmackorna, men man tarvar riktig mat också. Vi skulle ändå handla lite på COOP i Färjestaden, så det blev Pizza lite längre ner på gatan.

På vår södra runda hade vi en anhalt kvar; Ostbutiken i Borgholm.

Vi brukar köpa med oss långlagrade Herrgårds-och Prästostar hem. I år fick också en Calvadosost följa med.

Nu får man väl lägga undan osthyveln ett tag och skära lite större bitar, för åtgångs skull, men det är gott också.

Vid ett av Frankrikebesöken mötte vi förvåning när vi nämnde osthyvel. "Tycker ni inte om ost"?

-"den ska ju ätas i stora bitar".

Någon regnväderskväll och en "slö" kväll var vi inte nere vid stranden och grillade, till Erics stora irritation.

Han trivdes vid stranden, där träffade han folk och spännade aktiviteter.

Så "slö"-kvällen slutade ändå med ett strandhugg, utan mat men ändå.

Vi var mera irriterade över att det bara blev två morgondopp.

Vattenståndet hade stigit, c:a 15 cm. så hela hällen framför vår trappa, var i vatten och därmed ganska hal av alger mm.

Det blåste ganska mycket och någon morgon regnade det för mycket.

Såna omständigheter har vi aldrig haft problem med tidigare, men åldern tar ut sin rätt och ett halkande kan leda till oplanerd ambulansfärd.

Lika bra att ta det säkra före det osäkra.

Visst blev det badning, även om det var i mindre omfattning. En ytterligare orsak var att Eric inte är nån vattenentusiast, varken att bada i eller dricka. "Saft är godare", att dricka alltså.

 Väderkvarnar blev populära, framför allt att klättra i. Han hade ett projekt på gång; skulle gå upp för stegen, in genom dörren och klättra ner på vingen. Säkert väldigt kul för en sjuåring, men dörrarna var låsta.

Han kunde naturligtvis klättra ändå, men inte fullt ut efter de mer avancerade planerna.

Här är det kvarnen vid Eriksöre rastplats som undersöks.

Vi stannade vid Eriksöre av två skäl, dels hade det ju samma namn som honom, dels skulle han se på bron och "Sverige" på andra sidan. Öland var ju ett eget land...

Den röda kvarnen är "vår" kvarn. Hyggligt gångavstånd.

Han är f.ö väldigt tålig vid längre promenader. Fantasin får spela fritt och så kan han ju sjunga Hero, inemellan...

Gudesjörundan är lång redan för en vuxen och Eric var intresserad av längden, så vid ungefär varannan km. så sa vi att han gått en km. Efteråt fick han reda på den verkliga längden och blev mäkta stolt att han gått så långt.

På samma plattform stod Max, älsta barnbarnet, för 19 år sedan och knackade på, för att se om mjölnaren var hemma.

Då som nu, samma resultat, ingen hemma.

Eric hade dock med sig sitt Eketorpssvärd och en skogspinne, som ömsom var gevär, ömsom yxa.

På fredag kväll kom det barn till grannhuset. Bl.a en sjuåring.

Pojkens mormor var snabb att utöva sin kopplargärning(lärare som hon var) och pojkarna lekte all vaken tid, ända fram till vår avfärd på söndag vid 11-tiden.  

Det var ju i mycket ett oskrivet blad, hur det skulle gå med en sjuåring, långt borta, en hel vecka.

Bladet är nu fullskrivet med positiva upplevelser.

Ska man ha med sig en sjuåring, ja barn över huvud taget, är det viktigt(när man själv passerat 70) att de är självständiga och kan ta argument.

Eric har allt det där och veckan slutade långt över förväntan.

En hel del har inte kommit med i den här lilla krönikan, inte minst för att kameran inte var med eller att man glömde "ta kort".

Lessen två gånger; utebliven Blå Jungfruresa och missad fotbollsmatch.

Glad som oftast och nyfikenheten gjorde vår vecka.

Han har redan börjat räkna dagarna och veckorna till nästa år, men först ska han fylla åtta år, vid midsommartid.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Lite stolt, gränsande till skryt. Tomaterna och Dahliorna skäms inte för sig. På bilden är det femte korgen som skördats. Däremellan en hel del till ge bort. Snackstomaterna(körsbörssorter) oräknade. Tomaterna ger bra i år, trots att näs...

  Budenovka tronar bakom en kull körsbärstomater. Från vänster: Helsing Junction musik,Cherio, Guldhumla, Rosa Humla, Cherokee, Black sherie, Indigo. Barnmorska är Sibiriskt guldpäron.   Varför denna uppmärksamhet för en tomat? Jo den ...

Redan förra året skulle vi ha gjort en tysk resa. Ett gäng PRO:are, som städslade Rolfs Flyg&Buss till Moseldalen. Men av det blev det intet. Hustrun hamnade i en sjukvårdssväng. Lyckligtvis avfärdade undersökningsresultaten våra farhågor. Det kan ...

Vi samlar på oss räkskal i frysen. Nu hade ett helt fack blivit fullt. Dags att göra fond. Fonden är fin till såser, soppor och grytor Två kilo räkskal, det blev att ta fram en av 10-litersgrytorna.   Morötter, lök, Purjolök, Tomat och Fän...

  Nu börjar plantorna göra skäl för kompost och gödsel. Gödsel både på flaska och i naturligt skick. Alla sorter utom en har gett mogen frukt hittills. Cherio, en busktomat ger så bra att man alltid kan ha tomater på bordet, från 15 juli. På b...