Kom ner lite sent till sjön idag. Framåt halvåtta har de börjat med dagbeteendet. Hägrarna syns inte till. Kanske beror på att jag var så sen.

Dock ruvar Doppingen. Framåt veckoslutet ska det bli kläckning, om det blir någon. Vet inte vad en störning åstadkom. Kalla ägg, då är det kört. Men Doppingarna ger sig inte, de börjar om från början igen.

På fredag morgon tänkte jag ställa ut ett stationärt gömsle, ganska nära strandkanten. När det fanns buskage att skyla sig i, räckte det att man satt still en kvart, så simmade de bara några meter bort. Minnet är tydligen kort, hos fåglar med...

Hanen simmar utanför, en bit ifrån, lite längre bort när jag närmar mig.

Även en Kniphane håller sig i viken. Brukar betyda att honan ligger och ruvar. Och det gör hon. I en av holkarna jag satte upp förra året.

Dunen i ingångshålet avslöjar att det har varit rörelser åt båda hållen. För någon vecka sedan var det bara ett par dun och jag började hoppas. Nu har det blivit nära nog ett halvt småfågelbo i öppningen.

Tyvärr får man sällan se när de nykläckta ungarna hoppar ut ur holken och gör sina första rön som simmare.

Men därefter brukar de hålla till i vassen några dagar innan de ger sig ut på lite längre turer.

Den enda vattenaktiviteten i Olofsbo igår, förutom vattnet självt, som rördes upp ordentligt av blåsten, var surfaren. De var två, men den andre verkade ge upp. Vinden var på gränsen i går, även om vi tyckte att det tog i bra.

Dagen började med strålande solsken, men tvärt frampå eftermiddagen så regnade det och haglade. Sen sol igen.

Det fick mig att tänka på det Jämtländska originalet, som en tidigare granne brukade berätta om.

Han, originalet, brukade sitta utanför byns affär och söka kontakt med dem som kom för att handla.

Sättet han gjorde det på, var ganska kul. Han sade "de kast om", till alla, vilket var vädret.

Och i går så får man hålla med honom, de kast om.

Det hindrade dock inte oss från att ta en lång strandpromenad i blåsten. Gott om plats, inte så många utöver vindsurfarna som var nere. En liten prestation att hålla sig upprätt i blåsten och sandstormen. Jo faktiskt, små rännilar av sand drevs omkring av blåsten.

Fåglarna, de som över huvud taget gav sig upp i luften, stod nästan stilla i motvinden och sökte sig ner till vattnet eller marken.

Vi fick även grillat på läsidan av huset.

Eric, yngsta barnbarnet, som följde med ner, var mest på fotbollsplanen. Där inbjöd han var och en som kom i närheten, de skulle få spela fotboll med honom.

Eric vann hela tiden på en off sideregel, som nog inte finns i nån regelbok, godkänd av FIFA.

Den byggde i korthet på, att man inte fick skjuta mot hans mål, om inte han stod mellan bollen och målet!

Dottern har bytt hus i år. Ligger lite öppnare och mycket nära servicebyggnaden.

Förmodligen kommer det att bli en och annan resa ner i sommar och mycket talar för att Eric kommer att vilja följa med.

Olofsbo, det är hans liv det se, som hon sa Monica Zetterlund i Söderkåkar.