Hon var lite sent ute, precis som vissa andra. Till fördel för besökarna som fick se konstnärerna i arbete.

Jag bytte några ord med henne, hon var imponerad av initiativet och omfattningen. Har ingen aning om vad hon heter, finns inte i programmet, men vi talades vid på Engelska.

Man kan inte bara sitta hemma och slicka såren, tycka synd om sig själv och få yrsel av att skåda naveln.

Vi tog en tur, i går, till stan, för att titta på sensommarens stora begivenhet i Borås, No Limit, en jättegrafittifestival.

Ett 20-tal husfasader och annat hade upplåtits till konstnärer som fick måla fritt. Förmodligen fanns det inte en skylift att uppbringa till annat. Det stod skyliftar lite var stans under eller vid konstverken.

Valaffischerna blev som små flygblad, jämfört med muralmålningarna. Dock reagerade Carolina Falkholt(hon med det kvinnliga könsorganet på en målning i en skola), på att en SD-affisch kunde sammanblandas med hennes verk.

Klicka på bilderna, så kan du se dem i större format.

Iinte långt från PRO-lokalen, Arlahuset släppte till två väggar. Den lille gubben, var ett tecken på att det fanns konstverk i närheten. Satt på väggar lite var stans.

Konstverken fanns både högt och lågt och som sagt, en del höll på att färdigställas.

   Pinoccio får acceptera, att spela andrefiolen för ett tag. Nu var det gatukonsten som stod i centrum.

Borås har utvecklats mycket positivt de senaste 15 åren. Det började med lokstallarna på Åhaga, som byggdes om till konsert-och konfernslokaler.

Skulpturstaden Borås har blivit ett internationellt begrepp och ingen konstnär av rang säger nej till att bli representerad.

När jag kom till stan i mitten av 60-talet, höll man på med slutfasen av miljonprogrammet, byggde hela stadsdelar, som sedemera har låtit tala om sig i mindre smickrande sammnhang.

Miljonprogrammet var väl tänkt, folk skulle få bra bostäder. Men samhällsutvecklingen i övrigt styrde åt ett annat håll. Den kulturexplosion som vi ser idag i Borås, fanns det inte skymten av ute i miljonprogramsområdena.

Det senaste tillskottet, är en grupp gamla industrifastigheter, bl.a f.d Svenskt konstsilke, som gjorts om till ett center för textila aktiviteter. Textile fascion centre.

På vars bakgård, bl.a pensionärsorganisationerna ska hålla till i framtiden.

Ett par stora komplex med studentbostäder har även uppförts, med krypavstånd till högskolan.

Ett antal arenor, med bl.a "Elfsborgs fästning", Borås arena, har tillkommit. SM-veckan i juli, med bl.a ett världsrekord av Sara Sjöström, i den nybyggda simarenan, blev välförtjänt uppmärksammad.

Typiskt är dock, att vid varje nytt initiativ, så uppstår en debatt, där det mesta går ut på att man vill ha det gamla Borås tillbaka, att det nya kommer att kosta för mycket och dra ner Borås i Viskans dy. Efter genomförandet, tystnar debatten och snart sagt ingen vill kännas vid att de var emot.

Nu handlar debatten om att göra om gamla Folkets hus till ett kongresscenter. Korparna är i gång, men det har inte blivit samma nerv i debatten, som inför bl.a Åhaga och Pinoccio, för partierna är eniga i kommunfullmäktige.

Manuel di Rita har fint använt befintlig färg på fastigheten, som tidigare tllhörde min bänkkamrat, för några år, i fullmäktige, Fredrik Lindgren, advokat och moderat. Det störde dock inte så mycket, vi hade trevliga stunder och han hade med sig Veckans affärer, som han tyckte jag skulle läsa, eftersom jag satt i "en så fin styrelse", Atlas Copco.

Kobra, artistnamnet, har fäst den gamle donatorn på en Boråsvägg, närmare bestämt vid Sandwalls plats, ett av de större vattenhålen i dagens Borås.

Vi såg vid vår runda, ungefär hälften av konstverken, andra har vi sett från bilen och en del återstår. Hoppas att det snart kan bli en dag två, dels för dem vi inte sett, men också de som inte var riktigt färdiga.