Var det här inlägget ska sluta eller hur långt det blir, har jag inte en aning om nu.

Media riktar idag stor uppmärksamhet på händelserna i Ukraina och Krimhalvön.

Massakrerna i Syrien verkar att ha tagit slut!

Mordet på Horner i Kabul och det försvunna planet över Malaysia, har fått formen av förrätter.

Jag är väldigt ambivalent.

Det är minst tre saker som stör mig i det som händer i Ukraina och Krimhalvön.

Putin agerar som om han vore en ny Stalin. Skillnaden är bara, att Putin har att agera i förhållande till media och IT-åldern. Han har omgett sig av dem som rånat det Ryska folket på sina tillgångar, Oligarkerna. Vill man komma någon stans i Ryssland, måste man hålla sig väl med de olika kretsarna runt Putin. De har inte dragit sig för att frammana en unken nationalism och synsätt, som inte tillhör den moderna rättsstaten. Inte bara en av de som står för opposition har spärrats in.

Aktörerna på Majdantorget. Från början sågs det som en folklig protest. Det faktum, att folk behöver arbeta både för sitt eget uppehälle och andras service pekar ju åt ett annat håll. Det var i hög grad en blandning av samma andas barn som Putin, fast Ukrainare och en del bekännande fascister. Nazister från Sverige, ur Svenskarnas parti, har ju begett sig till Kiev för att stötta dem.

Den nytillsatta regeringen representerar bara västra Ukraina och den nyvunna medelklassen samt fyra uttalade fascister i partiet Svoboda. Stålverksarbetarna i Donbass, kommer inte ens in i farstun. Den gamla regeringen var inte mer att föredra, även om den i någon mening var folkvald från början.

Krimtatarerna. För några veckor sedan såg jag en serie på en historiekanal på TV. Hitlers intåg i Ukraina. En del Ukrainare anslöt sig till den Tyska ”Hirden” och begick massakrer, massavrättningar och utlämnande av judar till Tyskarna. På Krim var det Krimtatarerna, som öppet stödde tyskarna.

En anpasslighet, som även förekom i Baltikum.

Detta togs sedan som intäkt för Stalins deportation av dem österut. Det finns en rad fakta, som media inte orkar ta in, i ivern att göra lightförpackningar av nyheterna.

T.ex om Ukraina närmar sig EU, kommer de att tappa över hälften av sin stål-och kolproduktion i Östra Ukraina. Det stål och kol som Ryssland idag köper.

Ukrainas ekonomi är redan bankrutt. Vad skulle läget kallas om de blir av med sina största exportinkomster? EU vill inte ha deras stål och kol.

Men det struntar den nyvunna medelklassen i Kiev i, de ser bara det glassiga i att få närma sig Västeuropa och EU.

Jag har varit i Ukraina, 1970.

Efter några dagar i Moskva, tog vi nattåget till Kiev. Jag vaknade tidigt och såg Ukraina vakna. Det var ungefär 15-20 minuter mellan varje by(småstad), som var centralort i ett kollektivjordbruk eller statsjordbruk. Följde hela rutinen, från att ljusen tändes i husen, folk började röra på sig och lamporna tändes i de enorma ladugårdarna och andra lokaler för verksamhet. Mjölktransporterna kom och barnen begav sig till skolan. En fascinerande upplevelse. Inte för inte, att Ukraina kallades Sovjetunionens kornbod.

Vi var i Kiev ett par dagar, sedan flög vi till Donbass i östra Ukraina. Vi bodde i Donetsk. Jag har sett den Leninstaty, som de gamla sitter och vaktar idag.

Vi besökte en kolgruva utanför Donetsk. Ner 330 meter och kröp i gruvgångar, som var 140 cm. höga. När de blev 70 cm., ville vi inte krypa längre.

En stad lite längre Österut, Makiivka, var byggd helt runt stålindustrier.

Vi besökte ett stålverk, med 55.000  anställda. Vid en enorm stålugn träffade vi en operatör, med flera medaljer på bröstet. Han var bl.a Sovjetunionens hjälte och arbetade vid en stålugn, som ensam producerade mera stål än Sverige totalt! Stolthet, var bara förnamnet.

Personalmatsalen var öppen dygnet runt och besöktes varje dag av c:a 43.000 personer, minst en gång. Många åt flera av dagens måltider där.

I bottenplanet var en enorm idrottshall, där jag bl.a såg brottningsträning på 8! mattor.

Vi flög hem via Moskva. Efter en omtumlande upplevelse.

Jag har länkat några bilder från Google Eart.

Bild 1. Bild 2. Bild 3. Bild 4. Bild 5. Bild 6. Bild 7.

Bild 1: Miljön är inte högprioriterad. Flera bilder visar på Ukrainas ekonomiska benägenhet. Bild 5: Kolbrytningen har satt sina spår. Bild 7: Leninstayn, i centrala Donetsk.

Med detta i botten, kan man i viss mån förstå de våndor det skapar när man sedan skulle bryta upp Sovjetunionen och skapa egna nationer av de socialistiska rådsrepublikerna. Tidigare hade det inte varit hela världen vem som ägde vad, man var ju ändå samma nation. I det skenet får vi väl se Ukrainaren och generalsekreteraren i SUKP, Nikita Chrustjovs förläning till sin hemmarepublik, av Krimhalvön. Han kunde ju inte ana vad som skulle ske flera årtionden senare.

Verkligheten är komplicerad, inte bara svart och vitt, som bl.a Carl Bildt försöker att ge sken av. Han låtsas ju bl.a inte om Svoboda och andra ärkereaktionära element i Kiev. De ska man tydligen tala om senare, nu vill han bara vara med och erövra Ukraina.

Jag har lite svårt, att inte tycka att 96% av befolkningen på Krim ändå måste få ha ett ord med i laget, vart de vill höra, var de har sina lojaliteter och kan känna nationell stolthet.

Trots att jag inte förstår dem, vad de ser för positivt i Putin och det Ryska väldet. Det skulle dock aldrig falla mig in att sätta mig över deras uttalade vilja.

Andra världskriget, det som i Sovjet och även i nutid kom att kallas ”det stora fosterländska kriget”, har satt djupa spår i de tidigare Sovjetiska folken. Offret av 20-25 miljoner i kampen mot Hitlermakten, har inte gått obemärkt förbi.

Måste avsluta med, att jag har fullständig förståelse för att det efter Sovjetunionens sönderfall, behövdes en annan ordning. Lösningarna fanns inte inom det gamla systemet, som i mer än ett avseende var kört i botten. Dock tror jag, att det hade skett i betydligt mer ordnade former under Gorbatjov, än under den lynnige Jeltsin.

Det blev lite långt det här, men så blir det om man försöker belysa helheten och inte bara små snuttar, som vi serveras i de flesta media.

Ett undantag; Åsa Linderborg i Aftonbladet.

Ytterligare en bild från 2008 och Vallmolandet. De är oerhört vackra och varierande.

En "ledig" dag idag, men heldagsregn leder väl till intre tjänst.

Trivselträffen hos PRO Centrum blev lyckad, även om det kunde ha kommit fler.

Anmärkningsvärt att notera; Mötets älsta deltagare, 92 år, vann tipspromenaden med 10 rätt!

Hon deltog även i sensommarens tre tipspromenader i Annelundsparken. Imponerande.