När jag väl bestämt mig för var jag ville sitta på tåget mellan Oslo och Hamar, så hamnade jag mittemot två ganska unga människor.

Såg ut som turister och jag behövde inte fundera länge. Killen sträckte över tre biljetter och frågade om de var korrekta. Han hade köpt dem i en automat. hans föräldrar var även med på resan.

Vad är problemet?

Jo de hade bara tre biljetter till 4 personer.

Det är nog inga problem sa jag och när tåget startade konstaterade jag att nu är det absolut inget problem. Konduktören gjorde inte saken svårare och jag sa till honom att skicka räkningen till Obama om det skulle bli problem.

Killen, som var ingenjör, hade sina rötter i Norge, ett antal generationer tillbaka, som hade utvandrat.

Tjejen hade i motsvarande grad sina rötter i Italien.

Amerika i ett nötskal.

De var på väg hem, skulle till gardemoen, efter att ha varit bl.a i Gudbrandsdalen, där han hade sina rötter.

Redan portieren på Hotellet visade sig vara släkt med honom och han fick en kopia på släktträdet. Lyckan var fullständig.

Båda, liksom hans föräldrar var stora beundrare av Skandinavien, inte bara för släktskapet, utan det finns mycket de skulle vilja ha i USA.

Tjejen var universitetslärare och skrattade gott åt gemensamma skämt om "the american way" och "the american dream".

Vi hann ju inte prata så länge som vi velat, för Gardemoen är inte långt bort.

Det var upplysta amerikaner jag hade träffat.

Folk med utbildning och som bor i de större städerna, är upplysta, öppna och demokrater.

Enfaldiga, lågutbildade och religiösa extremister är republikaner. Landsbygd mot stad.

De hade ju även upptäckt, att varken i Sverige eller Norge, fanns det någon som sympatiserade med republikanerna, från höger till vänster. De hade även tillbringat en tid i Sverige.

De var förtvivlade över situationen med så inflytelserika republikaner, som ständigt stoppade Obama.

Men jag önska dem lycka till i alla fall, innan vi skildes

När detta skrivs, så har de väl vaknat upp i sina sängar i Michegan..

Interreg Sverige Norge, är ett EU program som startade 2008 och sjunger nu på sista versen.

Styrkommittèn, som är operativ, hade sitt sista möte i går, resten kommer att skötas på mejl i fortsättningen.

Övervakningskommitèn, som får hålla på till the bitter end, har möte idag och det planeras ytterligare minst ett.

Jag representerar VG-regionen i båda.

Upp i svinottan i går, för att ta bussen från Borås till Göteborg kl. 05.20 Tåg genom ett vackert försommarlandskap, vilket inte blev sämre i Kornsjö.

Det är bekvämt att åka tåg, även om det tar lite längre tid.

Just nu sitter vi och harvar årsrapport för 2012, vilken bl.a innehåller ett antal bilder som jag tagit, utvärdering av det hittillsvarande arbetetet. Ingen byråkrati är svår nog för den Europeiska Unionen!

I den Norska delen av programmet, är det Norska staten, som har motsvarande uppgift.

Församlingarna, SK och ÖK är en salig blandning av kommun-och regionpolitiker, Länstyrelse-och EU byråkrater och en och annan egen företagare.

Till detta en ganska stor tjänstemannastab, duktiga, men många.

Fyra stolta damer redovisar årsrapporten 2012. Birgitta Nolstam och Birgitta Jarlås(med telefonen till en ledamot som inte kunde deltaga) från Tillväxtverket och Anita Sandell och Annica Westerlund från förvaltande myndighet, Länstyrelsen i Jämtland.

ÖK är ju tillsatt av Tillväxtverket, som vill ha en reseräkning, som inte är en blankett, utan fyra!!!

Undrer om Annie Lööf fyllde i dem när hon var ute och slirade snett?

Eller är det ett resultat av hennes slirande? Jag frågade, men de bara log förläget.

Vid en liten promenad i går eftermiddag, så kom jag till Hamar kamraternes (Ham Kam) hemmaarena.

En fruktad arena, där mången duktig bortaforvard fått benen kapade och långa rehabiliteringar som följd.

En stor publikgrupp hetsar efter decimering av motståndarna.

Det är ju sport vi talar om, eller...?

Akta benen! när du här inträder, Ham Kam:s hemmaarena med sitt konstgräs, varpå ett och annat ben eller knä deformerats.

Vid 18-tiden går tåget från Oslo och hustrun står på Borås C, 23.30, för att hämta.

Lite vemodigt, att det lackar mot slutet. En ny programperiod börjar 2014, men då står jag inte till förfogande.

Skulle vara 73 år, när den perioden är slut.

Återkommer med ett ilägg om ett trevligt inslag i tågresan mellan Oslo och Hamar(Gardemoen).