Nu är han snart återbördad, Eric. I morgon hämtar vi honom i Örebro och på onsdag går han till sitt älskade dagis och han får bl.a träffa kompisen Kevin igen.

Sedan den 22 september har ingenting varit sig likt.

Fredagen den 21 på kvällen tog sonen fram skilsmässopapper. När frun förstod vad det handlade om, trodde han att hon fick något spel. Hon började leva om med möblerna, kasta sig mot väggar och hörnen, ropande ”han slår mig, han slår mig….” Sonen förstår inte vad klockan är slagen, utan går ifrån. Efter några minuter ringer det på dörren och polisen kommer. ”Han misshandlar mig….”

I ca 18 timmar sitter han frihetsberövad, med restriktioner.

Frun står vid 9-tiden på vår trappa och vill ha Eric. Vi vill inte lämna honom.

Sonen hade bett oss ha honom över helgen. Mamman hade varit på okänd ort sen tidig måndag.

Men när hon säger att han sitter hos polisen för misshandel, så förstår vi att något har hänt. Att det skulle vara henne han misshandlat, föll oss inte in. Hon såg så välbehållen ut, som hon nu kan.

Själv trodde jag att det kunde ha hänt något på stan.

Jag skickar iväg henne, för Eric var heller inte intresserad av henne.

När jag ringer polisen, så får jag inte tala med sonen, restriktioner. I det läget bestämde vi oss för att hon får ta med sig Eric..

Hon drar iväg till Örebro, med Eric i SONENS bil.

Det skulle kunna handla om falsk tillvitelse, barnarov och egenmäktigt förfarande inom några timmar.

Sonen släpptes, senare än nödvändigt för Erics mamma ville inte tala med polisen. Hon hade redan lämnat två olika versioner av vad som hänt. Det hann i sinom tid bli fyra olika versioner, inte minst för att läkare inte kunde hitta märkena efter ”20 hårda slag i rygg, nacke och bakhuvud”.

Sonen, vältränad, stor och kraftig. Hon hade inte kunnat röra sig efter en omgång från honom.

En syster till mamman, i Örebro, verkade väl förberedd på vad som skedde och hade bostad att upplåta.

Det tog 5 veckor innan sonen med advokathjälp lyckades få träffa sin bortrövade Eric. Han fick träffa honom varannan helg fram till tingsrättens dom. Bl.a talar det faktum att han har ett arbete, emot honom! Att dagisplatsen fanns i Borås, att Eric var skriven i Borås hela tiden, verkade heller inte ha någon betydelse.

Idag kom utslaget i tingsrätten, efter tisdagens förhandlingar. ”Misshandeln” hade inte med vårdnaden av Eric att göra, domaren var stenhård på den punkten och mamman med en kvinnojoursjurist tappade koncepterna, för det var ju deras huvudspår. Domarna börjar tydligen bli trötta på alla fejkade misshandelsfall.

Eric ska tillbaka till Borås, sonen har vårdnaden.

Man får tid att tänka under nästan tre månader.

Kvinnojouren, är de helt hållningslösa, när det gäller att sätta dit männen?

Helt okritiska, går de med på vilka historier som helst? Bidrar t.o.m deras agerande, eller brist på agerande, till att misshandelsanklagelser blir ett verktyg vid vårdnadstvister?

Enligt statistik, kan det visst vara uppåt 70% av alla misshandelsanklagelser som är falska, samtidigt som kvinnojouren inte kommer åt alla verkliga fall, som dras tillbaka.

Socialen och polisen. Ingriper inte vid ett uppenbart barnarov. Bilstöldsanmälan, läggs ner. Det tog fem veckor att få tillbaka bilen!

Den anklagade känner sig bakbunden, så länge misshandelsmålet hänger som ett svart moln över honom.

Men mest av allt. Det finns ett barn inblandat. Slits mellan lojaliteter, kan bli dubbat till i stort sett vad som helst. Människor han tycker mycket om kan baktalas och föräldern kan binda upp honom med tårar. ”Det är synd om den som gråter”.

Nu är det över, men alla förstår att det varit en mängd turer, som det inte går att fördjupa sig i.

Kanske återkommer jag på bloggen i ämnet, när man fått lite distans och samlat tankarna.

 

Gubbfan

11 december 2012 08:33

Återkom gärna med det hela.
Några av oss som läser din blogg har behov av att se hur man klarar en sådan här situation.
För även om vi inte vet vad som ligger före den här situationen, så försöker man alltid förstå hur de inblandade tänker eller inte tänker.
Även om barn har en fantastisk förmåga att anpassa sig till världen, så sätter föräldrarnas agerande alltid spår. Föräldrars svekfulla beteende mot barnet och mot varandra påverkar ju barnet.
Men Eric kommer nog att klara det fint. I hans dagisgrupp finns säkert fler barn från separerade föräldrar, så för honom kanske det inte är så konstigt.
Däremot är det jobbigt och konstigt för oss i den äldre generationen att uppleva något sådant.
Vi kan kanske inte ingripa och bör kanske inte ingripa under "resans gång".
Det är svårt att acceptera att ens ungar är stora och måste kunna reda upp sitt liv själva. För det kan de säkert.

Men lika för.....t anklagar man sig själv för att man inte har lyckats stävja det hela, att man inte har lyckats få de unga att kunna leva sams.

Polisens och socialens agerande gör en bekymrad.
Hoppas att sonen har en bra advokat till sin hjälp.

http://Gubbfan.bloggplatsen.se

Flanören utmed Tolken

11 december 2012 08:45

Ja, du Gubbfan. det här handlar inte om, som även framgår av din kommentar, inte att räkna eller mäta. Det är komplicerat och oftast kommer de sämsta sidorna hos de inblandade fram. Som du förstår, har jag varit väldigt försiktig i mitt inlägg. Här lurar hela tiden stämmningar och motstämningar i vassen.
Jo, jag återkommer säkert, när jag fått lite mer distans.
I det här fallet hade det varit bättre att det skett ett par år tidigare, under ordnade former. Vi märkte att det inte funkade, men hur tacklar man sånt?

 

Gubbfan

11 december 2012 10:51

Vet inte hur man gör som gamling.
Svårt när man förstår/misstänker att det inte funkar.

Helt rätt angående försiktighet.
Inte ens bilderna på barnbarnet kommer att lämnas ifred, utan kan användas mot er om det finns någon liten möjlighet.

http://Gubbfan.bloggplatsen.se

 

Singelfarsan

16 december 2012 09:41

En bekant till mig råkade för ett par år sen ut ungefär likadant. Utan att ha egna erfarenheter rådde jag honom att bara ligga lågt och vänta på att hans barns mamma skulle göra bort sig själv genom att komma ed olika versioner. I det fallet hade folk från kvinnojouren hävdat att hennes varierande minne berödde på hans långvariga misshandel. Alla som känner honom vet att han inte gör en fluga förnär. Och rättvisan segrade till sist även om det tog tid.

http://singelfarsan.bloggplatsen.se

Flanören utmed Tolken

16 december 2012 10:31

Som du förstår, har det varit lika dant här med.
Hoppas inlägget kan ge kurage åt andra falskeligen anklagade.
Här gjorde domaren i vårdnadsfallet en strong insats genom att slå undan allt som hade med den s.k mishandeln att göra.
de hade inte mycket annat att komma med, när alla lögner belagts.
Du får gärna länka ut inlägget om du tror att det gör nån nytta.
Ha de gôtt.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Lite stolt, gränsande till skryt. Tomaterna och Dahliorna skäms inte för sig. På bilden är det femte korgen som skördats. Däremellan en hel del till ge bort. Snackstomaterna(körsbörssorter) oräknade. Tomaterna ger bra i år, trots att näs...

  Budenovka tronar bakom en kull körsbärstomater. Från vänster: Helsing Junction musik,Cherio, Guldhumla, Rosa Humla, Cherokee, Black sherie, Indigo. Barnmorska är Sibiriskt guldpäron.   Varför denna uppmärksamhet för en tomat? Jo den ...

Redan förra året skulle vi ha gjort en tysk resa. Ett gäng PRO:are, som städslade Rolfs Flyg&Buss till Moseldalen. Men av det blev det intet. Hustrun hamnade i en sjukvårdssväng. Lyckligtvis avfärdade undersökningsresultaten våra farhågor. Det kan ...

Vi samlar på oss räkskal i frysen. Nu hade ett helt fack blivit fullt. Dags att göra fond. Fonden är fin till såser, soppor och grytor Två kilo räkskal, det blev att ta fram en av 10-litersgrytorna.   Morötter, lök, Purjolök, Tomat och Fän...

  Nu börjar plantorna göra skäl för kompost och gödsel. Gödsel både på flaska och i naturligt skick. Alla sorter utom en har gett mogen frukt hittills. Cherio, en busktomat ger så bra att man alltid kan ha tomater på bordet, från 15 juli. På b...