Askanäsvikens södra udde.

På höger hand när vi åker uppåt sjön. I många år såg sommarstugorna ut som på bilden. Ofta röda, ihopspikade av emballagevirke från industrin.

Kvällen var fin med ömsom sol ömsom lite moln. Vinden hade varit sydost, och gått över i bleke. Senare slog det om till sydväst, bra fiskevind, men det vet väl inte fiskarna.

    Som om jag inte skulle ha fotat tillräckligt med Skäggdoppingar. Ett par kanoter gjorde att de simmade åt mitt håll. Verkar som de har svårt att ta ett gemensamt beslut om färdriktningen. Med elmotorn så kommer man nära fåglarna.

   Yr.no. hade skrämt med mulnande och några tiondelar regn, senare på kvällen. Molnen kom, men inte tiondelarna.

     Det var ganska många ute och fiskade. I en båt satt även tre fiskeintresserade hundar, fiskeintresserade enligt husse. De var de enda som fått fisk. En tvåkilosgädda, men det är Gös alla är ute efter vid den här tiden på året.

I båten på bilden, satt ett par besvikna fiskare. De höll ut längre än mig. När jag drog hemåt vid halvtiotiden, så slog de på lyset och fortsatte.

Hoppet är det sista som överger en.

Men, låg vattentemperatur, sydostlig vind och omslag på gång är t.o.m var för sig varningssignaler

Det är gott att komma ut och med elmotorn blir upplevelsen mycket rikare.

Det var en härlig kväll i går, men fisken ville inte.

Flera båtar var ute, men resultatet var knalt. Gösen har inte gått upp i det kalla vattnet.

Allt fler har elmotorer idag, så det är lätt att prata med varandra över relingarna.

Men naturupplevelsen kan ingen ta i från en.