Varken egna barn eller andras. Tomt rede och tomt näbb. Storkarna i Nordens Ark är bara till lyst.

     Vad har du under vingen Rut? Vad är det som putar ut?

Egentligen hade jag inte lust att gå ner till sjön i kväll. Fåren hade fått kraftfoder i samband med att vi flyttade dem efter stängslingen. Men då hade jag också sett en Skäggdoppingunge på ryggen på en av föräldrarna och drivet efter bra bilder tog överhanden.

Bra bilder ja. Står man på 50-60 meters håll, så är Skäggdoppingar ganska små. Panasonicen med 18xzoom, drar in dem en bit, men en del av den digitala zoomen behöver utnyttjas, med fallande bildkvalitet.

Mer än en gång har tanken på stativ och ett fast 500-mm-objektiv föresvävat mig. Nu har jag inte det, utan får resonera som Arve Opsal ang.- flickorna i Lissabon. Det jag har det har jag här och det blir de bilder det blir.

Och en obetalbar bild blev det!

Två ungar som tigger mat, sittande innanför vingarna på, förmodar jag, modern.

Det var inget som jag tydligt såg från mitt långa håll, men något föregick så jag brände av en rad exponeringar. Och... på en av dem fanns de två tiggande ungarna. I snett motljus var det inte heller lätt att se på displayen.

     Det är väl nåt sånt här jag väntat på under hela tiden jag följt Doppingarna. Nu har jag den, bilden. Kvaliteten är som den är, men jag tänker på Arve Opsal....

Det visade sig bli en avskedskväll, för några veckor i alla fall. I kväll tog de steget och lämnade den lugna viken för att ge sig ut på öppet vatten. Vart vet jag inte, men de brukar komma tillbaka när ungarna(juvenilerna) är halvstora.

Blev alltså en lyckad kväll, med två ungar tiggande mat från fadern och familjens bestämda simtur ut på öppna vatten.

   ISO400 Bl. 4.4 1/250 -1 steg, 609 mm beskuret till 50%.

Jag skulle kunna betala en del för att få se vad som finns i andra ändan på den blicken. Och en fin omgivning har de skaffat sig, både gula och vita Näckrosor.

Skäggdoppingarna har lämnat redet.

I stället har de fattat posto i ett litet gatt mellan ett par vassruggar.

Mycket talar för att de flyttat unge eller ungar dit. Men ungarna håller sig dolda, trots att fölräldrarnas små rörelser i omgivningarna talar för att där finns något bakom vassruggen.

I litteraturen kan man finna att ungarna först simmar under föräldrarnas vingar, senare åkande på ryggen. Men det intresse som de vuxna visade området bakom en vassrugge talar för att där finns något. En spännnade fortsättning följer under alla omständigheter.

   Fram och tillbaka till boet med mat. Förmodligen någon vecka till, innan ungarna följer med föräldrarna på födosök.

Nu börjar intensiva dagar, för Skäggdoppingarna. Den ruvningslediga simmar i skytteltrafik med mat. Småfisk mm. kan ses hänga i näbben på väg fram till boet.

De har tydligen okläckta ägg kvar, för ruvningen är inte avslutad.

     Alla ville inte vara med på bild, lyckades aldrig få hela kullen samlad. Till samma sten flyttades en två veckor gammal kull förra året. Platsen var tydligen till belåtenhet.

De senaste dagarna har Måsarna varit upprörda när vi närmat oss badplatsen. Ingen kvalificerad gissning, att de har ungar i närheten.

Jodå, i går upptäckte jag dem. Det var faktiskt en Måsförälder som avslöjade gömstället. Den sitter på en sten och gör inga utfall.

När den flög i väg såg jag tre små, högst några dagar gamla måsungar.

Deras beteende är ju att avleda en från boet, men i det här fallet blev det tvärt om.

F.ö upptäckte jag en ruvande Andhona i går, inte långt från Skäggdoppingarna. Det måste vara andra kullen, för där har simmat 10 ungar, som växt till sig i storlek men minskat till tre i antal.

         Är det inte en unge på ryggen? Jo då. Lite glad blev man framför datorn. Klicka på den lilla bilden så får du ungen mer markerad.

I går bekräftades det definitivt, att Skäggdoppingarna börjat kläcka.

I förgår kväll tog en Gädda, med stor säkerhet en unge. I går visade sig ytterligare en.

När föräldern som ruvade reste sig och ordnade med äggen, tittade en unge fram. Tyvärr var bilden inte av högsta kvalitet, men i kameran framgick det tydligt.

Väl hemma, visar det sig att jag hade flera bilder med ungen sittande på förälderns rygg!

Något man inte ser på det avståndet.

Deto mera roligt när det visade sig.

Den "lediga" föräldern jobbar betydligt mer med födosök och åker i skytteltrafik till boet.

Spännande fortsättning följer. Vi får hoppas, att den förlorade ungen är en del av statistiken, hälften ska förolyckas.

I fårhagen händer inte så mycket, ingen av tackorna verkar vara riktigt nära.

Lillminstingen, hagens enda lamm så långt, växer så det knakar och har redan blivit en hejare på att dra i sig kraftfoder. De måste äta fort, lammen, för tackorna är som dammsugare.