Eric, yngsta barnbarnet, tyckte det var konstigt att ha skottkärran uppe i ett träd.

Hade de kört upp mat till fåglarna?

Han försökte t.o.m genom olika kroppsrörelser få ner den. Men den blev hängande mellan grenarna.

När hon är vänd så det vita syns, är hon lätt att upptäcka. Ett tålamodskrävande arbete, som tyvärr ibland inte ger resultat.

Vårt Skäggdoppingspar i Môsaviken, framlever sitt liv med honan ruvande och hanen simmande på de fria vidderna.

Han kommer med en och annan fisk till henne, emellanåt. Eller så turas de om, jag vet inte, för de är helt lika.

Jag såg en parning den 9 juni och när jag kom tillbaka från PRO-kursen på Gysinge, så låg hon och ruvade.

Det är andra  försöket, de blev tydligen av med äggen i första omgången.

De ruvar i 28-29 dagar, vilket betyder, att en kläckning kan ske precis när vi är tillbaka från Öland.

Våra Skäggdoppingspar har inte varit särskilt lyckosamma se seaste åren, så jag hoppas verkligen att detta kommer att gå vägen.

Hon ligger en bit in i vassen på sitt bo gjort av samma material. Ibland syns hon nästan inte. Hon vänder sig ett fjärdedels varv, med jämna mellanrum. Äggen ska bli jämt ruvade.

När hon ligger med framkroppen mot mitt utsiktsställe, så ser man det vita, som avslöjar henne.

Hanen simmar utanför badplatsen, ett garanterat lugnt ställe när det är 14 grader i vattnet!

Hanen har lata dagar, behöver bara fånga en och annan fisk till den ruvande hustrun.

Det, enligt egen uppgift, åttaåriga barnbarnet Eric, har svårt att vänta tills det bjuds i Olofsbo igår.

Ja, han fyllde fyra härom dagen, men hävdar att han är dubbelt så gammal, med glimten i ögat.

Gillar man Dammsugare, så är det svår att vänta, tills de vuxna fått sitt kaffe.

Både sonen och dottern har varit i Olofsbo i helgen och i går var det den årliga transporten av nyplanterade blommor till dottern. Solrosor, Slingerkrasse, Tagetes, Luktärtor och Basilika ska göra hennes sommar mysigare.

Flanören på Fototriss.

Om en vecka åker vi till Öland.

Tidig vecka i år. Fortfarande är det inte riktigt bestämt om vi får ressällskap eller inte.

Skulle vara gott med en egen vecka också, men vi får se.

Bilden av Ölandsveckan är en solnedgång över Kalmar sund, efter en grillmåltid nere vid stranden. Den konkurrerar med en bild från konsert i Borgholms slottsruin, men det är grillkvällarna som etsar sig fast i minnet, resten av året.

Idag blev det sovmorgon, vilket den uppmärksamme noterar, genom den sena publiceringen av dagens bild.

Förmodligen föranlett av värmen kombinerad med heldagsjobb, för att komma ikapp.

"Framåd kvellen får den lade brått", som det skånska ordstävet förtäljer.

Nu är det i alla fall under kontroll. Allt som ska i krukor och lådor, är där, även dotterns, som körs till Olofsbo i morgon.

Ärtorna mellan våta papper har börjat visa små groddar, blir att så mellan regnskurarna på söndag.

Pumpor och Squasch mår bra i sina krukor, liksom Daliasticklingarna, ingen ko på isen.

Astrarna är kraftiga och fina, 30 cm höga, men nu får de stå ute, för att inte förväxa.

Blir väl även där plantering mellan regnskurarna.

Jag har planterat ut Astrar den 7 juli ett år, det påverkade inte resultatet nämnvärt, om man tar hänsyn till att förseningen berodde på kyla och regn.

Nu får vi se om det blir Små grodoirna på ängen. Här är hotat med stora regnmängder. Vi är inga fakirer, kan avstå om det skulle bli svåra omständigheter.

Det är ju nubben och sillen i kväll som är höjdpunkten.

Grannen sa i går morse när han hämtade tidningen: "Vi får väl sitta inne och dricka brännvin". Jo, sade jag "Det är ju ändå bara yrslen som räknas".

Fäderpimpinellen föll Rågeten på läppen...

Härom kvällen glömde jag att stänga en grind till trädgården mellan huset och vägen.

En ensam Råget passade på att smita in och leta läckerheter.

Hon hade gjort ovanligt lite skada. Malvor, Rosor, Valeriana m.fl som brukar vara attraktiva, hade fått vara i fred.

Men, Fjäderpimpinellen och en av Pipörtsplantorna, kunde den dock inte motstå.

Det gäller att stänga till nu, på kvällarna. Det späda ute i naturen är överståndet och våra trädgårdar får bli delikatessbord. Det som inte är inhägnat skyddas av pinnar med Råodör på. Effektivt, de går långa omvägar.

Synd att det ska regna i midsommar och den kommande veckan. Det är mycket som slår ut nu och särskilt vackert är det i lågt motljus om den tidiga morgonen.

Klickbara bilder som även berättar.

  Hustrun arbetar i PRO-cafèet idag. Sista dagen före sommaren, sen stänger vi i 6 veckor.

Själv ska jag kupa potatis, fortsätta förbereda för utplantering av Pumpor, Astrar och Ärtsådd. Ärtorna ligger mellan fuktigt papper och har väl fått groddar framåt midsommardagen. Inte fel att så dem i regn.

Ska väl också försöka få ut låga Solrosor, Slingerkrasse och några sorters Tagetes i krukor.

Men till det behövs nog även morgondagen.

Kl. 15 är det dans kring midsommarstången, nere på ängen och senare ska vi till grannen för traditionell midsommarfest. 1975, var första året vi var med, 37 år!

...liksom en av Pipörtsplantorna.

   I går sattes punkt för de fyra flasklammens fria liv.

De har inte stannat inom hägnet, utan gått ut och drivit omkring. Charmiga, men tog sig allt större friheter.

Ibland gar de varit på väg upp till tomterna, igår var de i grannbyn, helt oförfärat.

Så kan vi inte ha det. Så fårhållarna fick hämta dem och de har släppts i ett hägn med nät för lamm.

Begränsat, men säkrare.

Det har varit trevligt att ha dem, men otryggt, när man inte riktigt visste vad de tog sig för.

Lillminstingen var alltid först att möta när man närmade sig.

I går fyllde yngsta barnbarnet Eric 4 år.

Fast han hävdade själv att det var 8! Han envisas med att dubbla åldern.

Han stod naturligtvis i centrum, när farmor, farfar, syskon, kusin och lekkamrater kom för att gratulera.

Han vill följa med oss till Öland om drygt en vecka. Det ska nog gå bra. Hans kusin Max var inte ens 2 år fyllda när han började en svit på 14 Ölandssomrar.

Han gick med på att födelsedagsposera, även om många ansiktsuttryck blev pressade.