På vår PRO-resa i måndags till Öckerö m.fl öar, så besökte vi Hönös hembygdsförening.

De höll till på en gård, där två "Åglömmor" (se dialektskolan) varit de sista att verka. Hembygdsföreningen har ställt i ordning, som det en gång såg ut, i bostadshus, ladugård och i ett uthus har man flyttat in en autentisk lanthandel. Där är öppet hela sommaren, kostar inget och är verkligen värt ett besök. Inte bara för att "gratis är gott".

Man kunde köpa Hönökakemjöl, med ett medföljande "originalrecept".

Inne i lanthandeln kom jag att tänka på min kusin Bengts två fastrar, Maja och Malvina. "Åglömmor". Vad jag minns av dem, var det inte svårt att förstå. De bodde i en Dalslandstuga i Kårbyn, Bolstads socken.

I bottenvåningen hade de en lanthandel. Det mesta i lösvikt, men även paket, burkar och flaskor som färskade upp minnet på Hönö.

Bengts fastrar var inga solstrålar, de var rent av stygga. Tyckte inte om barn, påminde väl dem om något de aldrig fått.

Jag kan inte minnas att vi någonsin fick smaka på något i affären. Snarast körde de ut oss när vi dristade oss till att gå in.

Låt vara att Flanören var ganska nyfiken och tittade med händerna.

Vad jag minns, så hade systrarna affären kvar tills de inte orkade längre, tidigt 60-tal.

Mina minnen är från första halvan av 50-talet, då jag på somrar och mellandagar var hos min kusinidol Bengt.

Han fortsatte att vara min idol, när han körde sin BSA 500cc med reg.nr P2. "P2 är min kusin", sade jag mer än en gång, stolt.

Senare körde han en Chevrolet, som raggare i Trollhättan. Inne i den bilen kände man sig som i sjunde himlen.

Tyvärr är allt rivet och nya villor ger ett helt annat intryck än systrarnas Dalslandsstuga.

Det hade verkligen kunnat bli ett levande museum, för även i bostadsdelen satsades det inte på några nymodigheter.

Kvarnen används inte idag. Men genom åren har den försett öborna med mjöl till sina Hönökakor och annat som man behövde i brödväg.

Varför den heter Hättekvarn, kanske inte är så svårt att förstå.