"Uster" vid vägs ände. 6 kor och en häst. Hushållsgris och en flock hönor, omhuldade av farmor, som gjorde sina hemtrakters Äggost, när det skulle vara "lite bättre".  Min fars föräldrahem som det såg ut länge. Idag är det om-och utbyggt och vänster sida vägen kantas av nybyggda villor. Ja, nybyggda i fars och farfars perspektiv.

Idag tänkte jag att vi skulle göra en likten avstickare till mina hemtrakter, utefter Göta älv.

Där finns(fanns) en egenhet i uttalet av orter som slutade på ...torp.

Vi bodde i en by som heter Blaxtorp, de gamla sa "Blaxter", med djupt a.

Den stora orten heter Sjuntorp, det blev "Sjynter".

Min far var född lite längre ner längs älven, i trakterna av Alafors. Gården hette Ulfstorp, men från farfar och min far hörde jag aldrig annat än "Uster".

Rakt över skogen, nån kilometer, låg en by som heter Usbasttorp. På lokalt mål blev det "Ussbaster"

Usbasttorp har idag en konferensanläggning, där bl.a några från VG:s regionutvecklingsnämnd hade varit.

När det rapporterades, så sade man "Usbasttorp".

En av deltagarna var det f.d kommunalrådet i Göteborg, Göran Johansson. På mötet, så frågade jag Göran om han inte visste vad det hette på lokalt mål. Jodå, han var förtrogen med lokal dialekt och det blev några minuters dialektanalys, till förfång för en del som ville vara lite fina i kanten.

Hade f.ö en facklig kompis från Karlskrona, jobbande på Uddcomb, som konsekvent gick över till en närmast obegriplig Sturködialekt, när det fanns Stockholmare i närheten.

Fredrik Lindström visade ju i går kväll, att t.o.m Upplänningar har dialekt.

Hoppas hans program ger folk ute i bygderna större självkänsla och att därmed dialekterna vårdas i stället för enfalden att tala "vårdat".

Niclas Wikegård, den f.d tränaren, som har blivit nån sorts handelsvara mellan TV-kanalerna, när det vankas hockey, har ett roligt uttryck. Att fylla år, är enligt honom, när en spelare åker omkring i andra tankar på isen och tror att han är matchens medelpunkt.

För egen del är det dags igen, för 67-de gången.

En ganska dramatisk födelse med ilfärd från Svartemaden, i taxi till Vänersborg. 25 km. var ganska lång väg på den tiden, framför allt när det inte stod rätt till. Släpandet på tunga vattenhinkar, ett och annat fall i ishalkan hade påskyndat förloppet. Sju veckor för tidigt och bara 1,7 kg. blivande Flanör. Det slutade lyckligt med inbäddning i bomull. Fanns inga kuvöser på den tiden.

Men skadan har tagits igen, för några år sedan hade jag hundrafaldigat födelsevikten. Sen dess har vågen börjat stanna på 10 kg. mindre.

Tappar lite till just nu, med hälsosamt skogsarbete, för att få värme i huset.

Födelsedagen firas tillsammans med hustrun och barnbarnet Pontus i fortsatt vedhantering.

Med kil och slägga klyver vi de grövsta, så de blir hanterbara.

Innan dess ska dock hustrun ta en tur till Bagarberta i Dalsjöfors och inhandla en födelsedagstårta.

I övrigt väntar vi inte några gratulanter, kanske en och annan spontanvisit, men de får ta det som vi har det.

Dottern är mitt uppi att byta jobb, så pappas födelsedag är nog inte prio ett just nu. Sonen håller mest till på Borås Arena och tränar Norrbys fotbollslag, så Pontus får väl representera familjen.

Men det blir kaffe och tårta för tre hälsosamt trötta skogsarbetare.

Det såg så bra ut, för en månad sedan. Det skulle bli en tidig vår. Bönderna på Dalboslätten var ute och harvade för tre veckor sedan. Men... sedan dess har Krokusarna varit snöhöljda flera gånger och rimfrosten täckt taken.

April är April.

En föraning om vad som ändå komma skall, genom Äppelblomknopparna från en vår som redan flytt.